Alfheim Stadion, Söndag 30.Aug 2009, Tippeligaen
Tromsø IL - Fredrikstad FK 2-0
(Sett på Internet)
På Upptur 2, På Nedtur 0
Matchen:
Det var förra säsongens silver- och bronslag som möttes. Men den här gången slåss FFK för att över huvud taget hänga kvar i serien medan TIL efter en eländig seriestart är på väg mot en stabil placering på övre halvan av tabellen.
Allt låg alltså till rätta för en nervös Söndagskväll. TIL har gjort ett par strålande matcher i Play-Off till Europaligaen medan den rutinerade "klubbräddaren" Tom Norlie har tagit över FFK. Vilket borde varit dåliga nyheter för TIL. Laget har dessutom enligt gammal tradition alltid svårt med "matcher man skall vinna".
Det blev över huvud taget inte någon spänning eller dramatik. FFK presterade nästan inte något alls medan TIL helt enkelt körde över dem. Med 2-0 ledning (som kunde varit mer) i paus blev andra halvlek en enda lång transportsträcka fram till slutsignalen.
Dramatik:
Ingen alls. Den stora dramatiken kommer på måndagen. Skall vi förlora några spelare innan övergångsfönstret stänger eller ej. En seger mot Athletico Bilbao hade varit värd 15 millar - minst. Nu uteblev dessa. Frågan är alltså om klubben behöver förstärka kassan akut eller ej. Samt om det finns tillräckligt bra anbud på några spelare.
Varför vann TIL:
Man var helt enkelt det bättre laget. Men det finns en förklaring som bidrog till detta i hög grad.
Sedan flera år tillbaka har FFK spelat 4-4-2 men nu gick man plötsligt ut med 4-3-3. En formation som herr Norlie älskar och alltid försöker spela. Problemet är att man dels måste ha de rätta spelarna till den formationen, dessutom måste laget kunna den. Gårsdagens FFK hade inte någondera. Varför det blev hönsgård för FFK:s del.
När man i andra halvlek lade om till 4-4-2 blev det betydligt bättre. Å andra sidan hade TIL då för länge sedan börjat "spela safe" och bevakade resultatet. Och det visade sig att det är betydligt enklare att spela på resultat mot ett bottenlag i Tippeligaen än mot ett Spanskt Ligalag.
Hemmalaget:
Visade än en gång upp stabilt och gott spel. Men visst finns det brister. Hörnorna till exempel. De gick som plockfrukt direkt till motståndarna. Och utdelningen på chanserna var dålig. Ungefär som vanligt alltså. Men det KAN bli en mer händelserik höst än vi tidigare har hoppats på. Laget är i form och plockar poäng hela tiden. Det är inte så långt upp till 3-4 plats och ingen av konkurrenterna kan sägas vara i god form just nu. De tar poäng av varandra kors och tvärs utan system. Håller TIL koken så är det alltså inte helt omöjligt att komma betydligt längre upp på tabellen än vad vi kunde hoppas på för ett par månader sedan.
Motståndarna:
FFK är Anders Grönhagens lagbygge som slog ut i full blomstring förra säsongen. De flesta hade nog väntat sig att detta var början på några goda år för Fredrikstad och dess stora och entusiastiska publik. FFK är ju en av de riktigt stora traditionsbärarna i Norsk Fotboll. Dess värre har Grönhagen blivit sjuk och i hans frånvaro har laget fallit samman. För bara några dagar sedan köpte man in Tom Norlie som räddare. Och det är en operation som fotbollnomaden Norlie har gjort flera gånger förr. Antagligen lyckas han en gång till. Men då måste han nog få laget att växa en hel del. Dessutom gick alla resultat emot FFK den här omgången så de ramlade ned till nedflyttningsplats.
I intervjuer efteråt menade Norlie att det framför allt behövs en mental förändring. Enligt honom tror spelarna fortfarande att de egentligen är ett topplag. Om han har rätt i detta vill Donkeyman låta vara osagt. Men han har ju erfarenhet av situationen så - vem vet.
Kommentar:
Allt som skall sägas är redan sagt.
Läs även andra bloggares åsikter om fotboll, norge
Monday, 31 August 2009
Friday, 28 August 2009
TIL - Athletico Bilbao
Alfheim Stadion, Torsdagen 27.08.09, Play-Off till Europaligan
Tromsø IL - Athletico Bilbao
1-1. Bilbao vidare på 4-3 sammanlagt.
Lokala hjältar 1, Spanska Fullblodsproffs 1
Matchen:
Det blev en fantastisk torsdagskväll. Fyra år efter den senaste internationella stormatchen fylldes Alfheim till brädden av entusiastiska Tromsøværingar. Och ett manstarkt Baskisk supportergäng. TIL hade redan gjort två bragder. Först slå ut Dynamo Minsk och sedan slå ut Slaven från Kroatia. Nu gällde det en betydligt större tugga.
Stämningen var elektrisk. Och publiken fick valuta. TIL förde matchen från början till slut. Om det delades ut stilpoäng i en Fotbollmatch skulle det ha varit "rått parti". Detta var en match som TIL hade alla chanser att vinna. Och borde ha vunnit.
Situationen var att TIL hade förlorat i Bilbao med 2-3 och behövde vinna matchen. Medan det räckte för Athletico att försvara sig till ett oavgjort resultat.
Bilbao hade inte många upplagda chanser men det som var tog TIL-keeper Sead Ramovich hand om med elegans. Ända tills Athletico fick straff. En straff som hela publiken ansåg aldrig borde ha blåsts. Men dömt är dömt och det blev 0-1.
TIL däremot tog fram möjligheter på löpande band. Och en elegant nicklobb från Sigurd Rushfeldt fastställde det som skulle visa sig bli slutresultatet.
Dramatik:
Hela matchen höll Bilbao ned tempot och försökte dra ut på tiden. Något som blev mer och mer utpräglat ju närmare slutet man kom. När man så gör byten vid varje avblåsning under förlängningen och spelaren som skall ut förflyttar sig som om fötterna satt fast i lim rann sinnet på Tromsøkeepern som rusade ut och genom mild puffning försökte "sätta fart" på utgående spelare. Vilket resulterade i rött kort. Men också den sekundära effekten att vi förlorade all extra tilläggstid utöver den som tjänats in under matchen. Därför att nu var det ju plötsligt TIL som hade fördröjt matchen. Dumt men i högsta grad förståelig reaktion från Ramovich.
Straffarna:
Matchen i Bilbao präglades av att de fick en straff som absolut inte borde ha varit straff. Replay visar att deras spelare snubblar i sina egna ben och faller som en fura. Situationen är på gränsen till Gult kort för filmning.
I Tromsø fick de straff för hands. Ett skott från just utanför straffområdet täcks av Koppinen som får bollen på armen. Och här visar replay att visst var det straff. Han lyfter ut armen från kroppen för att täcka bollen. Men debatten i efterhand visar att den absoluta majoriteten av dem som sett bilderna menar att det inte var straff. Donkeyman är inte enig. Straffen var korrekt. Men dj*****t sur att få mot sig.
Varför gick inte TIL vidare:
Motståndarna:
De var ett lag som till vardags spelar i Spanska Ligan. Mot lag som Real Madrid, Barcelona, Valencia och så vidare. De kom till Tromsø för att inte ta några risker. Alltså försökte man inte spela bländande angreppsfotboll. Man spelade defensivt och försiktigt. Trots detta gav man TIL en mängd möjligheter att göra mål - möjligheter som TIL inte tog till vara. När matchen började gå mot slutet drog man ut på tiden för att säkra segern. Precis enligt receptet för hur fotboll spelas norr om Medelhavet.
Kommentar:
En fantastisk kväll. Och en fantastisk kväll för en vecka sedan. TIL spelar ut ett Spanskt storlag. Men förlorar lik förb*****. Nu är det åter till den vanliga serielunken. Utslagna ur cupen trots att man borde ha vunnit kvartsfinalen mot Vålerenga. Utslagna ur Europaligan. Mittplacering i ligan. Det riskerar att bli en avslagen höst.
Läs även andra bloggares åsikter om fotboll, norge, spanien, baskien
Tromsø IL - Athletico Bilbao
1-1. Bilbao vidare på 4-3 sammanlagt.
Lokala hjältar 1, Spanska Fullblodsproffs 1
Matchen:
Det blev en fantastisk torsdagskväll. Fyra år efter den senaste internationella stormatchen fylldes Alfheim till brädden av entusiastiska Tromsøværingar. Och ett manstarkt Baskisk supportergäng. TIL hade redan gjort två bragder. Först slå ut Dynamo Minsk och sedan slå ut Slaven från Kroatia. Nu gällde det en betydligt större tugga.
Stämningen var elektrisk. Och publiken fick valuta. TIL förde matchen från början till slut. Om det delades ut stilpoäng i en Fotbollmatch skulle det ha varit "rått parti". Detta var en match som TIL hade alla chanser att vinna. Och borde ha vunnit.
