Alfheim Stadion, Söndag 30.Aug 2009, Tippeligaen
Tromsø IL - Fredrikstad FK 2-0
(Sett på Internet)
På Upptur 2, På Nedtur 0
Matchen:
Det var förra säsongens silver- och bronslag som möttes. Men den här gången slåss FFK för att över huvud taget hänga kvar i serien medan TIL efter en eländig seriestart är på väg mot en stabil placering på övre halvan av tabellen.
Allt låg alltså till rätta för en nervös Söndagskväll. TIL har gjort ett par strålande matcher i Play-Off till Europaligaen medan den rutinerade "klubbräddaren" Tom Norlie har tagit över FFK. Vilket borde varit dåliga nyheter för TIL. Laget har dessutom enligt gammal tradition alltid svårt med "matcher man skall vinna".
Det blev över huvud taget inte någon spänning eller dramatik. FFK presterade nästan inte något alls medan TIL helt enkelt körde över dem. Med 2-0 ledning (som kunde varit mer) i paus blev andra halvlek en enda lång transportsträcka fram till slutsignalen.
Dramatik:
Ingen alls. Den stora dramatiken kommer på måndagen. Skall vi förlora några spelare innan övergångsfönstret stänger eller ej. En seger mot Athletico Bilbao hade varit värd 15 millar - minst. Nu uteblev dessa. Frågan är alltså om klubben behöver förstärka kassan akut eller ej. Samt om det finns tillräckligt bra anbud på några spelare.
Varför vann TIL:
Man var helt enkelt det bättre laget. Men det finns en förklaring som bidrog till detta i hög grad.
Sedan flera år tillbaka har FFK spelat 4-4-2 men nu gick man plötsligt ut med 4-3-3. En formation som herr Norlie älskar och alltid försöker spela. Problemet är att man dels måste ha de rätta spelarna till den formationen, dessutom måste laget kunna den. Gårsdagens FFK hade inte någondera. Varför det blev hönsgård för FFK:s del.
När man i andra halvlek lade om till 4-4-2 blev det betydligt bättre. Å andra sidan hade TIL då för länge sedan börjat "spela safe" och bevakade resultatet. Och det visade sig att det är betydligt enklare att spela på resultat mot ett bottenlag i Tippeligaen än mot ett Spanskt Ligalag.
Hemmalaget:
Visade än en gång upp stabilt och gott spel. Men visst finns det brister. Hörnorna till exempel. De gick som plockfrukt direkt till motståndarna. Och utdelningen på chanserna var dålig. Ungefär som vanligt alltså. Men det KAN bli en mer händelserik höst än vi tidigare har hoppats på. Laget är i form och plockar poäng hela tiden. Det är inte så långt upp till 3-4 plats och ingen av konkurrenterna kan sägas vara i god form just nu. De tar poäng av varandra kors och tvärs utan system. Håller TIL koken så är det alltså inte helt omöjligt att komma betydligt längre upp på tabellen än vad vi kunde hoppas på för ett par månader sedan.
Motståndarna:
FFK är Anders Grönhagens lagbygge som slog ut i full blomstring förra säsongen. De flesta hade nog väntat sig att detta var början på några goda år för Fredrikstad och dess stora och entusiastiska publik. FFK är ju en av de riktigt stora traditionsbärarna i Norsk Fotboll. Dess värre har Grönhagen blivit sjuk och i hans frånvaro har laget fallit samman. För bara några dagar sedan köpte man in Tom Norlie som räddare. Och det är en operation som fotbollnomaden Norlie har gjort flera gånger förr. Antagligen lyckas han en gång till. Men då måste han nog få laget att växa en hel del. Dessutom gick alla resultat emot FFK den här omgången så de ramlade ned till nedflyttningsplats.
I intervjuer efteråt menade Norlie att det framför allt behövs en mental förändring. Enligt honom tror spelarna fortfarande att de egentligen är ett topplag. Om han har rätt i detta vill Donkeyman låta vara osagt. Men han har ju erfarenhet av situationen så - vem vet.
Kommentar:
Allt som skall sägas är redan sagt.
Läs även andra bloggares åsikter om fotboll, norge
Monday 31 August 2009
Friday 28 August 2009
TIL - Athletico Bilbao
Alfheim Stadion, Torsdagen 27.08.09, Play-Off till Europaligan
Tromsø IL - Athletico Bilbao
1-1. Bilbao vidare på 4-3 sammanlagt.
Lokala hjältar 1, Spanska Fullblodsproffs 1
Matchen:
Det blev en fantastisk torsdagskväll. Fyra år efter den senaste internationella stormatchen fylldes Alfheim till brädden av entusiastiska Tromsøværingar. Och ett manstarkt Baskisk supportergäng. TIL hade redan gjort två bragder. Först slå ut Dynamo Minsk och sedan slå ut Slaven från Kroatia. Nu gällde det en betydligt större tugga.
Stämningen var elektrisk. Och publiken fick valuta. TIL förde matchen från början till slut. Om det delades ut stilpoäng i en Fotbollmatch skulle det ha varit "rått parti". Detta var en match som TIL hade alla chanser att vinna. Och borde ha vunnit.
Situationen var att TIL hade förlorat i Bilbao med 2-3 och behövde vinna matchen. Medan det räckte för Athletico att försvara sig till ett oavgjort resultat.
Bilbao hade inte många upplagda chanser men det som var tog TIL-keeper Sead Ramovich hand om med elegans. Ända tills Athletico fick straff. En straff som hela publiken ansåg aldrig borde ha blåsts. Men dömt är dömt och det blev 0-1.
TIL däremot tog fram möjligheter på löpande band. Och en elegant nicklobb från Sigurd Rushfeldt fastställde det som skulle visa sig bli slutresultatet.
Dramatik:
Hela matchen höll Bilbao ned tempot och försökte dra ut på tiden. Något som blev mer och mer utpräglat ju närmare slutet man kom. När man så gör byten vid varje avblåsning under förlängningen och spelaren som skall ut förflyttar sig som om fötterna satt fast i lim rann sinnet på Tromsøkeepern som rusade ut och genom mild puffning försökte "sätta fart" på utgående spelare. Vilket resulterade i rött kort. Men också den sekundära effekten att vi förlorade all extra tilläggstid utöver den som tjänats in under matchen. Därför att nu var det ju plötsligt TIL som hade fördröjt matchen. Dumt men i högsta grad förståelig reaktion från Ramovich.
Straffarna:
Matchen i Bilbao präglades av att de fick en straff som absolut inte borde ha varit straff. Replay visar att deras spelare snubblar i sina egna ben och faller som en fura. Situationen är på gränsen till Gult kort för filmning.
I Tromsø fick de straff för hands. Ett skott från just utanför straffområdet täcks av Koppinen som får bollen på armen. Och här visar replay att visst var det straff. Han lyfter ut armen från kroppen för att täcka bollen. Men debatten i efterhand visar att den absoluta majoriteten av dem som sett bilderna menar att det inte var straff. Donkeyman är inte enig. Straffen var korrekt. Men dj*****t sur att få mot sig.
Varför gick inte TIL vidare:
Motståndarna:
De var ett lag som till vardags spelar i Spanska Ligan. Mot lag som Real Madrid, Barcelona, Valencia och så vidare. De kom till Tromsø för att inte ta några risker. Alltså försökte man inte spela bländande angreppsfotboll. Man spelade defensivt och försiktigt. Trots detta gav man TIL en mängd möjligheter att göra mål - möjligheter som TIL inte tog till vara. När matchen började gå mot slutet drog man ut på tiden för att säkra segern. Precis enligt receptet för hur fotboll spelas norr om Medelhavet.
Kommentar:
En fantastisk kväll. Och en fantastisk kväll för en vecka sedan. TIL spelar ut ett Spanskt storlag. Men förlorar lik förb*****. Nu är det åter till den vanliga serielunken. Utslagna ur cupen trots att man borde ha vunnit kvartsfinalen mot Vålerenga. Utslagna ur Europaligan. Mittplacering i ligan. Det riskerar att bli en avslagen höst.
Läs även andra bloggares åsikter om fotboll, norge, spanien, baskien
Tromsø IL - Athletico Bilbao
1-1. Bilbao vidare på 4-3 sammanlagt.
Lokala hjältar 1, Spanska Fullblodsproffs 1
Matchen:
Det blev en fantastisk torsdagskväll. Fyra år efter den senaste internationella stormatchen fylldes Alfheim till brädden av entusiastiska Tromsøværingar. Och ett manstarkt Baskisk supportergäng. TIL hade redan gjort två bragder. Först slå ut Dynamo Minsk och sedan slå ut Slaven från Kroatia. Nu gällde det en betydligt större tugga.
Stämningen var elektrisk. Och publiken fick valuta. TIL förde matchen från början till slut. Om det delades ut stilpoäng i en Fotbollmatch skulle det ha varit "rått parti". Detta var en match som TIL hade alla chanser att vinna. Och borde ha vunnit.
Situationen var att TIL hade förlorat i Bilbao med 2-3 och behövde vinna matchen. Medan det räckte för Athletico att försvara sig till ett oavgjort resultat.
Bilbao hade inte många upplagda chanser men det som var tog TIL-keeper Sead Ramovich hand om med elegans. Ända tills Athletico fick straff. En straff som hela publiken ansåg aldrig borde ha blåsts. Men dömt är dömt och det blev 0-1.
TIL däremot tog fram möjligheter på löpande band. Och en elegant nicklobb från Sigurd Rushfeldt fastställde det som skulle visa sig bli slutresultatet.