Situationen var att TIL hade förlorat i Bilbao med 2-3 och behövde vinna matchen. Medan det räckte för Athletico att försvara sig till ett oavgjort resultat.
Bilbao hade inte många upplagda chanser men det som var tog TIL-keeper Sead Ramovich hand om med elegans. Ända tills Athletico fick straff. En straff som hela publiken ansåg aldrig borde ha blåsts. Men dömt är dömt och det blev 0-1.
TIL däremot tog fram möjligheter på löpande band. Och en elegant nicklobb från Sigurd Rushfeldt fastställde det som skulle visa sig bli slutresultatet.
Dramatik:
Hela matchen höll Bilbao ned tempot och försökte dra ut på tiden. Något som blev mer och mer utpräglat ju närmare slutet man kom. När man så gör byten vid varje avblåsning under förlängningen och spelaren som skall ut förflyttar sig som om fötterna satt fast i lim rann sinnet på Tromsøkeepern som rusade ut och genom mild puffning försökte "sätta fart" på utgående spelare. Vilket resulterade i rött kort. Men också den sekundära effekten att vi förlorade all extra tilläggstid utöver den som tjänats in under matchen. Därför att nu var det ju plötsligt TIL som hade fördröjt matchen. Dumt men i högsta grad förståelig reaktion från Ramovich.
Straffarna:
Matchen i Bilbao präglades av att de fick en straff som absolut inte borde ha varit straff. Replay visar att deras spelare snubblar i sina egna ben och faller som en fura. Situationen är på gränsen till Gult kort för filmning.
I Tromsø fick de straff för hands. Ett skott från just utanför straffområdet täcks av Koppinen som får bollen på armen. Och här visar replay att visst var det straff. Han lyfter ut armen från kroppen för att täcka bollen. Men debatten i efterhand visar att den absoluta majoriteten av dem som sett bilderna menar att det inte var straff. Donkeyman är inte enig. Straffen var korrekt. Men dj*****t sur att få mot sig.
Varför gick inte TIL vidare:
- Den enklaste förklaringen är två orättfärdiga straffar och dålig dömning. Men verkligheten är lite mer nyanserad än så. TIL kunde och borde ha gått vidare ändå.
- TIL skapade massor med chanser men omsatte inte dessa i mål. Vilket inte är något speciellt för den här matchen. I Tippeligan kan man klara sig ändå men det går inte på Europanivå. Kännetecknande för alla de goda lagen är att de faktiskt gör mål när de får möjlighet.
- TIL fick mängder av hörnor. Som nästan utan undantag gick rätt i nävarna på deras keeper. Och det är inte heller något speciellt för den här matchen. Det har varit ett kännetecken hela säsongen. Om varje hörna går till deras keeper så innebär också varje hörna att de får starta ett anfall från god position. Med "normal" utdelning på hörnorna hade TIL gått vidare. En enda (1) hörna under matchen slogs på alternativt sätt och då blev det genast farligt. Här har tränarteamet en utmaning.
- TIL släppte en 2-1 ledning till 2-3 på de sista fem minuterna av första matchen. Deras kvittering var ett snyggt mål men ledningsmålet deras föregicks av en oförsvarlig felpass i försvar. Vilket också föregick straffsituationen i går. Ett lag som TIL har inte folk som kan ligga lågt och försvara en ledning. Något som de Europeiska storlagen har. Egentligen är det här som Europaligan försvinner i fjärran.
Motståndarna:
De var ett lag som till vardags spelar i Spanska Ligan. Mot lag som Real Madrid, Barcelona, Valencia och så vidare. De kom till Tromsø för att inte ta några risker. Alltså försökte man inte spela bländande angreppsfotboll. Man spelade defensivt och försiktigt. Trots detta gav man TIL en mängd möjligheter att göra mål - möjligheter som TIL inte tog till vara. När matchen började gå mot slutet drog man ut på tiden för att säkra segern. Precis enligt receptet för hur fotboll spelas norr om Medelhavet.
Kommentar:
En fantastisk kväll. Och en fantastisk kväll för en vecka sedan. TIL spelar ut ett Spanskt storlag. Men förlorar lik förb*****. Nu är det åter till den vanliga serielunken. Utslagna ur cupen trots att man borde ha vunnit kvartsfinalen mot Vålerenga. Utslagna ur Europaligan. Mittplacering i ligan. Det riskerar att bli en avslagen höst.
Läs även andra bloggares åsikter om fotboll, norge, spanien, baskien
Wednesday, 26 August 2009
Dan före dan
I morgon är det den stora dagen här i Tromsø. Årets största match. Faktiskt den största matchen på flera år. Motståndarlaget från Baskien har redan kommit och tagit in på sitt hotell. Lokaltidningarna i dag är fyllda med spelarintervjuer. Athletico bor för övrigt på samma hotell som rocklegenden Brian Wilson (Beach Boys) redan bor på. Han spelar på festival här till helgen. Och har utlovat en populärkavalkad utan like.
Ett par flygplanslass med supporters har infunnit sig och gjort sig hemmastadda på sina hotell. Glada och blida Baskiska supporters förgyller pubarna så här kvällen innan. Öltältet på Strandtorget står berett att härbärgera dem som inte har biljett till matchen. Storskärm, öl och underhållning, bara lägga 200 spänn i dörren först. Alla stadens pubar har tankat upp ölförrådet.
I morgon kväll smäller det. Tromsø IL mot Athletico Bilbao. Avgörande play-off till Europaligan. Vinnaren får spela en hel serie spännande tävlingsmatcher mot Europeiska topplag i vinter. Något som TIL fick uppleva sedan vi slog ut Galatasaray för fyra år sedan. Då fick vi besök av sådana storheter som Basel, Roma och Röda Stjernan. Nu har vi chansen igen. Det är ganska långt mellan gångerna.
Bortamatchen slutade 2-3 i Baskisk favör. Men TIL ledde 2-1 med fem minuter kvar. Och har alla chanser i världen att klara av det här. Även om man i grunden inte skall kunna klara av att slå ut ett Spanskt Ligalag. Å andra sidan kunde vi slå ut Galatasaray. Och vi kunde slå Chelsea.
Får vi en ny klassiker att minnas. Det är inte så många av dem. Kvalmatchen mot Moss med Bjarte Flems straffräddning som förde oss till Elitserien 1985. Cupfinalen med 4-1 mot Lilleström i 1986. Cupfinalen med 2-1 mot Glimt 1996. Snöstormsmatchen mot Chelsea en sen oktoberkväll 1997. Gyttjebadet mot Galatasaray en regnig Augusti 2005. Och så kanske en solig augustikväll mot Bilbao år 2009.
Det är bara att ordna nerverna och vänta ett dygn till. Sedan vet vi.
Läs även andra bloggares åsikter om fotboll, norge
Ett par flygplanslass med supporters har infunnit sig och gjort sig hemmastadda på sina hotell. Glada och blida Baskiska supporters förgyller pubarna så här kvällen innan. Öltältet på Strandtorget står berett att härbärgera dem som inte har biljett till matchen. Storskärm, öl och underhållning, bara lägga 200 spänn i dörren först. Alla stadens pubar har tankat upp ölförrådet.
I morgon kväll smäller det. Tromsø IL mot Athletico Bilbao. Avgörande play-off till Europaligan. Vinnaren får spela en hel serie spännande tävlingsmatcher mot Europeiska topplag i vinter. Något som TIL fick uppleva sedan vi slog ut Galatasaray för fyra år sedan. Då fick vi besök av sådana storheter som Basel, Roma och Röda Stjernan. Nu har vi chansen igen. Det är ganska långt mellan gångerna.
Bortamatchen slutade 2-3 i Baskisk favör. Men TIL ledde 2-1 med fem minuter kvar. Och har alla chanser i världen att klara av det här. Även om man i grunden inte skall kunna klara av att slå ut ett Spanskt Ligalag. Å andra sidan kunde vi slå ut Galatasaray. Och vi kunde slå Chelsea.
Får vi en ny klassiker att minnas. Det är inte så många av dem. Kvalmatchen mot Moss med Bjarte Flems straffräddning som förde oss till Elitserien 1985. Cupfinalen med 4-1 mot Lilleström i 1986. Cupfinalen med 2-1 mot Glimt 1996. Snöstormsmatchen mot Chelsea en sen oktoberkväll 1997. Gyttjebadet mot Galatasaray en regnig Augusti 2005. Och så kanske en solig augustikväll mot Bilbao år 2009.
Det är bara att ordna nerverna och vänta ett dygn till. Sedan vet vi.
Läs även andra bloggares åsikter om fotboll, norge
Tuesday, 25 August 2009
Bandy VM
I dag kom meddelandet som alla har väntat sig. Svenska Bandyförbundet meddelar att man inte ser någon möjlighet att arrangera Bandy-VM i Sverige år 2010 som tidigare planerat. Och nu hänger hela arrangemanget i en skör tråd. Enda möjligheten är att en eller annan Ryss tar över det hela. Vilket nog är ganska osannolikt med sex månader kvar.