Dramatik:
Hela matchen höll Bilbao ned tempot och försökte dra ut på tiden. Något som blev mer och mer utpräglat ju närmare slutet man kom. När man så gör byten vid varje avblåsning under förlängningen och spelaren som skall ut förflyttar sig som om fötterna satt fast i lim rann sinnet på Tromsøkeepern som rusade ut och genom mild puffning försökte "sätta fart" på utgående spelare. Vilket resulterade i rött kort. Men också den sekundära effekten att vi förlorade all extra tilläggstid utöver den som tjänats in under matchen. Därför att nu var det ju plötsligt TIL som hade fördröjt matchen. Dumt men i högsta grad förståelig reaktion från Ramovich.
Straffarna:
Matchen i Bilbao präglades av att de fick en straff som absolut inte borde ha varit straff. Replay visar att deras spelare snubblar i sina egna ben och faller som en fura. Situationen är på gränsen till Gult kort för filmning.
I Tromsø fick de straff för hands. Ett skott från just utanför straffområdet täcks av Koppinen som får bollen på armen. Och här visar replay att visst var det straff. Han lyfter ut armen från kroppen för att täcka bollen. Men debatten i efterhand visar att den absoluta majoriteten av dem som sett bilderna menar att det inte var straff. Donkeyman är inte enig. Straffen var korrekt. Men dj*****t sur att få mot sig.
Varför gick inte TIL vidare:
- Den enklaste förklaringen är två orättfärdiga straffar och dålig dömning. Men verkligheten är lite mer nyanserad än så. TIL kunde och borde ha gått vidare ändå.
- TIL skapade massor med chanser men omsatte inte dessa i mål. Vilket inte är något speciellt för den här matchen. I Tippeligan kan man klara sig ändå men det går inte på Europanivå. Kännetecknande för alla de goda lagen är att de faktiskt gör mål när de får möjlighet.
- TIL fick mängder av hörnor. Som nästan utan undantag gick rätt i nävarna på deras keeper. Och det är inte heller något speciellt för den här matchen. Det har varit ett kännetecken hela säsongen. Om varje hörna går till deras keeper så innebär också varje hörna att de får starta ett anfall från god position. Med "normal" utdelning på hörnorna hade TIL gått vidare. En enda (1) hörna under matchen slogs på alternativt sätt och då blev det genast farligt. Här har tränarteamet en utmaning.
- TIL släppte en 2-1 ledning till 2-3 på de sista fem minuterna av första matchen. Deras kvittering var ett snyggt mål men ledningsmålet deras föregicks av en oförsvarlig felpass i försvar. Vilket också föregick straffsituationen i går. Ett lag som TIL har inte folk som kan ligga lågt och försvara en ledning. Något som de Europeiska storlagen har. Egentligen är det här som Europaligan försvinner i fjärran.
Motståndarna:
De var ett lag som till vardags spelar i Spanska Ligan. Mot lag som Real Madrid, Barcelona, Valencia och så vidare. De kom till Tromsø för att inte ta några risker. Alltså försökte man inte spela bländande angreppsfotboll. Man spelade defensivt och försiktigt. Trots detta gav man TIL en mängd möjligheter att göra mål - möjligheter som TIL inte tog till vara. När matchen började gå mot slutet drog man ut på tiden för att säkra segern. Precis enligt receptet för hur fotboll spelas norr om Medelhavet.
Kommentar:
En fantastisk kväll. Och en fantastisk kväll för en vecka sedan. TIL spelar ut ett Spanskt storlag. Men förlorar lik förb*****. Nu är det åter till den vanliga serielunken. Utslagna ur cupen trots att man borde ha vunnit kvartsfinalen mot Vålerenga. Utslagna ur Europaligan. Mittplacering i ligan. Det riskerar att bli en avslagen höst.
Läs även andra bloggares åsikter om fotboll, norge, spanien, baskien
Wednesday 26 August 2009
Dan före dan
I morgon är det den stora dagen här i Tromsø. Årets största match. Faktiskt den största matchen på flera år. Motståndarlaget från Baskien har redan kommit och tagit in på sitt hotell. Lokaltidningarna i dag är fyllda med spelarintervjuer. Athletico bor för övrigt på samma hotell som rocklegenden Brian Wilson (Beach Boys) redan bor på. Han spelar på festival här till helgen. Och har utlovat en populärkavalkad utan like.
Ett par flygplanslass med supporters har infunnit sig och gjort sig hemmastadda på sina hotell. Glada och blida Baskiska supporters förgyller pubarna så här kvällen innan. Öltältet på Strandtorget står berett att härbärgera dem som inte har biljett till matchen. Storskärm, öl och underhållning, bara lägga 200 spänn i dörren först. Alla stadens pubar har tankat upp ölförrådet.
I morgon kväll smäller det. Tromsø IL mot Athletico Bilbao. Avgörande play-off till Europaligan. Vinnaren får spela en hel serie spännande tävlingsmatcher mot Europeiska topplag i vinter. Något som TIL fick uppleva sedan vi slog ut Galatasaray för fyra år sedan. Då fick vi besök av sådana storheter som Basel, Roma och Röda Stjernan. Nu har vi chansen igen. Det är ganska långt mellan gångerna.
Bortamatchen slutade 2-3 i Baskisk favör. Men TIL ledde 2-1 med fem minuter kvar. Och har alla chanser i världen att klara av det här. Även om man i grunden inte skall kunna klara av att slå ut ett Spanskt Ligalag. Å andra sidan kunde vi slå ut Galatasaray. Och vi kunde slå Chelsea.
Får vi en ny klassiker att minnas. Det är inte så många av dem. Kvalmatchen mot Moss med Bjarte Flems straffräddning som förde oss till Elitserien 1985. Cupfinalen med 4-1 mot Lilleström i 1986. Cupfinalen med 2-1 mot Glimt 1996. Snöstormsmatchen mot Chelsea en sen oktoberkväll 1997. Gyttjebadet mot Galatasaray en regnig Augusti 2005. Och så kanske en solig augustikväll mot Bilbao år 2009.
Det är bara att ordna nerverna och vänta ett dygn till. Sedan vet vi.
Läs även andra bloggares åsikter om fotboll, norge
Ett par flygplanslass med supporters har infunnit sig och gjort sig hemmastadda på sina hotell. Glada och blida Baskiska supporters förgyller pubarna så här kvällen innan. Öltältet på Strandtorget står berett att härbärgera dem som inte har biljett till matchen. Storskärm, öl och underhållning, bara lägga 200 spänn i dörren först. Alla stadens pubar har tankat upp ölförrådet.
I morgon kväll smäller det. Tromsø IL mot Athletico Bilbao. Avgörande play-off till Europaligan. Vinnaren får spela en hel serie spännande tävlingsmatcher mot Europeiska topplag i vinter. Något som TIL fick uppleva sedan vi slog ut Galatasaray för fyra år sedan. Då fick vi besök av sådana storheter som Basel, Roma och Röda Stjernan. Nu har vi chansen igen. Det är ganska långt mellan gångerna.
Bortamatchen slutade 2-3 i Baskisk favör. Men TIL ledde 2-1 med fem minuter kvar. Och har alla chanser i världen att klara av det här. Även om man i grunden inte skall kunna klara av att slå ut ett Spanskt Ligalag. Å andra sidan kunde vi slå ut Galatasaray. Och vi kunde slå Chelsea.
Får vi en ny klassiker att minnas. Det är inte så många av dem. Kvalmatchen mot Moss med Bjarte Flems straffräddning som förde oss till Elitserien 1985. Cupfinalen med 4-1 mot Lilleström i 1986. Cupfinalen med 2-1 mot Glimt 1996. Snöstormsmatchen mot Chelsea en sen oktoberkväll 1997. Gyttjebadet mot Galatasaray en regnig Augusti 2005. Och så kanske en solig augustikväll mot Bilbao år 2009.
Det är bara att ordna nerverna och vänta ett dygn till. Sedan vet vi.
Läs även andra bloggares åsikter om fotboll, norge
Tuesday 25 August 2009
Bandy VM
I dag kom meddelandet som alla har väntat sig. Svenska Bandyförbundet meddelar att man inte ser någon möjlighet att arrangera Bandy-VM i Sverige år 2010 som tidigare planerat. Och nu hänger hela arrangemanget i en skör tråd. Enda möjligheten är att en eller annan Ryss tar över det hela. Vilket nog är ganska osannolikt med sex månader kvar.
Orsaken är att de båda tilltänka arrangörsklubbarna Gripen och Vänersborg anser risken alldeles för stor. Något som man bara kan känna sympati för. Förra årets VM i Västerås tog en ända med förskräckelse rent ekonomiskt för arrangörerna.
Samtidigt kan man förvåna sig över att det inte är Svenska Bandyförbundet som är arrangör för ett Bandy-VM. Precis som Ishockeyförbundet och Fotbollförbundet arrangerar turneringar. Det är ett ganska märkligt förfarande att enskilda klubbar skall riskera sin framtid för att genomföra internationella mästerskap.
Sedan kan man också undra när spelprogrammet kommer. Nu är det två månader till seriestart och vi vet inte ett dugg. Givetvis är det en stor osäkerhet kring om det alls blir Bandy-VM. Men i så fall borde man kunna förelägga två alternativ. Ett med VM och ett utan. Hela programmet behöver ju inte förändras från början till slut. Det räcker med att sprida ut januarimatcherna en del utan VM.
Det börjar bli bråttom för klubbarna att planera sina resor för att få billigaste möjliga upplägg. Men det är också supporters som har lust att organisera sina arbetsscheman och så vidare. Vi är ett gäng på fyra som brukar se några matcher runt i landet var vinter. Och vi har tänkt oss till Haparanda för historiens första Elitseriematch där uppe. Men ett par av herrarna lever under ganska rigida skiftplaner. Och nu behöver vi ett stort mått av flax för att kunna genomföra den här premiärresan - när den nu blir av.
Läs även andra bloggares åsikter om bandy, bandy-vm, idrott
Orsaken är att de båda tilltänka arrangörsklubbarna Gripen och Vänersborg anser risken alldeles för stor. Något som man bara kan känna sympati för. Förra årets VM i Västerås tog en ända med förskräckelse rent ekonomiskt för arrangörerna.
Samtidigt kan man förvåna sig över att det inte är Svenska Bandyförbundet som är arrangör för ett Bandy-VM. Precis som Ishockeyförbundet och Fotbollförbundet arrangerar turneringar. Det är ett ganska märkligt förfarande att enskilda klubbar skall riskera sin framtid för att genomföra internationella mästerskap.
Sedan kan man också undra när spelprogrammet kommer. Nu är det två månader till seriestart och vi vet inte ett dugg. Givetvis är det en stor osäkerhet kring om det alls blir Bandy-VM. Men i så fall borde man kunna förelägga två alternativ. Ett med VM och ett utan. Hela programmet behöver ju inte förändras från början till slut. Det räcker med att sprida ut januarimatcherna en del utan VM.
Det börjar bli bråttom för klubbarna att planera sina resor för att få billigaste möjliga upplägg. Men det är också supporters som har lust att organisera sina arbetsscheman och så vidare. Vi är ett gäng på fyra som brukar se några matcher runt i landet var vinter. Och vi har tänkt oss till Haparanda för historiens första Elitseriematch där uppe. Men ett par av herrarna lever under ganska rigida skiftplaner. Och nu behöver vi ett stort mått av flax för att kunna genomföra den här premiärresan - när den nu blir av.
Läs även andra bloggares åsikter om bandy, bandy-vm, idrott
Monday 24 August 2009
Ashes (2)
Nu har hela England gått av skaftet. Nationen har äntligen fått en riktigt stor seger igen. Och nu har man vunnit "The Ashes". Det blir dags för segerparad och pubarna får storförsäljning. En seger som man kan leva på till nästa "Ashes" som spelas i Australien 2011.
Och precis som många andra stora matcher hade även den Femte Testen sin vändpunkt. Det var när Australiens lagkapten och poängmaskin Ricky Ponting "brändes" för att använda en brännbollsterm och när ytterligare en poängmaskin Clarke åkte ut ett par minuter senare. Bägge på liknande sätt.
Fram till dess plockade Aussies poäng efter poäng. Och sådana herrar som Ponting och Clarke är goda nog till att producera "Centuries", dvs 100-poäng i långa banor. De Engelska "bowlers" gjorde sitt bästa men fick inte ut dem. Men vid 217/2 var det som att dra ut proppen. Det blev 217/3 och 217/4 och sedan var det mest en fråga om det över huvud taget skulle bli spel på den femte dagen. Vilket det inte blev. Det blev en snabb marsch fram till "all out".
Så här skriver Jonathan Agnew, BBC:s kommentator om matchens brytpunkt:
But one moment of brilliance from Andrew Flintoff rather summed it up. He had not much of a reason to remember his final Test appearance until the remarkable run-out of Ricky Ponting that brought The Oval to its feet.
Characters like Flintoff are never out of a game, even when they are standing almost stationary at mid-on. Mike Hussey's call for a run was probably a misjudgement, and Ponting hesitated fatally.
Still, as Flintoff wound up his powerful right arm 25 yards away, the throw had to hit the stumps with a direct hit, and it was only when it was too late that Ponting realised that he was in trouble.
The arrow-like throw demolished the wicket, and even from that distance, Flintoff knew he had nailed Ponting, and finally broken the stand of 127 that had become so frustrating to England.
Astonishingly, five balls later, the vice-captain - Michael Clarke - followed his captain, also through a run-out. This one owed more to bad luck as Clarke turned Graeme Swann firmly into the leg side and the ball struck Alastair Cook before rebounding comfortably to Andrew Strauss, three yards away at backward short leg.
Clarke had left his crease, expecting to take a run, only for Strauss to hit the stumps before the mortified batsman could make his ground
It was unbelievable cricket - but somehow typical of the way Australia have played in this series.
Läs även andra bloggares åsikter om cricket, england, australienSunday 23 August 2009
The Ashes (1)
Denna sommar är en riktig njutning för Donkeyman. Inte nog med att han för första gången på 45 år kan ta sig en riktig sommarsemester. Den varar dessutom i tre månader. Men det är också en sommar när det är THE ASHES.
Cricketälskare
Det är nämligen så att Donkeyman har en hemlig lidelse. Han älskar Cricket. Det kräver nog sin förklaring men det är så att Donkeyman på tidigt 60-tal tillbringade en sommar i Penzance, Cornwall som språkelev. Ditskickad av förnuftiga föräldrar som insåg att god Engelska är av stor betydelse för en ung mans framtid. Sedan den gången är Donkeyman kraftigt Anglofil.
Hur som helst var Donkeyman inlogerad hos en familj som var Cricketentusiaster. Så han invigdes i sportens hemligheter. Och såg det lokala laget spela på stadens arena. Och drabbades av bacillen.
Sedan tillbringade han långa perioder i Sydafrika på 1970-talet och hans jobb förde honom dessutom till Australien, Västindien, Indien, Pakistan och andra Cricketmetropoler. Plus 8-10 Englandsbesök årligen under många år. Vilket underbyggde intresset.
Testmatcher - The Ashes
The Ashes är definitivt Englands största återkommande idrottshändelse. Då talar vi om en serie med Test Matches mot Australien. De spelas två gånger på fem år. En hemma och en borta.
En Test Match spelas över fem dagar. Varje dag börjar spelet 11.00 och slutar 18.00 med avbrott för lunch 13.00-13.40 och tea 16.00-16.20. Varje dag skall det spelas 90 Overs, det vill säga 6x90=540 bollar. Och The Ashes spelas som en serie med fem matcher. Förra gången England spelade hemma vann man och nationen gick helt bärsärk. Men i returen i Australien härom året vann Aussies 5-0 och Engelsk Cricket var helt i botten.
Beteckningen "The Ashes" skapades av tidningarna. Det var nämligen så att år 1882 vann Australien för första gången en Test Match i England. Och "Sporting Times" skrev: "English Cricket has died and the body will be cremated and the ashes sent to Australia".
När det Engelska laget reste ut till returmatchen så skrev man: The quest to regain the Ashes". I Australien fick laget en urna med uppeldad cricketutrustning som segertrofé. Sedan dess spelar man om "The Ashes". Urnan förvaras på Cricketmuseet vid Lord´s Cricket Ground i London men repliker delas ut till segrarna efter varje serie.
Det kan vara på sin plats att påpeka att Cricket har spelats på ungefär samma sätt som i dag ända sedan början av 1700-talet. Och det finns bevarat noggranna protokoll från alla betydelsefulla matcher under de senaste 250 åren.
Hur går det till
En Cricketmatch spelas i två tempon. Ett lag slår och det andra kastar. Varje lag har 11 man men det är bara två som slår samtidigt. Deras uppgift är att samla så många poäng som möjligt. Medan utelagets uppgift är att "bränna" dem till dess att laget är "all out".
En TestMatch spelas i två Innings. För att vinna matchen måste ett lag dels slå ut alla motståndarna i bägge omgångar samt samla fler poäng än det andra laget när man själv är "inne". Lyckas inte detta för någondera laget blir matchen oavgjord.
ÅRETS ASHES I SAMMANDRAG
First Test Cardiff
I årets första Test vann England lotten och valde att börja slå. Deras första Inning slutade med 425 poäng, all out.
Australiens första Inning slutade med 674/6, declared. Vilket betyder att man fått 6 man utslagna. Man kunde inte fortsätta spela längre därför att tiden skulle inte tillåta att dels slå ut alla Engelsmän och sedan samla egna poäng. Alltså valde man med att "declare", det vill säga lämna över till England igen.
Nu räknade alla med Australisk seger. Det var så pass lång tid kvar att de skulle kunna krossa Engelsmännen och sedan samla ihop poäng nog för en seger i sin andra Inning.
Englands andra Inning gav dem en target på 249 för att passera Australien. Men samtidigt behövde de överleva ända ut till slutet på femte dagen. Och det blev en våldsam dramatik. Aussies fick inte ut Engelsmännen. Som krigade som lejon. De spelade på säkerhet utan att ta chanser och plockade poäng för poäng. När antalet Overs närmade sig slutet på den femte dagen var de inne på sista mannen men närmade sig target. Situationen var då att om Aussies kastar ut den siste Engelsmannen vinner de. Om England överlever och passerar target blir det oavgjort. Och de lyckades precis. Det slutade 252/9. Det vill säga man bärgade oavgjort med tre poängs marginal efter fem dagars spel.
Second Test, Lords
Den andra Test Matchen fick en helt annan karaktär. Även nu vann England lotten och valde att börja slå. Första Innings gick de upp till 425/all out.
Australiens Första Inning slutade med katastrof. England bowlade ut Aussies så de fick bara 215/all out.
Nu hade England möjligheten till "Follow On". Det vill säga kräva att Australien skulle fortsätta slå men England valde att börja slå i Andra Inning. De uppnådde 311/6 och "declared" lagom till tepausen på den fjärde dagen.