Orsaken är att de båda tilltänka arrangörsklubbarna Gripen och Vänersborg anser risken alldeles för stor. Något som man bara kan känna sympati för. Förra årets VM i Västerås tog en ända med förskräckelse rent ekonomiskt för arrangörerna.
Samtidigt kan man förvåna sig över att det inte är Svenska Bandyförbundet som är arrangör för ett Bandy-VM. Precis som Ishockeyförbundet och Fotbollförbundet arrangerar turneringar. Det är ett ganska märkligt förfarande att enskilda klubbar skall riskera sin framtid för att genomföra internationella mästerskap.
Sedan kan man också undra när spelprogrammet kommer. Nu är det två månader till seriestart och vi vet inte ett dugg. Givetvis är det en stor osäkerhet kring om det alls blir Bandy-VM. Men i så fall borde man kunna förelägga två alternativ. Ett med VM och ett utan. Hela programmet behöver ju inte förändras från början till slut. Det räcker med att sprida ut januarimatcherna en del utan VM.
Det börjar bli bråttom för klubbarna att planera sina resor för att få billigaste möjliga upplägg. Men det är också supporters som har lust att organisera sina arbetsscheman och så vidare. Vi är ett gäng på fyra som brukar se några matcher runt i landet var vinter. Och vi har tänkt oss till Haparanda för historiens första Elitseriematch där uppe. Men ett par av herrarna lever under ganska rigida skiftplaner. Och nu behöver vi ett stort mått av flax för att kunna genomföra den här premiärresan - när den nu blir av.
Läs även andra bloggares åsikter om bandy, bandy-vm, idrott
Orsaken är att de båda tilltänka arrangörsklubbarna Gripen och Vänersborg anser risken alldeles för stor. Något som man bara kan känna sympati för. Förra årets VM i Västerås tog en ända med förskräckelse rent ekonomiskt för arrangörerna.
Samtidigt kan man förvåna sig över att det inte är Svenska Bandyförbundet som är arrangör för ett Bandy-VM. Precis som Ishockeyförbundet och Fotbollförbundet arrangerar turneringar. Det är ett ganska märkligt förfarande att enskilda klubbar skall riskera sin framtid för att genomföra internationella mästerskap.
Sedan kan man också undra när spelprogrammet kommer. Nu är det två månader till seriestart och vi vet inte ett dugg. Givetvis är det en stor osäkerhet kring om det alls blir Bandy-VM. Men i så fall borde man kunna förelägga två alternativ. Ett med VM och ett utan. Hela programmet behöver ju inte förändras från början till slut. Det räcker med att sprida ut januarimatcherna en del utan VM.
Det börjar bli bråttom för klubbarna att planera sina resor för att få billigaste möjliga upplägg. Men det är också supporters som har lust att organisera sina arbetsscheman och så vidare. Vi är ett gäng på fyra som brukar se några matcher runt i landet var vinter. Och vi har tänkt oss till Haparanda för historiens första Elitseriematch där uppe. Men ett par av herrarna lever under ganska rigida skiftplaner. Och nu behöver vi ett stort mått av flax för att kunna genomföra den här premiärresan - när den nu blir av.
Läs även andra bloggares åsikter om bandy, bandy-vm, idrott
Monday, 24 August 2009
Ashes (2)
Nu har hela England gått av skaftet. Nationen har äntligen fått en riktigt stor seger igen. Och nu har man vunnit "The Ashes". Det blir dags för segerparad och pubarna får storförsäljning. En seger som man kan leva på till nästa "Ashes" som spelas i Australien 2011.
Och precis som många andra stora matcher hade även den Femte Testen sin vändpunkt. Det var när Australiens lagkapten och poängmaskin Ricky Ponting "brändes" för att använda en brännbollsterm och när ytterligare en poängmaskin Clarke åkte ut ett par minuter senare. Bägge på liknande sätt.
Fram till dess plockade Aussies poäng efter poäng. Och sådana herrar som Ponting och Clarke är goda nog till att producera "Centuries", dvs 100-poäng i långa banor. De Engelska "bowlers" gjorde sitt bästa men fick inte ut dem. Men vid 217/2 var det som att dra ut proppen. Det blev 217/3 och 217/4 och sedan var det mest en fråga om det över huvud taget skulle bli spel på den femte dagen. Vilket det inte blev. Det blev en snabb marsch fram till "all out".
Så här skriver Jonathan Agnew, BBC:s kommentator om matchens brytpunkt:
But one moment of brilliance from Andrew Flintoff rather summed it up. He had not much of a reason to remember his final Test appearance until the remarkable run-out of Ricky Ponting that brought The Oval to its feet.
Characters like Flintoff are never out of a game, even when they are standing almost stationary at mid-on. Mike Hussey's call for a run was probably a misjudgement, and Ponting hesitated fatally.
Still, as Flintoff wound up his powerful right arm 25 yards away, the throw had to hit the stumps with a direct hit, and it was only when it was too late that Ponting realised that he was in trouble.
The arrow-like throw demolished the wicket, and even from that distance, Flintoff knew he had nailed Ponting, and finally broken the stand of 127 that had become so frustrating to England.
Astonishingly, five balls later, the vice-captain - Michael Clarke - followed his captain, also through a run-out. This one owed more to bad luck as Clarke turned Graeme Swann firmly into the leg side and the ball struck Alastair Cook before rebounding comfortably to Andrew Strauss, three yards away at backward short leg.
Clarke had left his crease, expecting to take a run, only for Strauss to hit the stumps before the mortified batsman could make his ground
It was unbelievable cricket - but somehow typical of the way Australia have played in this series.
Läs även andra bloggares åsikter om cricket, england, australienSunday, 23 August 2009
The Ashes (1)
Denna sommar är en riktig njutning för Donkeyman. Inte nog med att han för första gången på 45 år kan ta sig en riktig sommarsemester. Den varar dessutom i tre månader. Men det är också en sommar när det är THE ASHES.
Cricketälskare
Det är nämligen så att Donkeyman har en hemlig lidelse. Han älskar Cricket. Det kräver nog sin förklaring men det är så att Donkeyman på tidigt 60-tal tillbringade en sommar i Penzance, Cornwall som språkelev. Ditskickad av förnuftiga föräldrar som insåg att god Engelska är av stor betydelse för en ung mans framtid. Sedan den gången är Donkeyman kraftigt Anglofil.
Hur som helst var Donkeyman inlogerad hos en familj som var Cricketentusiaster. Så han invigdes i sportens hemligheter. Och såg det lokala laget spela på stadens arena. Och drabbades av bacillen.
Sedan tillbringade han långa perioder i Sydafrika på 1970-talet och hans jobb förde honom dessutom till Australien, Västindien, Indien, Pakistan och andra Cricketmetropoler. Plus 8-10 Englandsbesök årligen under många år. Vilket underbyggde intresset.
Testmatcher - The Ashes
The Ashes är definitivt Englands största återkommande idrottshändelse. Då talar vi om en serie med Test Matches mot Australien. De spelas två gånger på fem år. En hemma och en borta.
En Test Match spelas över fem dagar. Varje dag börjar spelet 11.00 och slutar 18.00 med avbrott för lunch 13.00-13.40 och tea 16.00-16.20. Varje dag skall det spelas 90 Overs, det vill säga 6x90=540 bollar. Och The Ashes spelas som en serie med fem matcher. Förra gången England spelade hemma vann man och nationen gick helt bärsärk. Men i returen i Australien härom året vann Aussies 5-0 och Engelsk Cricket var helt i botten.
Beteckningen "The Ashes" skapades av tidningarna. Det var nämligen så att år 1882 vann Australien för första gången en Test Match i England. Och "Sporting Times" skrev: "English Cricket has died and the body will be cremated and the ashes sent to Australia".
När det Engelska laget reste ut till returmatchen så skrev man: The quest to regain the Ashes". I Australien fick laget en urna med uppeldad cricketutrustning som segertrofé. Sedan dess spelar man om "The Ashes". Urnan förvaras på Cricketmuseet vid Lord´s Cricket Ground i London men repliker delas ut till segrarna efter varje serie.
Det kan vara på sin plats att påpeka att Cricket har spelats på ungefär samma sätt som i dag ända sedan början av 1700-talet. Och det finns bevarat noggranna protokoll från alla betydelsefulla matcher under de senaste 250 åren.
Hur går det till
En Cricketmatch spelas i två tempon. Ett lag slår och det andra kastar. Varje lag har 11 man men det är bara två som slår samtidigt. Deras uppgift är att samla så många poäng som möjligt. Medan utelagets uppgift är att "bränna" dem till dess att laget är "all out".
En TestMatch spelas i två Innings. För att vinna matchen måste ett lag dels slå ut alla motståndarna i bägge omgångar samt samla fler poäng än det andra laget när man själv är "inne". Lyckas inte detta för någondera laget blir matchen oavgjord.
ÅRETS ASHES I SAMMANDRAG
First Test Cardiff
I årets första Test vann England lotten och valde att börja slå. Deras första Inning slutade med 425 poäng, all out.