När Aussies började sin Andra Inning var deras uppgift helt enkelt att antingen slå 521 poäng och därmed vinna matchen. Något som inneburit att de uppnått den största Target i hela Ashes historia. Eller att "överleva" till matchens slut vilket skulle ha inneburit oavgjort. Men Englands bowlers var nådelösa. Redan vid lunch på femte dagen var Australien all out. Den Engelska nationen kunde fira och man leder 1-0 efter två matcher.
Third Test, Edgebaston Birmingham
Den här matchen regnade mer eller mindre bort. Matchen slutade oavgjort.
Fourth Test, Headingley Leeds
Den här matchen var Australiens rakt igenom. England föll samman och man förlorade redan på tre dagar efter en pinsam utklassning. 1-1 i matcher.
Fifth Test, The Brit Oval, London
Första dagen började bra för England. Man samlade gott med poäng. Planen var att komma upp mot 500 i första Inning. Men rätt vad det var bröt laget samman och man slutade på 332/all out i början av andra dagen.
Det inte någon kunde tro var att Englands bowlers plötsligt skulle vara dödligt effektiva. Men det var just vad de var. Australiens första Inning avslutades på sex timmar med 160/all out.
Tredje dagen ägnade England sig åt att bygga upp en god poängsumma för att slutligen deklarera på 373.
Detta betyder i klartext att det då var två dagar och några timmars spel kvar. Australien stod inför en target på 546 för att vinna matchen. Medan England helt enkelt måste "bränna" alla 10 Australiska "batsmen" innan Australien uppnår 546 för att vinna. Och därmed återvinna "The Ashes". Medan Australien behåller urnan vid oavgjort.
Efter någon timmes spel på tredje dagen står det 90-2. Det vill säga England har fällt två wickets. Och nu vädrar hela den Engelska nationen seger. Kanske redan på fjärde dagen.
Och Donkeyman följer genom nätradio i kombination med "on-line scoreboard".
BBC Sport
För fullständighetens måste man påpeka att "The Ashes" är årets särklassigt största idrottshändelse i både England och Australien. Alla matcher var utsålda redan i Oktober förra året. Och i dag när England vädrar seger står landet stilla.
Läs även andra bloggares åsikter om cricket, england, australien
Cricketälskare
Det är nämligen så att Donkeyman har en hemlig lidelse. Han älskar Cricket. Det kräver nog sin förklaring men det är så att Donkeyman på tidigt 60-tal tillbringade en sommar i Penzance, Cornwall som språkelev. Ditskickad av förnuftiga föräldrar som insåg att god Engelska är av stor betydelse för en ung mans framtid. Sedan den gången är Donkeyman kraftigt Anglofil.
Hur som helst var Donkeyman inlogerad hos en familj som var Cricketentusiaster. Så han invigdes i sportens hemligheter. Och såg det lokala laget spela på stadens arena. Och drabbades av bacillen.
Sedan tillbringade han långa perioder i Sydafrika på 1970-talet och hans jobb förde honom dessutom till Australien, Västindien, Indien, Pakistan och andra Cricketmetropoler. Plus 8-10 Englandsbesök årligen under många år. Vilket underbyggde intresset.
Testmatcher - The Ashes
The Ashes är definitivt Englands största återkommande idrottshändelse. Då talar vi om en serie med Test Matches mot Australien. De spelas två gånger på fem år. En hemma och en borta.
En Test Match spelas över fem dagar. Varje dag börjar spelet 11.00 och slutar 18.00 med avbrott för lunch 13.00-13.40 och tea 16.00-16.20. Varje dag skall det spelas 90 Overs, det vill säga 6x90=540 bollar. Och The Ashes spelas som en serie med fem matcher. Förra gången England spelade hemma vann man och nationen gick helt bärsärk. Men i returen i Australien härom året vann Aussies 5-0 och Engelsk Cricket var helt i botten.
Beteckningen "The Ashes" skapades av tidningarna. Det var nämligen så att år 1882 vann Australien för första gången en Test Match i England. Och "Sporting Times" skrev: "English Cricket has died and the body will be cremated and the ashes sent to Australia".
När det Engelska laget reste ut till returmatchen så skrev man: The quest to regain the Ashes". I Australien fick laget en urna med uppeldad cricketutrustning som segertrofé. Sedan dess spelar man om "The Ashes". Urnan förvaras på Cricketmuseet vid Lord´s Cricket Ground i London men repliker delas ut till segrarna efter varje serie.
Det kan vara på sin plats att påpeka att Cricket har spelats på ungefär samma sätt som i dag ända sedan början av 1700-talet. Och det finns bevarat noggranna protokoll från alla betydelsefulla matcher under de senaste 250 åren.
Hur går det till
En Cricketmatch spelas i två tempon. Ett lag slår och det andra kastar. Varje lag har 11 man men det är bara två som slår samtidigt. Deras uppgift är att samla så många poäng som möjligt. Medan utelagets uppgift är att "bränna" dem till dess att laget är "all out".
En TestMatch spelas i två Innings. För att vinna matchen måste ett lag dels slå ut alla motståndarna i bägge omgångar samt samla fler poäng än det andra laget när man själv är "inne". Lyckas inte detta för någondera laget blir matchen oavgjord.
ÅRETS ASHES I SAMMANDRAG
First Test Cardiff
I årets första Test vann England lotten och valde att börja slå. Deras första Inning slutade med 425 poäng, all out.
Australiens första Inning slutade med 674/6, declared. Vilket betyder att man fått 6 man utslagna. Man kunde inte fortsätta spela längre därför att tiden skulle inte tillåta att dels slå ut alla Engelsmän och sedan samla egna poäng. Alltså valde man med att "declare", det vill säga lämna över till England igen.
Nu räknade alla med Australisk seger. Det var så pass lång tid kvar att de skulle kunna krossa Engelsmännen och sedan samla ihop poäng nog för en seger i sin andra Inning.
Englands andra Inning gav dem en target på 249 för att passera Australien. Men samtidigt behövde de överleva ända ut till slutet på femte dagen. Och det blev en våldsam dramatik. Aussies fick inte ut Engelsmännen. Som krigade som lejon. De spelade på säkerhet utan att ta chanser och plockade poäng för poäng. När antalet Overs närmade sig slutet på den femte dagen var de inne på sista mannen men närmade sig target. Situationen var då att om Aussies kastar ut den siste Engelsmannen vinner de. Om England överlever och passerar target blir det oavgjort. Och de lyckades precis. Det slutade 252/9. Det vill säga man bärgade oavgjort med tre poängs marginal efter fem dagars spel.
Second Test, Lords
Den andra Test Matchen fick en helt annan karaktär. Även nu vann England lotten och valde att börja slå. Första Innings gick de upp till 425/all out.
Australiens Första Inning slutade med katastrof. England bowlade ut Aussies så de fick bara 215/all out.
Nu hade England möjligheten till "Follow On". Det vill säga kräva att Australien skulle fortsätta slå men England valde att börja slå i Andra Inning. De uppnådde 311/6 och "declared" lagom till tepausen på den fjärde dagen.
När Aussies började sin Andra Inning var deras uppgift helt enkelt att antingen slå 521 poäng och därmed vinna matchen. Något som inneburit att de uppnått den största Target i hela Ashes historia. Eller att "överleva" till matchens slut vilket skulle ha inneburit oavgjort. Men Englands bowlers var nådelösa. Redan vid lunch på femte dagen var Australien all out. Den Engelska nationen kunde fira och man leder 1-0 efter två matcher.
Third Test, Edgebaston Birmingham
Den här matchen regnade mer eller mindre bort. Matchen slutade oavgjort.
Fourth Test, Headingley Leeds
Den här matchen var Australiens rakt igenom. England föll samman och man förlorade redan på tre dagar efter en pinsam utklassning. 1-1 i matcher.
Fifth Test, The Brit Oval, London
Första dagen började bra för England. Man samlade gott med poäng. Planen var att komma upp mot 500 i första Inning. Men rätt vad det var bröt laget samman och man slutade på 332/all out i början av andra dagen.
Det inte någon kunde tro var att Englands bowlers plötsligt skulle vara dödligt effektiva. Men det var just vad de var. Australiens första Inning avslutades på sex timmar med 160/all out.
Tredje dagen ägnade England sig åt att bygga upp en god poängsumma för att slutligen deklarera på 373.
Detta betyder i klartext att det då var två dagar och några timmars spel kvar. Australien stod inför en target på 546 för att vinna matchen. Medan England helt enkelt måste "bränna" alla 10 Australiska "batsmen" innan Australien uppnår 546 för att vinna. Och därmed återvinna "The Ashes". Medan Australien behåller urnan vid oavgjort.
Efter någon timmes spel på tredje dagen står det 90-2. Det vill säga England har fällt två wickets. Och nu vädrar hela den Engelska nationen seger. Kanske redan på fjärde dagen.
Och Donkeyman följer genom nätradio i kombination med "on-line scoreboard".
BBC Sport
För fullständighetens måste man påpeka att "The Ashes" är årets särklassigt största idrottshändelse i både England och Australien. Alla matcher var utsålda redan i Oktober förra året. Och i dag när England vädrar seger står landet stilla.
Läs även andra bloggares åsikter om cricket, england, australien
Saturday 22 August 2009
Fräsarens återkomst (Foppa 12/2-09)
Donkeyman har varit närvarande på arenorna vid många fantastiska tillfällen. Ett av dessa var bara för ett halvt år sedan i Örnsköldsvik. När "Foppa" kom tillbaka. Och eftersom Donkeyman var med när "Nacka" kom tillbaka i -64 så kunde han känna parallellen.
Det var utan tvivel DEN STORA DAGEN. Frälsaren kommer. Messias återkommer till Örnsköldsvik. Folket samlas i Templet för att närvara vid den stora händelsen.
Templet var SweBank Arena. Och Frälsaren var "Foppa". Eller rättare sagt Peter Forsberg. Som varit skadad i flera säsonger och inte kunnat göra sig själv rättvisa. De som skall frälsas är Ö-viksborna och MoDo.
När "Foppa" var i form var han världens bäste ishockeyspelare. Och även en "Foppa" som inte är i form är en förstärkning för vilket lag som helst. Han har vunnit allt som går att vinna - flera gånger. Vad sägs om VM-Guld, 2 st OS-Guld, 3 st Stanley Cup-Guld .....
"Foppa" är den ende Svensk som vunnit NHL:s poängliga. "Foppa" är den ende Svensk som har fått "Hart Trophy" som NHL:s mes värdefulle spelare.
"Foppa" är 35 år gammal och har fått fler smällar än det går att räkna till. Ändå är han lika sugen på att spela hockey som när han debuterade i Elitserien som 17-åring. Nu har han varit skadad och mer eller mindre fått de 5 senaste säsongerna förstörda.
MoDo är en av Sveriges största och mest anrika klubbar. "The Heart of Hockey". En klubb som har fostrat fler NHL-spelare än någon annan klubb i världen. Men säsongen 2008/09 har man inte lyckats så bra som väntat. Trots ett bra manskap. Nu slogs 7 (sju) klubbar om platserna 5-11 i Elitserien. Det vill säga kvartsfinal eller kvalserie ligger i potten. Den kampen skulle "Foppa" avgöra till fördel för MoDo.
Optimisterna hade redan lagt upp tidtabellen för "Foppas" ComeBack: MoDo med "Foppa" går till slutspel och vinner SM-Guld 2009. Så deltar han i Tre Kronor som vinner VM-Guld 2009. Och nästa säsong spelar han i NHL och vinner Stanley Cup 2010. Samma år som han vinner ett tredje OS-Guld med Tre Kronor.
The Sky is the Limit......
Men först måste hans fot visa sig vara bra. Och hans tillfälliga magsjuka måste gå över. Men tidningarna meddelade att "Foppa" var med i truppen inför kvällens match. "Experterna" väntade sig att han inte skulle delta så mycket i spelet 5-5 i början. Däremot antogs han leda MoDo i "Power Play". Något som varit eländigt hittills den säsongen.
"Foppa" har hundratals med millar på banken. "Foppa" pröjsade för byggnationen av SweBank Arena i Ö-vik, tillsammans med ett par andra spelare. "Foppa" är Gud i Ö-vik.
Och enligt ÖA (Örnsköldsviks Allehanda) spelar han på "no cure - no money", dvs kan han bidra så skall han ha betalt som vilken elitseriespelare som helst. Kan han inte bidra är det gratis.
Donkeyman närvarade vid Frälsarens återkomst. På Sektion 218, Rad 5, Plats 7. Till ett pris av 270 spänn. Tillsammans med en utsåld arena och över 100 ackrediterade journalister.
Och "Foppa" kom, sågs och segrade. Det fanns hundratals för att inte säga tusentals med tröja nummer 21 Forsberg i hallen. När han presenterades lyfte taket i det närmaste. Plötsligt spelade laget bra - eller kanske det var motståndarna som inte pallade trycket. "Foppa" gjorde mål och publiken fick en oförglömlig afton.
Dess värre höll inte foten. Snart var allt tillbaka i eländighet. Laget missade slutspel men slapp kvalserien. Och alla tippade att "Foppas" karriär var slut. Fast vi som var där fick ett underbart minne.
Det var utan tvivel DEN STORA DAGEN. Frälsaren kommer. Messias återkommer till Örnsköldsvik. Folket samlas i Templet för att närvara vid den stora händelsen.
Templet var SweBank Arena. Och Frälsaren var "Foppa". Eller rättare sagt Peter Forsberg. Som varit skadad i flera säsonger och inte kunnat göra sig själv rättvisa. De som skall frälsas är Ö-viksborna och MoDo.
När "Foppa" var i form var han världens bäste ishockeyspelare. Och även en "Foppa" som inte är i form är en förstärkning för vilket lag som helst. Han har vunnit allt som går att vinna - flera gånger. Vad sägs om VM-Guld, 2 st OS-Guld, 3 st Stanley Cup-Guld .....
"Foppa" är den ende Svensk som vunnit NHL:s poängliga. "Foppa" är den ende Svensk som har fått "Hart Trophy" som NHL:s mes värdefulle spelare.
"Foppa" är 35 år gammal och har fått fler smällar än det går att räkna till. Ändå är han lika sugen på att spela hockey som när han debuterade i Elitserien som 17-åring. Nu har han varit skadad och mer eller mindre fått de 5 senaste säsongerna förstörda.
MoDo är en av Sveriges största och mest anrika klubbar. "The Heart of Hockey". En klubb som har fostrat fler NHL-spelare än någon annan klubb i världen. Men säsongen 2008/09 har man inte lyckats så bra som väntat. Trots ett bra manskap. Nu slogs 7 (sju) klubbar om platserna 5-11 i Elitserien. Det vill säga kvartsfinal eller kvalserie ligger i potten. Den kampen skulle "Foppa" avgöra till fördel för MoDo.
Optimisterna hade redan lagt upp tidtabellen för "Foppas" ComeBack: MoDo med "Foppa" går till slutspel och vinner SM-Guld 2009. Så deltar han i Tre Kronor som vinner VM-Guld 2009. Och nästa säsong spelar han i NHL och vinner Stanley Cup 2010. Samma år som han vinner ett tredje OS-Guld med Tre Kronor.
The Sky is the Limit......
Men först måste hans fot visa sig vara bra. Och hans tillfälliga magsjuka måste gå över. Men tidningarna meddelade att "Foppa" var med i truppen inför kvällens match. "Experterna" väntade sig att han inte skulle delta så mycket i spelet 5-5 i början. Däremot antogs han leda MoDo i "Power Play". Något som varit eländigt hittills den säsongen.
"Foppa" har hundratals med millar på banken. "Foppa" pröjsade för byggnationen av SweBank Arena i Ö-vik, tillsammans med ett par andra spelare. "Foppa" är Gud i Ö-vik.
Och enligt ÖA (Örnsköldsviks Allehanda) spelar han på "no cure - no money", dvs kan han bidra så skall han ha betalt som vilken elitseriespelare som helst. Kan han inte bidra är det gratis.
Donkeyman närvarade vid Frälsarens återkomst. På Sektion 218, Rad 5, Plats 7. Till ett pris av 270 spänn. Tillsammans med en utsåld arena och över 100 ackrediterade journalister.
Och "Foppa" kom, sågs och segrade. Det fanns hundratals för att inte säga tusentals med tröja nummer 21 Forsberg i hallen. När han presenterades lyfte taket i det närmaste. Plötsligt spelade laget bra - eller kanske det var motståndarna som inte pallade trycket. "Foppa" gjorde mål och publiken fick en oförglömlig afton.
Dess värre höll inte foten. Snart var allt tillbaka i eländighet. Laget missade slutspel men slapp kvalserien. Och alla tippade att "Foppas" karriär var slut. Fast vi som var där fick ett underbart minne.
Introduktion
Nu har Donkeyman blivit uppmanad av sina Svenska läsare att producera några fakta med "turistinformation" om sitt Tromsø. I konsekvens med artiklarna om "Donkeymans Stockholm".
Och Donkeyman har mycket att säga om Tromsø. I skrivande stund sitter han i sin lägenhet som befinner sig i en containerliknande byggnad på ett tak mitt i "Downtown". Utsikten mot Söder är Mackbryggeriet och Malangsfjällen. Mot Väster ser man ut över hustaken och upp mot Alfheim. Och mot Norr ser Donkeyman Strandtorget. I vardagsrummet sitter jourhavande fästmö och dricker öl, lyssnar på Elvis och läser dagens tidningar. Medan Donkeyman producerar bokstäver på sin hembyggda dator. Och tycker det var en dj***a flax att han inte tog den sista ölen på "Jernbanen" i natt.
Första gången Donkeyman var i Tromsø var som turist med Hurtigruten. Den gången var det "Finnmarken" och året var 1967. Donkeyman har nämligen alltid älskat båtar och sjöfart. Vilket också har varit hans karriär. Som maskinchef och rederitjänsteman.
Men kvar i Tromsø blev han på tidigt 80-tal. Den gången hade han gjort en törn som chief ombord i en ro/ro-båt i linjetrafik Skandinavien - Karibien och mönstrat av i Rotterdam. Nyskild och utan fast bostad men med hela bohaget nerpackat i vännen Stickans källare ute på Gräddö bestämde sig Donkeyman för att dra norröver på ferien. Han hade en gammal sjökompis som bodde i Hammerfest som ville ha besök så det blev flyg till Trondheim och Hurtigruta norröver. Den gången var det ombord på gamla "NordNorge".
Och när man så kommer till Tromsø följer man med naturnödvändighet den väl upptrampade stigen till Ølhallen. Den dagen var en Fredag och det var minst sagt knökfullt på "Hallen". Donkeyman slog sig ned vid ett bord, njöt sitt öl och läste dagens text i "Nordlys" och "Tromsø". Varvid två herrar slår sig ned vid samma bordet. Bärande på en drös med bärkassar från den närbelägna kolonialen "Matservice". Och så började vi snacka. "Vad gör du här"? "Var är du från"? och de andra klassiska frågorna avklarades raskt.