Australiens första Inning slutade med 674/6, declared. Vilket betyder att man fått 6 man utslagna. Man kunde inte fortsätta spela längre därför att tiden skulle inte tillåta att dels slå ut alla Engelsmän och sedan samla egna poäng. Alltså valde man med att "declare", det vill säga lämna över till England igen.
Nu räknade alla med Australisk seger. Det var så pass lång tid kvar att de skulle kunna krossa Engelsmännen och sedan samla ihop poäng nog för en seger i sin andra Inning.
Englands andra Inning gav dem en target på 249 för att passera Australien. Men samtidigt behövde de överleva ända ut till slutet på femte dagen. Och det blev en våldsam dramatik. Aussies fick inte ut Engelsmännen. Som krigade som lejon. De spelade på säkerhet utan att ta chanser och plockade poäng för poäng. När antalet Overs närmade sig slutet på den femte dagen var de inne på sista mannen men närmade sig target. Situationen var då att om Aussies kastar ut den siste Engelsmannen vinner de. Om England överlever och passerar target blir det oavgjort. Och de lyckades precis. Det slutade 252/9. Det vill säga man bärgade oavgjort med tre poängs marginal efter fem dagars spel.
Second Test, Lords
Den andra Test Matchen fick en helt annan karaktär. Även nu vann England lotten och valde att börja slå. Första Innings gick de upp till 425/all out.
Australiens Första Inning slutade med katastrof. England bowlade ut Aussies så de fick bara 215/all out.
Nu hade England möjligheten till "Follow On". Det vill säga kräva att Australien skulle fortsätta slå men England valde att börja slå i Andra Inning. De uppnådde 311/6 och "declared" lagom till tepausen på den fjärde dagen.
När Aussies började sin Andra Inning var deras uppgift helt enkelt att antingen slå 521 poäng och därmed vinna matchen. Något som inneburit att de uppnått den största Target i hela Ashes historia. Eller att "överleva" till matchens slut vilket skulle ha inneburit oavgjort. Men Englands bowlers var nådelösa. Redan vid lunch på femte dagen var Australien all out. Den Engelska nationen kunde fira och man leder 1-0 efter två matcher.
Third Test, Edgebaston Birmingham
Den här matchen regnade mer eller mindre bort. Matchen slutade oavgjort.
Fourth Test, Headingley Leeds
Den här matchen var Australiens rakt igenom. England föll samman och man förlorade redan på tre dagar efter en pinsam utklassning. 1-1 i matcher.
Fifth Test, The Brit Oval, London
Första dagen började bra för England. Man samlade gott med poäng. Planen var att komma upp mot 500 i första Inning. Men rätt vad det var bröt laget samman och man slutade på 332/all out i början av andra dagen.
Det inte någon kunde tro var att Englands bowlers plötsligt skulle vara dödligt effektiva. Men det var just vad de var. Australiens första Inning avslutades på sex timmar med 160/all out.
Tredje dagen ägnade England sig åt att bygga upp en god poängsumma för att slutligen deklarera på 373.
Detta betyder i klartext att det då var två dagar och några timmars spel kvar. Australien stod inför en target på 546 för att vinna matchen. Medan England helt enkelt måste "bränna" alla 10 Australiska "batsmen" innan Australien uppnår 546 för att vinna. Och därmed återvinna "The Ashes". Medan Australien behåller urnan vid oavgjort.
Efter någon timmes spel på tredje dagen står det 90-2. Det vill säga England har fällt två wickets. Och nu vädrar hela den Engelska nationen seger. Kanske redan på fjärde dagen.
Och Donkeyman följer genom nätradio i kombination med "on-line scoreboard".
BBC Sport
För fullständighetens måste man påpeka att "The Ashes" är årets särklassigt största idrottshändelse i både England och Australien. Alla matcher var utsålda redan i Oktober förra året. Och i dag när England vädrar seger står landet stilla.
Läs även andra bloggares åsikter om cricket, england, australien
Cricketälskare
Det är nämligen så att Donkeyman har en hemlig lidelse. Han älskar Cricket. Det kräver nog sin förklaring men det är så att Donkeyman på tidigt 60-tal tillbringade en sommar i Penzance, Cornwall som språkelev. Ditskickad av förnuftiga föräldrar som insåg att god Engelska är av stor betydelse för en ung mans framtid. Sedan den gången är Donkeyman kraftigt Anglofil.
Hur som helst var Donkeyman inlogerad hos en familj som var Cricketentusiaster. Så han invigdes i sportens hemligheter. Och såg det lokala laget spela på stadens arena. Och drabbades av bacillen.
Sedan tillbringade han långa perioder i Sydafrika på 1970-talet och hans jobb förde honom dessutom till Australien, Västindien, Indien, Pakistan och andra Cricketmetropoler. Plus 8-10 Englandsbesök årligen under många år. Vilket underbyggde intresset.
Testmatcher - The Ashes
The Ashes är definitivt Englands största återkommande idrottshändelse. Då talar vi om en serie med Test Matches mot Australien. De spelas två gånger på fem år. En hemma och en borta.
En Test Match spelas över fem dagar. Varje dag börjar spelet 11.00 och slutar 18.00 med avbrott för lunch 13.00-13.40 och tea 16.00-16.20. Varje dag skall det spelas 90 Overs, det vill säga 6x90=540 bollar. Och The Ashes spelas som en serie med fem matcher. Förra gången England spelade hemma vann man och nationen gick helt bärsärk. Men i returen i Australien härom året vann Aussies 5-0 och Engelsk Cricket var helt i botten.
Beteckningen "The Ashes" skapades av tidningarna. Det var nämligen så att år 1882 vann Australien för första gången en Test Match i England. Och "Sporting Times" skrev: "English Cricket has died and the body will be cremated and the ashes sent to Australia".
När det Engelska laget reste ut till returmatchen så skrev man: The quest to regain the Ashes". I Australien fick laget en urna med uppeldad cricketutrustning som segertrofé. Sedan dess spelar man om "The Ashes". Urnan förvaras på Cricketmuseet vid Lord´s Cricket Ground i London men repliker delas ut till segrarna efter varje serie.
Det kan vara på sin plats att påpeka att Cricket har spelats på ungefär samma sätt som i dag ända sedan början av 1700-talet. Och det finns bevarat noggranna protokoll från alla betydelsefulla matcher under de senaste 250 åren.
Hur går det till
En Cricketmatch spelas i två tempon. Ett lag slår och det andra kastar. Varje lag har 11 man men det är bara två som slår samtidigt. Deras uppgift är att samla så många poäng som möjligt. Medan utelagets uppgift är att "bränna" dem till dess att laget är "all out".
En TestMatch spelas i två Innings. För att vinna matchen måste ett lag dels slå ut alla motståndarna i bägge omgångar samt samla fler poäng än det andra laget när man själv är "inne". Lyckas inte detta för någondera laget blir matchen oavgjord.
ÅRETS ASHES I SAMMANDRAG
First Test Cardiff
I årets första Test vann England lotten och valde att börja slå. Deras första Inning slutade med 425 poäng, all out.
Australiens första Inning slutade med 674/6, declared. Vilket betyder att man fått 6 man utslagna. Man kunde inte fortsätta spela längre därför att tiden skulle inte tillåta att dels slå ut alla Engelsmän och sedan samla egna poäng. Alltså valde man med att "declare", det vill säga lämna över till England igen.
Nu räknade alla med Australisk seger. Det var så pass lång tid kvar att de skulle kunna krossa Engelsmännen och sedan samla ihop poäng nog för en seger i sin andra Inning.
Englands andra Inning gav dem en target på 249 för att passera Australien. Men samtidigt behövde de överleva ända ut till slutet på femte dagen. Och det blev en våldsam dramatik. Aussies fick inte ut Engelsmännen. Som krigade som lejon. De spelade på säkerhet utan att ta chanser och plockade poäng för poäng. När antalet Overs närmade sig slutet på den femte dagen var de inne på sista mannen men närmade sig target. Situationen var då att om Aussies kastar ut den siste Engelsmannen vinner de. Om England överlever och passerar target blir det oavgjort. Och de lyckades precis. Det slutade 252/9. Det vill säga man bärgade oavgjort med tre poängs marginal efter fem dagars spel.
Second Test, Lords
Den andra Test Matchen fick en helt annan karaktär. Även nu vann England lotten och valde att börja slå. Första Innings gick de upp till 425/all out.
Australiens Första Inning slutade med katastrof. England bowlade ut Aussies så de fick bara 215/all out.
Nu hade England möjligheten till "Follow On". Det vill säga kräva att Australien skulle fortsätta slå men England valde att börja slå i Andra Inning. De uppnådde 311/6 och "declared" lagom till tepausen på den fjärde dagen.
När Aussies började sin Andra Inning var deras uppgift helt enkelt att antingen slå 521 poäng och därmed vinna matchen. Något som inneburit att de uppnått den största Target i hela Ashes historia. Eller att "överleva" till matchens slut vilket skulle ha inneburit oavgjort. Men Englands bowlers var nådelösa. Redan vid lunch på femte dagen var Australien all out. Den Engelska nationen kunde fira och man leder 1-0 efter två matcher.