Så kom: "Vill du lära känna folk här i Tromsø"? Vilket givetvis besvarades med ett rungande JA för faen..... "Vi har fest i kväll". "Häng med".... "Ja, men jag skall ju med Hurtigruta till Hammerfest"..... "Det går en i morgon också".... "OK. Jag hänger på"..... Och med löddrig taxameterbil färdades vi ner till Prostneset där Donkeyman hämtade ut bagaget och fick en biljett tillgodo på resa med lugar Tromsø - Hammerfest. Sedan fortsatte drosjan till ølutsalget (den gången var det inte butiksöl i Tromsø) där den nyavmönstrade Donkeyman spenderade ett antal kassar med Macköl. Så gick färden till Lillestua på Heimdals veg där festen gick av stapeln.
Och de nyvunna vännerna till Donkeyman, herrarna Mack och Østgaard, kokade en gigantisk bunke med köttsoppa varefter festdeltagarna anlände. Där träffade Donkeyman dem som de nästa 25 åren skulle vara hans närmaste umgängeskrets. Dit kom Jonny Jonsson som blev Donkeymans hyresvärd i 15 år. Dit kom Gudbrand Paulsen. Dit kom Donkeymans blivande hustru. Dit kom........... Alla.
Och inte f***n kom Donkeyman med Nordgående Hurtigruta dagen efter. Två månader blev han boende på Lillestua innan pengarna tog slut och en ny sjötörn blev nödvändig. Vilket förde honom på en fyramånadersresa runt jorden. Men efter avmönstring blev det Tromsø igen. Fast då boende på den saligen avsomnade Sjømannshjemmet.
Resten är historia. Med eget boende på Gulengvegen, Kokkvegen, Sørems veg och nu Fiskergata.....
Medan tillgodobiljetten till Hammerfest ligger fortfarande obrukad i en byrålåda.
Och Donkeyman har mycket att säga om Tromsø. I skrivande stund sitter han i sin lägenhet som befinner sig i en containerliknande byggnad på ett tak mitt i "Downtown". Utsikten mot Söder är Mackbryggeriet och Malangsfjällen. Mot Väster ser man ut över hustaken och upp mot Alfheim. Och mot Norr ser Donkeyman Strandtorget. I vardagsrummet sitter jourhavande fästmö och dricker öl, lyssnar på Elvis och läser dagens tidningar. Medan Donkeyman producerar bokstäver på sin hembyggda dator. Och tycker det var en dj***a flax att han inte tog den sista ölen på "Jernbanen" i natt.
Första gången Donkeyman var i Tromsø var som turist med Hurtigruten. Den gången var det "Finnmarken" och året var 1967. Donkeyman har nämligen alltid älskat båtar och sjöfart. Vilket också har varit hans karriär. Som maskinchef och rederitjänsteman.
Men kvar i Tromsø blev han på tidigt 80-tal. Den gången hade han gjort en törn som chief ombord i en ro/ro-båt i linjetrafik Skandinavien - Karibien och mönstrat av i Rotterdam. Nyskild och utan fast bostad men med hela bohaget nerpackat i vännen Stickans källare ute på Gräddö bestämde sig Donkeyman för att dra norröver på ferien. Han hade en gammal sjökompis som bodde i Hammerfest som ville ha besök så det blev flyg till Trondheim och Hurtigruta norröver. Den gången var det ombord på gamla "NordNorge".
Och när man så kommer till Tromsø följer man med naturnödvändighet den väl upptrampade stigen till Ølhallen. Den dagen var en Fredag och det var minst sagt knökfullt på "Hallen". Donkeyman slog sig ned vid ett bord, njöt sitt öl och läste dagens text i "Nordlys" och "Tromsø". Varvid två herrar slår sig ned vid samma bordet. Bärande på en drös med bärkassar från den närbelägna kolonialen "Matservice". Och så började vi snacka. "Vad gör du här"? "Var är du från"? och de andra klassiska frågorna avklarades raskt.
Så kom: "Vill du lära känna folk här i Tromsø"? Vilket givetvis besvarades med ett rungande JA för faen..... "Vi har fest i kväll". "Häng med".... "Ja, men jag skall ju med Hurtigruta till Hammerfest"..... "Det går en i morgon också".... "OK. Jag hänger på"..... Och med löddrig taxameterbil färdades vi ner till Prostneset där Donkeyman hämtade ut bagaget och fick en biljett tillgodo på resa med lugar Tromsø - Hammerfest. Sedan fortsatte drosjan till ølutsalget (den gången var det inte butiksöl i Tromsø) där den nyavmönstrade Donkeyman spenderade ett antal kassar med Macköl. Så gick färden till Lillestua på Heimdals veg där festen gick av stapeln.
Och de nyvunna vännerna till Donkeyman, herrarna Mack och Østgaard, kokade en gigantisk bunke med köttsoppa varefter festdeltagarna anlände. Där träffade Donkeyman dem som de nästa 25 åren skulle vara hans närmaste umgängeskrets. Dit kom Jonny Jonsson som blev Donkeymans hyresvärd i 15 år. Dit kom Gudbrand Paulsen. Dit kom Donkeymans blivande hustru. Dit kom........... Alla.
Och inte f***n kom Donkeyman med Nordgående Hurtigruta dagen efter. Två månader blev han boende på Lillestua innan pengarna tog slut och en ny sjötörn blev nödvändig. Vilket förde honom på en fyramånadersresa runt jorden. Men efter avmönstring blev det Tromsø igen. Fast då boende på den saligen avsomnade Sjømannshjemmet.
Resten är historia. Med eget boende på Gulengvegen, Kokkvegen, Sørems veg och nu Fiskergata.....
Medan tillgodobiljetten till Hammerfest ligger fortfarande obrukad i en byrålåda.
Nordens Paris
Tromsø kallas för Nordens Paris eller Ishavsbyen. Den ligger på 79 grader nordlig bredd. Utanför kartan skulle de flesta säga.
Många tror namnet kommer av det stora antalet pubar, barer, krogar och byens sprudlande nöjesliv. Men detta är FEL....
Uttrycket myntades av utländska turister redan i mitten på 1800-talet. Den tidens turister utgjordes givetvis av Europeisk (främst Engelsk) överklass.
Tromsø var då som nu en synnerligen "remote place". Fast även kvinnor kunde resa hit. I vart fall enligt John Murrays resehandbok publicerad i London år 1871.
Tromsø var då som nu porten till Ishavet och Arktis. Men också porten till Ryssland. Staden var centrum för den så kallade Pomorhandeln. Här gick det att tjäna stora pengar. Därmed var staden en magnet för äventyrare från hela Europa.
På den tiden var det lite av Klondykestämning här. Och ända sedan den tiden och fram till senaste sekelskiftet har handelsmän, fiskare och sjöfarare varit de som dominerat byen och skapat stadens puls.
Med det stora antalet sjöfolk och handelsmän som fanns i Tromsø upptäckte 1800-talets turist att här var det massor av folk som varit "ute i stora världen" (= Holland, Belgien, Tyskland, Frankrike och England). Till skillnad mot Kristiania som på den tiden var en tämligen "backwards" plats.
Och som typiska Nordlänningar saltade man inte ned alla pengarna man tjänade. I stället köpte man bland annat gåvor till sina kvinnor. I form av moderna tyger och framför allt modemagasin. Där damerna kopierade de avbildade kreationerna. Kanske man någon gång köpte riktiga symönster eller en hel kreation. Men kopiering av bilder från magasinen var den huvudsakliga inspirationskällan.
Så turisterna mötte Tromsødamer som var iförda senaste modet. Precis som i Paris. Speciellt när man gick på Söndagspromenad i Storgata. Och då var det inte bara överklassens fruar som var moderiktiga. Nej - det gällde nästan alla damer i en liten "fiskarlandsby" långt bortom all ära och redlighet. Utanför kartan helt enkelt.
Därför myntades uttrycket "Nordens Paris" för 150 år sedan ........
Dess värre har sjöfolken, fiskarna och handelsfolken försvunnit från byen och ersatts med byråkrater och administratörer varav merparten direkt eller indirekt försörjer sig på vad man kallar "offentlig sektor". Plus en massa folk som lever på att ge service till de nya makthavarna. Så nu har stadens puls ändrat sig från att vara något unikt i Norge till att påminna om ett litet mini-Oslo (eller ett mini-Stockholm).
Men åter till 1800-talet. Medaljen hade givetvis en baksida. Murray skriver också: "The vice of drunkenness prevails to a fearful extent amongst the lower classes in this place....". Och just nöjeslivet har ända sedan dess varit ett av stadens speciella kännetecken. På den tiden och fram till ungefär 1990 utgjorde Tromsø en synnerligen oNorsk fristad för folk som ansåg att en stad skulle ha ett nöjesliv. Medan Norge i övrigt var ett av världens tråkigaste länder.
Det fanns till och med en omfattande internturism. Norrmän hemmahörande i Bibelbältet i söder gjorde turer till Tromsø för att roa sig och känna på hur det var att bo i ett "normalt" samhälle. Ungefär som Svenskar reste till Danmark på den tiden allt var omöjligt i Sverige.
Många tror namnet kommer av det stora antalet pubar, barer, krogar och byens sprudlande nöjesliv. Men detta är FEL....
Uttrycket myntades av utländska turister redan i mitten på 1800-talet. Den tidens turister utgjordes givetvis av Europeisk (främst Engelsk) överklass.
Tromsø var då som nu en synnerligen "remote place". Fast även kvinnor kunde resa hit. I vart fall enligt John Murrays resehandbok publicerad i London år 1871.
Tromsø var då som nu porten till Ishavet och Arktis. Men också porten till Ryssland. Staden var centrum för den så kallade Pomorhandeln. Här gick det att tjäna stora pengar. Därmed var staden en magnet för äventyrare från hela Europa.
På den tiden var det lite av Klondykestämning här. Och ända sedan den tiden och fram till senaste sekelskiftet har handelsmän, fiskare och sjöfarare varit de som dominerat byen och skapat stadens puls.
Med det stora antalet sjöfolk och handelsmän som fanns i Tromsø upptäckte 1800-talets turist att här var det massor av folk som varit "ute i stora världen" (= Holland, Belgien, Tyskland, Frankrike och England). Till skillnad mot Kristiania som på den tiden var en tämligen "backwards" plats.
Och som typiska Nordlänningar saltade man inte ned alla pengarna man tjänade. I stället köpte man bland annat gåvor till sina kvinnor. I form av moderna tyger och framför allt modemagasin. Där damerna kopierade de avbildade kreationerna. Kanske man någon gång köpte riktiga symönster eller en hel kreation. Men kopiering av bilder från magasinen var den huvudsakliga inspirationskällan.
Så turisterna mötte Tromsødamer som var iförda senaste modet. Precis som i Paris. Speciellt när man gick på Söndagspromenad i Storgata. Och då var det inte bara överklassens fruar som var moderiktiga. Nej - det gällde nästan alla damer i en liten "fiskarlandsby" långt bortom all ära och redlighet. Utanför kartan helt enkelt.
Därför myntades uttrycket "Nordens Paris" för 150 år sedan ........
Dess värre har sjöfolken, fiskarna och handelsfolken försvunnit från byen och ersatts med byråkrater och administratörer varav merparten direkt eller indirekt försörjer sig på vad man kallar "offentlig sektor". Plus en massa folk som lever på att ge service till de nya makthavarna. Så nu har stadens puls ändrat sig från att vara något unikt i Norge till att påminna om ett litet mini-Oslo (eller ett mini-Stockholm).
Men åter till 1800-talet. Medaljen hade givetvis en baksida. Murray skriver också: "The vice of drunkenness prevails to a fearful extent amongst the lower classes in this place....". Och just nöjeslivet har ända sedan dess varit ett av stadens speciella kännetecken. På den tiden och fram till ungefär 1990 utgjorde Tromsø en synnerligen oNorsk fristad för folk som ansåg att en stad skulle ha ett nöjesliv. Medan Norge i övrigt var ett av världens tråkigaste länder.
Det fanns till och med en omfattande internturism. Norrmän hemmahörande i Bibelbältet i söder gjorde turer till Tromsø för att roa sig och känna på hur det var att bo i ett "normalt" samhälle. Ungefär som Svenskar reste till Danmark på den tiden allt var omöjligt i Sverige.
Byvandring i Tromsø
Denna gång gör vi en aldrig så liten vandring genom "Downtown" Tromsø. Märk att det inte är någon fullständig turistinfo. Vill man veta mer så behövs någon liten guidebok.
1. Vi utgår från det så kallade WiTo-hörnet. Det är hörnet av Storgata och Fredrik Langes Gata och här ligger byens klassiska tobaksaffär WiTo (Wilhelmsen Tobakk). Här ligger också den så kallade "Rødbanken", det vill säga Sparebanken NordNorges palats.
2. Gå Storgata söderut. Du kommer snart fram till den så kallade Kirkeparken. Här ligger Domkirka. Det vill säga huvudkyrkan för stiftet. I parken mot Storgata finns en minnessten över de "Tromsøværingar" som föll under kriget. Och snett till vänster in i Bankgata ligger ett stort vitt hus. Det var Gestapos högkvarter den gången. Det skedde många hemska ting bakom de väggarna under ockupationen.
3. Fortsätt Storgata söderut. Snart kommer du till bryggeriet. Här ligger Ølhallen. Som kräver ett aldrig så litet besök.
4. Fortsätt ytterligare lite söderut på Storgata som nu byter namn till Strandvegen. Till höger ligger Tromsø konstførening och det gamla sjukhuset som numera är tillhåll för Fylkesbyråkratin. Till vänster ser du Polaria och Polstjerna. Om du vill går du in på besök. Det är värt tiden och pengarna.
5. Nu går du tillbaka Storgata till Shellstationen. Snedda över den och ta nästa parallellgata tillbaka. Den heter Strandgata. Snart ser du en liten parkeringsplats till vänster och en stor kolonialbutik. Samt en butik som heter Nille. Se högst upp på taket ovanför Nille. Där ligger "Donkeyman Towers". Det vill säga Donkeymans residens. Lägenheten högst upp som ligger under den stora parabolen mot Väst närmare bestämt. Fortsätt så gatan lite till så kommer ett torg. Strandtorget. Här ligger också Nerstranda varuhus.
6. Snedda över Strandtorget ned till sjön. Här ser du det gamla färjeläget från tiden före brons tillkomst. Här ligger också värdshuset Skarven. Som gjort för ännu en ölpaus. Kanske en liten maträtt också. Det finns både pub, fiskrestaurang, biffhus och bar i huset. Samt en suverän uteservering.
7. Fortsätt utmed kajen förbi snabbåtarna till busstationen vid Prostneset. Här är en liten trekantig park som heter Roald Amundsens plass. Där står herr Amundsen själv staty. Och så finns det ett minnesmärke över Lathamfärden. I andra hörnet står ett minnesmärke över stadens Judar som alla blev hämtade en natt under ockupationen och som sedan aldrig hördes av mer.
I det tredje hörnet kan man finna en stor sten. Eftersom historien bakom den inte skrivs i guideböckerna relaterar jag den i sin helhet. Det kom roende några karlar som varit på fiske. Och de rodde som bara f***n för att hinna till spritbutiken innan den stängde. Den låg just där stenen står. Men föreståndaren slog om nyckeln just framför näsan på gubbarna. En av dem var en riktig kraftkarl och sade: "Skall inte vi komma in skall inte ni komma ut". Så gick han ned i strandkanten som den gången var ute på bussplanen ungefär, fattade tag i stenen och bar den upp samt placerade den framför dörren. Så bodknoddarna fick klättra ut genom fönstret. Sedan dess står stenen här.
8. Ligger Hurtigruta inne så är den värd ett besök. Samt kanske en kopp eller en sejdel. Det vita huset vid busstationen var barndomshem till den välbekante Konjaks-Larsen. Mannen som senare i livet startade Larsen Konjak.
9. Fortsätt utmed kajen. Förbi Rica Hotell och ända bort till Stortorget. Här kan man köpa fisk och räkor direkt från fiskebåtarna. Studera fiske och fångsmonumentet till minne av dem som blivit borta på sjön.
10. Fortsätt vidare utmed kajen. Passera studenthuset Driv så kommer du till ett rött hus med harpunkanoner på planen utanför. Detta är Polarmuseum. Som är ett måste för alla vänner av Donkeyman. Gå in och studera.
11. Efter Polarmuseum fortsätter man lämpligen "gatan" förbi varvet och fram till Tromsøbron. Därmed rundar man den så kallade "Skansen", som är det äldsta Tromsø. Här låg en befästning och den första bebyggelsen. Gå inte under bron utan gå upp till brofästet. Gå sedan upp på bron och stoppa på toppen för att studera utsikten. Den ivrige fotvandraren går vidare fram och tillbaka till Ishavskatedralen. Sök er tillbaka till brofästet på Tromsøsidan.
12. Följ gatan "Skippergata" mot söder igen. Följ husraden på höger hand (översidan) när den svänger ifrån gatan så kommer du upp till Storgata igen. Här ligger Perspektivet Museum som är ett stadsmuseum. Här börjar också gågatedelen av Storgata. 50 meter in ligger "Verdensteatret". En gammal biograf från 1916 som fortfarande är i bruk. Detta är en mycket lämplig plats för ytterligare en ölpaus. Ölpengen går till ett trevligt ändamål dessutom. Be att få se på biosalongen när du ändå är där.
13. Följ gatan vidare till Stortorget. Här kan du studera det nya Rådhuset, Kulturhuset, Musikpaviljongen och den Katolska Domkyrkan. Förutom torghandeln förstås. Den törstige slinker in på Rogers.
14. Fortsätt gågatan mot Söder och du kommer tillbaka till utgångspunkten vid WiTo.
15. Gå Storgatan söderut, snedda genom kirkeparken, passera bautan över Richard With (hurtigrutens fader) just framför Saga hotell. Gå in i gatan mot Strandtorget, passera Posthuset. Stanna vid Jernbanestasjonen. Gå in där. Belöna din idrottsprestation med en pilsner och vänta på tåget.....
1. Vi utgår från det så kallade WiTo-hörnet. Det är hörnet av Storgata och Fredrik Langes Gata och här ligger byens klassiska tobaksaffär WiTo (Wilhelmsen Tobakk). Här ligger också den så kallade "Rødbanken", det vill säga Sparebanken NordNorges palats.
2. Gå Storgata söderut. Du kommer snart fram till den så kallade Kirkeparken. Här ligger Domkirka. Det vill säga huvudkyrkan för stiftet. I parken mot Storgata finns en minnessten över de "Tromsøværingar" som föll under kriget. Och snett till vänster in i Bankgata ligger ett stort vitt hus. Det var Gestapos högkvarter den gången. Det skedde många hemska ting bakom de väggarna under ockupationen.