Third Test, Edgebaston Birmingham
Den här matchen regnade mer eller mindre bort. Matchen slutade oavgjort.
Fourth Test, Headingley Leeds
Den här matchen var Australiens rakt igenom. England föll samman och man förlorade redan på tre dagar efter en pinsam utklassning. 1-1 i matcher.
Fifth Test, The Brit Oval, London
Första dagen började bra för England. Man samlade gott med poäng. Planen var att komma upp mot 500 i första Inning. Men rätt vad det var bröt laget samman och man slutade på 332/all out i början av andra dagen.
Det inte någon kunde tro var att Englands bowlers plötsligt skulle vara dödligt effektiva. Men det var just vad de var. Australiens första Inning avslutades på sex timmar med 160/all out.
Tredje dagen ägnade England sig åt att bygga upp en god poängsumma för att slutligen deklarera på 373.
Detta betyder i klartext att det då var två dagar och några timmars spel kvar. Australien stod inför en target på 546 för att vinna matchen. Medan England helt enkelt måste "bränna" alla 10 Australiska "batsmen" innan Australien uppnår 546 för att vinna. Och därmed återvinna "The Ashes". Medan Australien behåller urnan vid oavgjort.
Efter någon timmes spel på tredje dagen står det 90-2. Det vill säga England har fällt två wickets. Och nu vädrar hela den Engelska nationen seger. Kanske redan på fjärde dagen.
Och Donkeyman följer genom nätradio i kombination med "on-line scoreboard".
BBC Sport
För fullständighetens måste man påpeka att "The Ashes" är årets särklassigt största idrottshändelse i både England och Australien. Alla matcher var utsålda redan i Oktober förra året. Och i dag när England vädrar seger står landet stilla.
Läs även andra bloggares åsikter om cricket, england, australien
Saturday, 22 August 2009
Fräsarens återkomst (Foppa 12/2-09)
Donkeyman har varit närvarande på arenorna vid många fantastiska tillfällen. Ett av dessa var bara för ett halvt år sedan i Örnsköldsvik. När "Foppa" kom tillbaka. Och eftersom Donkeyman var med när "Nacka" kom tillbaka i -64 så kunde han känna parallellen.
Det var utan tvivel DEN STORA DAGEN. Frälsaren kommer. Messias återkommer till Örnsköldsvik. Folket samlas i Templet för att närvara vid den stora händelsen.
Templet var SweBank Arena. Och Frälsaren var "Foppa". Eller rättare sagt Peter Forsberg. Som varit skadad i flera säsonger och inte kunnat göra sig själv rättvisa. De som skall frälsas är Ö-viksborna och MoDo.
När "Foppa" var i form var han världens bäste ishockeyspelare. Och även en "Foppa" som inte är i form är en förstärkning för vilket lag som helst. Han har vunnit allt som går att vinna - flera gånger. Vad sägs om VM-Guld, 2 st OS-Guld, 3 st Stanley Cup-Guld .....
"Foppa" är den ende Svensk som vunnit NHL:s poängliga. "Foppa" är den ende Svensk som har fått "Hart Trophy" som NHL:s mes värdefulle spelare.
"Foppa" är 35 år gammal och har fått fler smällar än det går att räkna till. Ändå är han lika sugen på att spela hockey som när han debuterade i Elitserien som 17-åring. Nu har han varit skadad och mer eller mindre fått de 5 senaste säsongerna förstörda.
MoDo är en av Sveriges största och mest anrika klubbar. "The Heart of Hockey". En klubb som har fostrat fler NHL-spelare än någon annan klubb i världen. Men säsongen 2008/09 har man inte lyckats så bra som väntat. Trots ett bra manskap. Nu slogs 7 (sju) klubbar om platserna 5-11 i Elitserien. Det vill säga kvartsfinal eller kvalserie ligger i potten. Den kampen skulle "Foppa" avgöra till fördel för MoDo.
Optimisterna hade redan lagt upp tidtabellen för "Foppas" ComeBack: MoDo med "Foppa" går till slutspel och vinner SM-Guld 2009. Så deltar han i Tre Kronor som vinner VM-Guld 2009. Och nästa säsong spelar han i NHL och vinner Stanley Cup 2010. Samma år som han vinner ett tredje OS-Guld med Tre Kronor.
The Sky is the Limit......
Men först måste hans fot visa sig vara bra. Och hans tillfälliga magsjuka måste gå över. Men tidningarna meddelade att "Foppa" var med i truppen inför kvällens match. "Experterna" väntade sig att han inte skulle delta så mycket i spelet 5-5 i början. Däremot antogs han leda MoDo i "Power Play". Något som varit eländigt hittills den säsongen.
"Foppa" har hundratals med millar på banken. "Foppa" pröjsade för byggnationen av SweBank Arena i Ö-vik, tillsammans med ett par andra spelare. "Foppa" är Gud i Ö-vik.
Och enligt ÖA (Örnsköldsviks Allehanda) spelar han på "no cure - no money", dvs kan han bidra så skall han ha betalt som vilken elitseriespelare som helst. Kan han inte bidra är det gratis.
Donkeyman närvarade vid Frälsarens återkomst. På Sektion 218, Rad 5, Plats 7. Till ett pris av 270 spänn. Tillsammans med en utsåld arena och över 100 ackrediterade journalister.
Och "Foppa" kom, sågs och segrade. Det fanns hundratals för att inte säga tusentals med tröja nummer 21 Forsberg i hallen. När han presenterades lyfte taket i det närmaste. Plötsligt spelade laget bra - eller kanske det var motståndarna som inte pallade trycket. "Foppa" gjorde mål och publiken fick en oförglömlig afton.
Dess värre höll inte foten. Snart var allt tillbaka i eländighet. Laget missade slutspel men slapp kvalserien. Och alla tippade att "Foppas" karriär var slut. Fast vi som var där fick ett underbart minne.
Det var utan tvivel DEN STORA DAGEN. Frälsaren kommer. Messias återkommer till Örnsköldsvik. Folket samlas i Templet för att närvara vid den stora händelsen.
Templet var SweBank Arena. Och Frälsaren var "Foppa". Eller rättare sagt Peter Forsberg. Som varit skadad i flera säsonger och inte kunnat göra sig själv rättvisa. De som skall frälsas är Ö-viksborna och MoDo.
När "Foppa" var i form var han världens bäste ishockeyspelare. Och även en "Foppa" som inte är i form är en förstärkning för vilket lag som helst. Han har vunnit allt som går att vinna - flera gånger. Vad sägs om VM-Guld, 2 st OS-Guld, 3 st Stanley Cup-Guld .....
"Foppa" är den ende Svensk som vunnit NHL:s poängliga. "Foppa" är den ende Svensk som har fått "Hart Trophy" som NHL:s mes värdefulle spelare.
"Foppa" är 35 år gammal och har fått fler smällar än det går att räkna till. Ändå är han lika sugen på att spela hockey som när han debuterade i Elitserien som 17-åring. Nu har han varit skadad och mer eller mindre fått de 5 senaste säsongerna förstörda.
MoDo är en av Sveriges största och mest anrika klubbar. "The Heart of Hockey". En klubb som har fostrat fler NHL-spelare än någon annan klubb i världen. Men säsongen 2008/09 har man inte lyckats så bra som väntat. Trots ett bra manskap. Nu slogs 7 (sju) klubbar om platserna 5-11 i Elitserien. Det vill säga kvartsfinal eller kvalserie ligger i potten. Den kampen skulle "Foppa" avgöra till fördel för MoDo.
Optimisterna hade redan lagt upp tidtabellen för "Foppas" ComeBack: MoDo med "Foppa" går till slutspel och vinner SM-Guld 2009. Så deltar han i Tre Kronor som vinner VM-Guld 2009. Och nästa säsong spelar han i NHL och vinner Stanley Cup 2010. Samma år som han vinner ett tredje OS-Guld med Tre Kronor.
The Sky is the Limit......
Men först måste hans fot visa sig vara bra. Och hans tillfälliga magsjuka måste gå över. Men tidningarna meddelade att "Foppa" var med i truppen inför kvällens match. "Experterna" väntade sig att han inte skulle delta så mycket i spelet 5-5 i början. Däremot antogs han leda MoDo i "Power Play". Något som varit eländigt hittills den säsongen.
"Foppa" har hundratals med millar på banken. "Foppa" pröjsade för byggnationen av SweBank Arena i Ö-vik, tillsammans med ett par andra spelare. "Foppa" är Gud i Ö-vik.
Och enligt ÖA (Örnsköldsviks Allehanda) spelar han på "no cure - no money", dvs kan han bidra så skall han ha betalt som vilken elitseriespelare som helst. Kan han inte bidra är det gratis.
Donkeyman närvarade vid Frälsarens återkomst. På Sektion 218, Rad 5, Plats 7. Till ett pris av 270 spänn. Tillsammans med en utsåld arena och över 100 ackrediterade journalister.
Och "Foppa" kom, sågs och segrade. Det fanns hundratals för att inte säga tusentals med tröja nummer 21 Forsberg i hallen. När han presenterades lyfte taket i det närmaste. Plötsligt spelade laget bra - eller kanske det var motståndarna som inte pallade trycket. "Foppa" gjorde mål och publiken fick en oförglömlig afton.
Dess värre höll inte foten. Snart var allt tillbaka i eländighet. Laget missade slutspel men slapp kvalserien. Och alla tippade att "Foppas" karriär var slut. Fast vi som var där fick ett underbart minne.
Introduktion
Nu har Donkeyman blivit uppmanad av sina Svenska läsare att producera några fakta med "turistinformation" om sitt Tromsø. I konsekvens med artiklarna om "Donkeymans Stockholm".
Och Donkeyman har mycket att säga om Tromsø. I skrivande stund sitter han i sin lägenhet som befinner sig i en containerliknande byggnad på ett tak mitt i "Downtown". Utsikten mot Söder är Mackbryggeriet och Malangsfjällen. Mot Väster ser man ut över hustaken och upp mot Alfheim. Och mot Norr ser Donkeyman Strandtorget. I vardagsrummet sitter jourhavande fästmö och dricker öl, lyssnar på Elvis och läser dagens tidningar. Medan Donkeyman producerar bokstäver på sin hembyggda dator. Och tycker det var en dj***a flax att han inte tog den sista ölen på "Jernbanen" i natt.
Första gången Donkeyman var i Tromsø var som turist med Hurtigruten. Den gången var det "Finnmarken" och året var 1967. Donkeyman har nämligen alltid älskat båtar och sjöfart. Vilket också har varit hans karriär. Som maskinchef och rederitjänsteman.
Men kvar i Tromsø blev han på tidigt 80-tal. Den gången hade han gjort en törn som chief ombord i en ro/ro-båt i linjetrafik Skandinavien - Karibien och mönstrat av i Rotterdam. Nyskild och utan fast bostad men med hela bohaget nerpackat i vännen Stickans källare ute på Gräddö bestämde sig Donkeyman för att dra norröver på ferien. Han hade en gammal sjökompis som bodde i Hammerfest som ville ha besök så det blev flyg till Trondheim och Hurtigruta norröver. Den gången var det ombord på gamla "NordNorge".
Och när man så kommer till Tromsø följer man med naturnödvändighet den väl upptrampade stigen till Ølhallen. Den dagen var en Fredag och det var minst sagt knökfullt på "Hallen". Donkeyman slog sig ned vid ett bord, njöt sitt öl och läste dagens text i "Nordlys" och "Tromsø". Varvid två herrar slår sig ned vid samma bordet. Bärande på en drös med bärkassar från den närbelägna kolonialen "Matservice". Och så började vi snacka. "Vad gör du här"? "Var är du från"? och de andra klassiska frågorna avklarades raskt.
Så kom: "Vill du lära känna folk här i Tromsø"? Vilket givetvis besvarades med ett rungande JA för faen..... "Vi har fest i kväll". "Häng med".... "Ja, men jag skall ju med Hurtigruta till Hammerfest"..... "Det går en i morgon också".... "OK. Jag hänger på"..... Och med löddrig taxameterbil färdades vi ner till Prostneset där Donkeyman hämtade ut bagaget och fick en biljett tillgodo på resa med lugar Tromsø - Hammerfest. Sedan fortsatte drosjan till ølutsalget (den gången var det inte butiksöl i Tromsø) där den nyavmönstrade Donkeyman spenderade ett antal kassar med Macköl. Så gick färden till Lillestua på Heimdals veg där festen gick av stapeln.
Och de nyvunna vännerna till Donkeyman, herrarna Mack och Østgaard, kokade en gigantisk bunke med köttsoppa varefter festdeltagarna anlände. Där träffade Donkeyman dem som de nästa 25 åren skulle vara hans närmaste umgängeskrets. Dit kom Jonny Jonsson som blev Donkeymans hyresvärd i 15 år. Dit kom Gudbrand Paulsen. Dit kom Donkeymans blivande hustru. Dit kom........... Alla.
Och inte f***n kom Donkeyman med Nordgående Hurtigruta dagen efter. Två månader blev han boende på Lillestua innan pengarna tog slut och en ny sjötörn blev nödvändig. Vilket förde honom på en fyramånadersresa runt jorden. Men efter avmönstring blev det Tromsø igen. Fast då boende på den saligen avsomnade Sjømannshjemmet.
Resten är historia. Med eget boende på Gulengvegen, Kokkvegen, Sørems veg och nu Fiskergata.....
Medan tillgodobiljetten till Hammerfest ligger fortfarande obrukad i en byrålåda.
Och Donkeyman har mycket att säga om Tromsø. I skrivande stund sitter han i sin lägenhet som befinner sig i en containerliknande byggnad på ett tak mitt i "Downtown". Utsikten mot Söder är Mackbryggeriet och Malangsfjällen. Mot Väster ser man ut över hustaken och upp mot Alfheim. Och mot Norr ser Donkeyman Strandtorget. I vardagsrummet sitter jourhavande fästmö och dricker öl, lyssnar på Elvis och läser dagens tidningar. Medan Donkeyman producerar bokstäver på sin hembyggda dator. Och tycker det var en dj***a flax att han inte tog den sista ölen på "Jernbanen" i natt.
Första gången Donkeyman var i Tromsø var som turist med Hurtigruten. Den gången var det "Finnmarken" och året var 1967. Donkeyman har nämligen alltid älskat båtar och sjöfart. Vilket också har varit hans karriär. Som maskinchef och rederitjänsteman.
Men kvar i Tromsø blev han på tidigt 80-tal. Den gången hade han gjort en törn som chief ombord i en ro/ro-båt i linjetrafik Skandinavien - Karibien och mönstrat av i Rotterdam. Nyskild och utan fast bostad men med hela bohaget nerpackat i vännen Stickans källare ute på Gräddö bestämde sig Donkeyman för att dra norröver på ferien. Han hade en gammal sjökompis som bodde i Hammerfest som ville ha besök så det blev flyg till Trondheim och Hurtigruta norröver. Den gången var det ombord på gamla "NordNorge".
Och när man så kommer till Tromsø följer man med naturnödvändighet den väl upptrampade stigen till Ølhallen. Den dagen var en Fredag och det var minst sagt knökfullt på "Hallen". Donkeyman slog sig ned vid ett bord, njöt sitt öl och läste dagens text i "Nordlys" och "Tromsø". Varvid två herrar slår sig ned vid samma bordet. Bärande på en drös med bärkassar från den närbelägna kolonialen "Matservice". Och så började vi snacka. "Vad gör du här"? "Var är du från"? och de andra klassiska frågorna avklarades raskt.
Så kom: "Vill du lära känna folk här i Tromsø"? Vilket givetvis besvarades med ett rungande JA för faen..... "Vi har fest i kväll". "Häng med".... "Ja, men jag skall ju med Hurtigruta till Hammerfest"..... "Det går en i morgon också".... "OK. Jag hänger på"..... Och med löddrig taxameterbil färdades vi ner till Prostneset där Donkeyman hämtade ut bagaget och fick en biljett tillgodo på resa med lugar Tromsø - Hammerfest. Sedan fortsatte drosjan till ølutsalget (den gången var det inte butiksöl i Tromsø) där den nyavmönstrade Donkeyman spenderade ett antal kassar med Macköl. Så gick färden till Lillestua på Heimdals veg där festen gick av stapeln.
Och de nyvunna vännerna till Donkeyman, herrarna Mack och Østgaard, kokade en gigantisk bunke med köttsoppa varefter festdeltagarna anlände. Där träffade Donkeyman dem som de nästa 25 åren skulle vara hans närmaste umgängeskrets. Dit kom Jonny Jonsson som blev Donkeymans hyresvärd i 15 år. Dit kom Gudbrand Paulsen. Dit kom Donkeymans blivande hustru. Dit kom........... Alla.
Och inte f***n kom Donkeyman med Nordgående Hurtigruta dagen efter. Två månader blev han boende på Lillestua innan pengarna tog slut och en ny sjötörn blev nödvändig. Vilket förde honom på en fyramånadersresa runt jorden. Men efter avmönstring blev det Tromsø igen. Fast då boende på den saligen avsomnade Sjømannshjemmet.
Resten är historia. Med eget boende på Gulengvegen, Kokkvegen, Sørems veg och nu Fiskergata.....
Medan tillgodobiljetten till Hammerfest ligger fortfarande obrukad i en byrålåda.
Nordens Paris
Tromsø kallas för Nordens Paris eller Ishavsbyen. Den ligger på 79 grader nordlig bredd. Utanför kartan skulle de flesta säga.
Många tror namnet kommer av det stora antalet pubar, barer, krogar och byens sprudlande nöjesliv. Men detta är FEL....
Uttrycket myntades av utländska turister redan i mitten på 1800-talet. Den tidens turister utgjordes givetvis av Europeisk (främst Engelsk) överklass.
Tromsø var då som nu en synnerligen "remote place". Fast även kvinnor kunde resa hit. I vart fall enligt John Murrays resehandbok publicerad i London år 1871.
Tromsø var då som nu porten till Ishavet och Arktis. Men också porten till Ryssland. Staden var centrum för den så kallade Pomorhandeln. Här gick det att tjäna stora pengar. Därmed var staden en magnet för äventyrare från hela Europa.
På den tiden var det lite av Klondykestämning här. Och ända sedan den tiden och fram till senaste sekelskiftet har handelsmän, fiskare och sjöfarare varit de som dominerat byen och skapat stadens puls.
Med det stora antalet sjöfolk och handelsmän som fanns i Tromsø upptäckte 1800-talets turist att här var det massor av folk som varit "ute i stora världen" (= Holland, Belgien, Tyskland, Frankrike och England). Till skillnad mot Kristiania som på den tiden var en tämligen "backwards" plats.
Och som typiska Nordlänningar saltade man inte ned alla pengarna man tjänade. I stället köpte man bland annat gåvor till sina kvinnor. I form av moderna tyger och framför allt modemagasin. Där damerna kopierade de avbildade kreationerna. Kanske man någon gång köpte riktiga symönster eller en hel kreation. Men kopiering av bilder från magasinen var den huvudsakliga inspirationskällan.
Så turisterna mötte Tromsødamer som var iförda senaste modet. Precis som i Paris. Speciellt när man gick på Söndagspromenad i Storgata. Och då var det inte bara överklassens fruar som var moderiktiga. Nej - det gällde nästan alla damer i en liten "fiskarlandsby" långt bortom all ära och redlighet. Utanför kartan helt enkelt.
Därför myntades uttrycket "Nordens Paris" för 150 år sedan ........
Dess värre har sjöfolken, fiskarna och handelsfolken försvunnit från byen och ersatts med byråkrater och administratörer varav merparten direkt eller indirekt försörjer sig på vad man kallar "offentlig sektor". Plus en massa folk som lever på att ge service till de nya makthavarna. Så nu har stadens puls ändrat sig från att vara något unikt i Norge till att påminna om ett litet mini-Oslo (eller ett mini-Stockholm).
Men åter till 1800-talet. Medaljen hade givetvis en baksida. Murray skriver också: "The vice of drunkenness prevails to a fearful extent amongst the lower classes in this place....". Och just nöjeslivet har ända sedan dess varit ett av stadens speciella kännetecken. På den tiden och fram till ungefär 1990 utgjorde Tromsø en synnerligen oNorsk fristad för folk som ansåg att en stad skulle ha ett nöjesliv. Medan Norge i övrigt var ett av världens tråkigaste länder.
Det fanns till och med en omfattande internturism. Norrmän hemmahörande i Bibelbältet i söder gjorde turer till Tromsø för att roa sig och känna på hur det var att bo i ett "normalt" samhälle. Ungefär som Svenskar reste till Danmark på den tiden allt var omöjligt i Sverige.
Många tror namnet kommer av det stora antalet pubar, barer, krogar och byens sprudlande nöjesliv. Men detta är FEL....
Uttrycket myntades av utländska turister redan i mitten på 1800-talet. Den tidens turister utgjordes givetvis av Europeisk (främst Engelsk) överklass.
Tromsø var då som nu en synnerligen "remote place". Fast även kvinnor kunde resa hit. I vart fall enligt John Murrays resehandbok publicerad i London år 1871.
Tromsø var då som nu porten till Ishavet och Arktis. Men också porten till Ryssland. Staden var centrum för den så kallade Pomorhandeln. Här gick det att tjäna stora pengar. Därmed var staden en magnet för äventyrare från hela Europa.
På den tiden var det lite av Klondykestämning här. Och ända sedan den tiden och fram till senaste sekelskiftet har handelsmän, fiskare och sjöfarare varit de som dominerat byen och skapat stadens puls.
Med det stora antalet sjöfolk och handelsmän som fanns i Tromsø upptäckte 1800-talets turist att här var det massor av folk som varit "ute i stora världen" (= Holland, Belgien, Tyskland, Frankrike och England). Till skillnad mot Kristiania som på den tiden var en tämligen "backwards" plats.
Och som typiska Nordlänningar saltade man inte ned alla pengarna man tjänade. I stället köpte man bland annat gåvor till sina kvinnor. I form av moderna tyger och framför allt modemagasin. Där damerna kopierade de avbildade kreationerna. Kanske man någon gång köpte riktiga symönster eller en hel kreation. Men kopiering av bilder från magasinen var den huvudsakliga inspirationskällan.
Så turisterna mötte Tromsødamer som var iförda senaste modet. Precis som i Paris. Speciellt när man gick på Söndagspromenad i Storgata. Och då var det inte bara överklassens fruar som var moderiktiga. Nej - det gällde nästan alla damer i en liten "fiskarlandsby" långt bortom all ära och redlighet. Utanför kartan helt enkelt.
Därför myntades uttrycket "Nordens Paris" för 150 år sedan ........
Dess värre har sjöfolken, fiskarna och handelsfolken försvunnit från byen och ersatts med byråkrater och administratörer varav merparten direkt eller indirekt försörjer sig på vad man kallar "offentlig sektor". Plus en massa folk som lever på att ge service till de nya makthavarna. Så nu har stadens puls ändrat sig från att vara något unikt i Norge till att påminna om ett litet mini-Oslo (eller ett mini-Stockholm).
Men åter till 1800-talet. Medaljen hade givetvis en baksida. Murray skriver också: "The vice of drunkenness prevails to a fearful extent amongst the lower classes in this place....". Och just nöjeslivet har ända sedan dess varit ett av stadens speciella kännetecken. På den tiden och fram till ungefär 1990 utgjorde Tromsø en synnerligen oNorsk fristad för folk som ansåg att en stad skulle ha ett nöjesliv. Medan Norge i övrigt var ett av världens tråkigaste länder.
Det fanns till och med en omfattande internturism. Norrmän hemmahörande i Bibelbältet i söder gjorde turer till Tromsø för att roa sig och känna på hur det var att bo i ett "normalt" samhälle. Ungefär som Svenskar reste till Danmark på den tiden allt var omöjligt i Sverige.
Byvandring i Tromsø
Denna gång gör vi en aldrig så liten vandring genom "Downtown" Tromsø. Märk att det inte är någon fullständig turistinfo. Vill man veta mer så behövs någon liten guidebok.
1. Vi utgår från det så kallade WiTo-hörnet. Det är hörnet av Storgata och Fredrik Langes Gata och här ligger byens klassiska tobaksaffär WiTo (Wilhelmsen Tobakk). Här ligger också den så kallade "Rødbanken", det vill säga Sparebanken NordNorges palats.
2. Gå Storgata söderut. Du kommer snart fram till den så kallade Kirkeparken. Här ligger Domkirka. Det vill säga huvudkyrkan för stiftet. I parken mot Storgata finns en minnessten över de "Tromsøværingar" som föll under kriget. Och snett till vänster in i Bankgata ligger ett stort vitt hus. Det var Gestapos högkvarter den gången. Det skedde många hemska ting bakom de väggarna under ockupationen.
3. Fortsätt Storgata söderut. Snart kommer du till bryggeriet. Här ligger Ølhallen. Som kräver ett aldrig så litet besök.
4. Fortsätt ytterligare lite söderut på Storgata som nu byter namn till Strandvegen. Till höger ligger Tromsø konstførening och det gamla sjukhuset som numera är tillhåll för Fylkesbyråkratin. Till vänster ser du Polaria och Polstjerna. Om du vill går du in på besök. Det är värt tiden och pengarna.
5. Nu går du tillbaka Storgata till Shellstationen. Snedda över den och ta nästa parallellgata tillbaka. Den heter Strandgata. Snart ser du en liten parkeringsplats till vänster och en stor kolonialbutik. Samt en butik som heter Nille. Se högst upp på taket ovanför Nille. Där ligger "Donkeyman Towers". Det vill säga Donkeymans residens. Lägenheten högst upp som ligger under den stora parabolen mot Väst närmare bestämt. Fortsätt så gatan lite till så kommer ett torg. Strandtorget. Här ligger också Nerstranda varuhus.
6. Snedda över Strandtorget ned till sjön. Här ser du det gamla färjeläget från tiden före brons tillkomst. Här ligger också värdshuset Skarven. Som gjort för ännu en ölpaus. Kanske en liten maträtt också. Det finns både pub, fiskrestaurang, biffhus och bar i huset. Samt en suverän uteservering.
7. Fortsätt utmed kajen förbi snabbåtarna till busstationen vid Prostneset. Här är en liten trekantig park som heter Roald Amundsens plass. Där står herr Amundsen själv staty. Och så finns det ett minnesmärke över Lathamfärden. I andra hörnet står ett minnesmärke över stadens Judar som alla blev hämtade en natt under ockupationen och som sedan aldrig hördes av mer.
I det tredje hörnet kan man finna en stor sten. Eftersom historien bakom den inte skrivs i guideböckerna relaterar jag den i sin helhet. Det kom roende några karlar som varit på fiske. Och de rodde som bara f***n för att hinna till spritbutiken innan den stängde. Den låg just där stenen står. Men föreståndaren slog om nyckeln just framför näsan på gubbarna. En av dem var en riktig kraftkarl och sade: "Skall inte vi komma in skall inte ni komma ut". Så gick han ned i strandkanten som den gången var ute på bussplanen ungefär, fattade tag i stenen och bar den upp samt placerade den framför dörren. Så bodknoddarna fick klättra ut genom fönstret. Sedan dess står stenen här.
8. Ligger Hurtigruta inne så är den värd ett besök. Samt kanske en kopp eller en sejdel. Det vita huset vid busstationen var barndomshem till den välbekante Konjaks-Larsen. Mannen som senare i livet startade Larsen Konjak.
9. Fortsätt utmed kajen. Förbi Rica Hotell och ända bort till Stortorget. Här kan man köpa fisk och räkor direkt från fiskebåtarna. Studera fiske och fångsmonumentet till minne av dem som blivit borta på sjön.
10. Fortsätt vidare utmed kajen. Passera studenthuset Driv så kommer du till ett rött hus med harpunkanoner på planen utanför. Detta är Polarmuseum. Som är ett måste för alla vänner av Donkeyman. Gå in och studera.
11. Efter Polarmuseum fortsätter man lämpligen "gatan" förbi varvet och fram till Tromsøbron. Därmed rundar man den så kallade "Skansen", som är det äldsta Tromsø. Här låg en befästning och den första bebyggelsen. Gå inte under bron utan gå upp till brofästet. Gå sedan upp på bron och stoppa på toppen för att studera utsikten. Den ivrige fotvandraren går vidare fram och tillbaka till Ishavskatedralen. Sök er tillbaka till brofästet på Tromsøsidan.
12. Följ gatan "Skippergata" mot söder igen. Följ husraden på höger hand (översidan) när den svänger ifrån gatan så kommer du upp till Storgata igen. Här ligger Perspektivet Museum som är ett stadsmuseum. Här börjar också gågatedelen av Storgata. 50 meter in ligger "Verdensteatret". En gammal biograf från 1916 som fortfarande är i bruk. Detta är en mycket lämplig plats för ytterligare en ölpaus. Ölpengen går till ett trevligt ändamål dessutom. Be att få se på biosalongen när du ändå är där.
13. Följ gatan vidare till Stortorget. Här kan du studera det nya Rådhuset, Kulturhuset, Musikpaviljongen och den Katolska Domkyrkan. Förutom torghandeln förstås. Den törstige slinker in på Rogers.
14. Fortsätt gågatan mot Söder och du kommer tillbaka till utgångspunkten vid WiTo.
15. Gå Storgatan söderut, snedda genom kirkeparken, passera bautan över Richard With (hurtigrutens fader) just framför Saga hotell. Gå in i gatan mot Strandtorget, passera Posthuset. Stanna vid Jernbanestasjonen. Gå in där. Belöna din idrottsprestation med en pilsner och vänta på tåget.....
1. Vi utgår från det så kallade WiTo-hörnet. Det är hörnet av Storgata och Fredrik Langes Gata och här ligger byens klassiska tobaksaffär WiTo (Wilhelmsen Tobakk). Här ligger också den så kallade "Rødbanken", det vill säga Sparebanken NordNorges palats.
2. Gå Storgata söderut. Du kommer snart fram till den så kallade Kirkeparken. Här ligger Domkirka. Det vill säga huvudkyrkan för stiftet. I parken mot Storgata finns en minnessten över de "Tromsøværingar" som föll under kriget. Och snett till vänster in i Bankgata ligger ett stort vitt hus. Det var Gestapos högkvarter den gången. Det skedde många hemska ting bakom de väggarna under ockupationen.
3. Fortsätt Storgata söderut. Snart kommer du till bryggeriet. Här ligger Ølhallen. Som kräver ett aldrig så litet besök.
4. Fortsätt ytterligare lite söderut på Storgata som nu byter namn till Strandvegen. Till höger ligger Tromsø konstførening och det gamla sjukhuset som numera är tillhåll för Fylkesbyråkratin. Till vänster ser du Polaria och Polstjerna. Om du vill går du in på besök. Det är värt tiden och pengarna.
5. Nu går du tillbaka Storgata till Shellstationen. Snedda över den och ta nästa parallellgata tillbaka. Den heter Strandgata. Snart ser du en liten parkeringsplats till vänster och en stor kolonialbutik. Samt en butik som heter Nille. Se högst upp på taket ovanför Nille. Där ligger "Donkeyman Towers". Det vill säga Donkeymans residens. Lägenheten högst upp som ligger under den stora parabolen mot Väst närmare bestämt. Fortsätt så gatan lite till så kommer ett torg. Strandtorget. Här ligger också Nerstranda varuhus.
6. Snedda över Strandtorget ned till sjön. Här ser du det gamla färjeläget från tiden före brons tillkomst. Här ligger också värdshuset Skarven. Som gjort för ännu en ölpaus. Kanske en liten maträtt också. Det finns både pub, fiskrestaurang, biffhus och bar i huset. Samt en suverän uteservering.
7. Fortsätt utmed kajen förbi snabbåtarna till busstationen vid Prostneset. Här är en liten trekantig park som heter Roald Amundsens plass. Där står herr Amundsen själv staty. Och så finns det ett minnesmärke över Lathamfärden. I andra hörnet står ett minnesmärke över stadens Judar som alla blev hämtade en natt under ockupationen och som sedan aldrig hördes av mer.
I det tredje hörnet kan man finna en stor sten. Eftersom historien bakom den inte skrivs i guideböckerna relaterar jag den i sin helhet. Det kom roende några karlar som varit på fiske. Och de rodde som bara f***n för att hinna till spritbutiken innan den stängde. Den låg just där stenen står. Men föreståndaren slog om nyckeln just framför näsan på gubbarna. En av dem var en riktig kraftkarl och sade: "Skall inte vi komma in skall inte ni komma ut". Så gick han ned i strandkanten som den gången var ute på bussplanen ungefär, fattade tag i stenen och bar den upp samt placerade den framför dörren. Så bodknoddarna fick klättra ut genom fönstret. Sedan dess står stenen här.
8. Ligger Hurtigruta inne så är den värd ett besök. Samt kanske en kopp eller en sejdel. Det vita huset vid busstationen var barndomshem till den välbekante Konjaks-Larsen. Mannen som senare i livet startade Larsen Konjak.
9. Fortsätt utmed kajen. Förbi Rica Hotell och ända bort till Stortorget. Här kan man köpa fisk och räkor direkt från fiskebåtarna. Studera fiske och fångsmonumentet till minne av dem som blivit borta på sjön.
10. Fortsätt vidare utmed kajen. Passera studenthuset Driv så kommer du till ett rött hus med harpunkanoner på planen utanför. Detta är Polarmuseum. Som är ett måste för alla vänner av Donkeyman. Gå in och studera.
11. Efter Polarmuseum fortsätter man lämpligen "gatan" förbi varvet och fram till Tromsøbron. Därmed rundar man den så kallade "Skansen", som är det äldsta Tromsø. Här låg en befästning och den första bebyggelsen. Gå inte under bron utan gå upp till brofästet. Gå sedan upp på bron och stoppa på toppen för att studera utsikten. Den ivrige fotvandraren går vidare fram och tillbaka till Ishavskatedralen. Sök er tillbaka till brofästet på Tromsøsidan.
12. Följ gatan "Skippergata" mot söder igen. Följ husraden på höger hand (översidan) när den svänger ifrån gatan så kommer du upp till Storgata igen. Här ligger Perspektivet Museum som är ett stadsmuseum. Här börjar också gågatedelen av Storgata. 50 meter in ligger "Verdensteatret". En gammal biograf från 1916 som fortfarande är i bruk. Detta är en mycket lämplig plats för ytterligare en ölpaus. Ölpengen går till ett trevligt ändamål dessutom. Be att få se på biosalongen när du ändå är där.
13. Följ gatan vidare till Stortorget. Här kan du studera det nya Rådhuset, Kulturhuset, Musikpaviljongen och den Katolska Domkyrkan. Förutom torghandeln förstås. Den törstige slinker in på Rogers.
14. Fortsätt gågatan mot Söder och du kommer tillbaka till utgångspunkten vid WiTo.
15. Gå Storgatan söderut, snedda genom kirkeparken, passera bautan över Richard With (hurtigrutens fader) just framför Saga hotell. Gå in i gatan mot Strandtorget, passera Posthuset. Stanna vid Jernbanestasjonen. Gå in där. Belöna din idrottsprestation med en pilsner och vänta på tåget.....
Subscribe to:
Posts (Atom)