3. Fortsätt Storgata söderut. Snart kommer du till bryggeriet. Här ligger Ølhallen. Som kräver ett aldrig så litet besök.
4. Fortsätt ytterligare lite söderut på Storgata som nu byter namn till Strandvegen. Till höger ligger Tromsø konstførening och det gamla sjukhuset som numera är tillhåll för Fylkesbyråkratin. Till vänster ser du Polaria och Polstjerna. Om du vill går du in på besök. Det är värt tiden och pengarna.
5. Nu går du tillbaka Storgata till Shellstationen. Snedda över den och ta nästa parallellgata tillbaka. Den heter Strandgata. Snart ser du en liten parkeringsplats till vänster och en stor kolonialbutik. Samt en butik som heter Nille. Se högst upp på taket ovanför Nille. Där ligger "Donkeyman Towers". Det vill säga Donkeymans residens. Lägenheten högst upp som ligger under den stora parabolen mot Väst närmare bestämt. Fortsätt så gatan lite till så kommer ett torg. Strandtorget. Här ligger också Nerstranda varuhus.
6. Snedda över Strandtorget ned till sjön. Här ser du det gamla färjeläget från tiden före brons tillkomst. Här ligger också värdshuset Skarven. Som gjort för ännu en ölpaus. Kanske en liten maträtt också. Det finns både pub, fiskrestaurang, biffhus och bar i huset. Samt en suverän uteservering.
7. Fortsätt utmed kajen förbi snabbåtarna till busstationen vid Prostneset. Här är en liten trekantig park som heter Roald Amundsens plass. Där står herr Amundsen själv staty. Och så finns det ett minnesmärke över Lathamfärden. I andra hörnet står ett minnesmärke över stadens Judar som alla blev hämtade en natt under ockupationen och som sedan aldrig hördes av mer.
I det tredje hörnet kan man finna en stor sten. Eftersom historien bakom den inte skrivs i guideböckerna relaterar jag den i sin helhet. Det kom roende några karlar som varit på fiske. Och de rodde som bara f***n för att hinna till spritbutiken innan den stängde. Den låg just där stenen står. Men föreståndaren slog om nyckeln just framför näsan på gubbarna. En av dem var en riktig kraftkarl och sade: "Skall inte vi komma in skall inte ni komma ut". Så gick han ned i strandkanten som den gången var ute på bussplanen ungefär, fattade tag i stenen och bar den upp samt placerade den framför dörren. Så bodknoddarna fick klättra ut genom fönstret. Sedan dess står stenen här.
8. Ligger Hurtigruta inne så är den värd ett besök. Samt kanske en kopp eller en sejdel. Det vita huset vid busstationen var barndomshem till den välbekante Konjaks-Larsen. Mannen som senare i livet startade Larsen Konjak.
9. Fortsätt utmed kajen. Förbi Rica Hotell och ända bort till Stortorget. Här kan man köpa fisk och räkor direkt från fiskebåtarna. Studera fiske och fångsmonumentet till minne av dem som blivit borta på sjön.
10. Fortsätt vidare utmed kajen. Passera studenthuset Driv så kommer du till ett rött hus med harpunkanoner på planen utanför. Detta är Polarmuseum. Som är ett måste för alla vänner av Donkeyman. Gå in och studera.
11. Efter Polarmuseum fortsätter man lämpligen "gatan" förbi varvet och fram till Tromsøbron. Därmed rundar man den så kallade "Skansen", som är det äldsta Tromsø. Här låg en befästning och den första bebyggelsen. Gå inte under bron utan gå upp till brofästet. Gå sedan upp på bron och stoppa på toppen för att studera utsikten. Den ivrige fotvandraren går vidare fram och tillbaka till Ishavskatedralen. Sök er tillbaka till brofästet på Tromsøsidan.
12. Följ gatan "Skippergata" mot söder igen. Följ husraden på höger hand (översidan) när den svänger ifrån gatan så kommer du upp till Storgata igen. Här ligger Perspektivet Museum som är ett stadsmuseum. Här börjar också gågatedelen av Storgata. 50 meter in ligger "Verdensteatret". En gammal biograf från 1916 som fortfarande är i bruk. Detta är en mycket lämplig plats för ytterligare en ölpaus. Ölpengen går till ett trevligt ändamål dessutom. Be att få se på biosalongen när du ändå är där.
13. Följ gatan vidare till Stortorget. Här kan du studera det nya Rådhuset, Kulturhuset, Musikpaviljongen och den Katolska Domkyrkan. Förutom torghandeln förstås. Den törstige slinker in på Rogers.
14. Fortsätt gågatan mot Söder och du kommer tillbaka till utgångspunkten vid WiTo.
15. Gå Storgatan söderut, snedda genom kirkeparken, passera bautan över Richard With (hurtigrutens fader) just framför Saga hotell. Gå in i gatan mot Strandtorget, passera Posthuset. Stanna vid Jernbanestasjonen. Gå in där. Belöna din idrottsprestation med en pilsner och vänta på tåget.....
Sevärdheter
Hurtigruten
Det är inte något tvivel om att Hurtigruten är en av de stora sevärdheterna i Tromsø. Nordgående kommer in 14.30 och går vidare 18.30. Sydgående kommer 23.45 och seglar 01.30. Det är alltid trevligt att gå ned på kajen och möta båten. Det är alltid en stor sak när Hurtigruta ankommer. Till och med mitt i vintern. Man kan också gå ombord under uppehållet och äta ombord eller bara se på båten. Med utgångspunkt i Tromsø kan man också göra ett antal trevliga kryssnignar där man reser en bit, byter båt 0ch kommer tillbaka. Klicka på rubriken så kan man studera tidtabeller och finna all info. Några korta turer från Tromsø (ut med en båt åter med en annan) är: TOS-Harstad-TOS (15 tim), TOS-Svolvær-TOS (2 nätter), TOS-Hammerfest-TOS (1 natt och 1 dag). Men som sagt, det går att snickra ihop massor med alternativ.
Fjellheisen
Åker man upp med Fjellheisen får man en helt fantastisk utsikt över Tromsø. Donkeyman brukar ofta ta upp sina besökare på fjället för utsikten. Många reser upp och fortsätter vidare på fjälltur i god Norsk stil. Speciellt på vårvintern. Donkeyman gör också detta ibland. Då åker han upp på fjället. Så promenerar han 100 meter bort så inte anläggningen syns, breder ut ett säl- eller renskinn och sitter och solar, gärna hela dagen. Eller i vart fall så länge som innehållet i picnickorgen räcker. Som följe har han gärna jourhavande fästmö och en korg som innehåller något gott. (Baguetter, sea food, vitvin och lite skumpa till exempel).
Serveringen uppe på fjället har en fantastisk utsikt men är i övrigt av karaktären "turistfälla". Där kan man bara köpa öl eller annat färdigförpackat.
På vägen till Fjellheisen kan man be droskan ta en runda runt "Ishavskatedralen". Eller Tromsdalen kirke som den egentligen heter. Ett fantastiskt vackert bygge som är infogad i landskapet på ett helt otroligt sätt. Vinter som sommar. Dag som natt. Den är bara outstanding. Men är man inte speciallt intresserad av kyrkor räcker det med att se den utifrån.
Polarmuseum
För personer med ungefär samma intressen som Donkeyman är detta bara ett måste. Ett gammaldags, traditionellt museum inrymt i ett gammalt brygghus men som innehåller ALLT man vill veta om fångsttradition, polarfärder och allt annat spännande. Donkeyman påstår bestämt att detta är ett av de museer i hela världen (och han har sett många) som han tycker är bäst. I all sin enkelhet.
VARNING. Inte blanda ihop Polarmuseum med Polaria. Detta är ett upplevelsescenter med massor av information om Arktis. Inklusive levande djur. Och Polaria är också sevärt. Man bör besöka bägge. Men om tiden är begränsad är det Polarmuseum som gäller. (Det är bara i Norge man kan komma på tanken att bygga Polaria utan att samordna det hela med Polarmuseum. Resultatet är att Polarmuseum lever på konkursens brant medan Polaria är fyllt med besökare).
Polstjerna
Många av dem som läser Donkeymans texter är intresserade av sjöfart. Och i Tromsø finns det en pärla bevarad. Som ligger just bredvid Polaria. En gammal sälfångare som sattes i glashus för bara några år sedan. Måste besökas.....
Ölhallen
Har man inte varit på Ölhallen har man inte varit i Tromsø.
Donkeyman har skrivit massor om "Hallen". Längre ned under Rubriken Tromsø kommer en lång artikel.
"Lyseløypa"
Detta kan översättas med elljusspåret. Vi talar då om den nattliga vandringen mellan byens olika pubar och utskänkningsställen. Tromsø var ända till för några få år sedan Norges nöjescentrum men tenderar numera att bli en vanlig trist småstad. Dess värre. Men fortfarande kan man gå "Lyseløypa" med behållning. En besökare måste givetvis lägga upp sitt eget lopp. Men ett förslag kan vara detta. Baserat på Donkeymans egna favoriter.
1. Ølhallen. (Allt börjar där. Men obs. De stänger redan kl 17)
2. Circa bar. Här tar man en liten stänkare "for the road" - och inte något mer. Men det är ett hipt ungdomsställe - inte något för Donkeyman.
3. Blå Rock / Mirage / Meieriet / Paletten.
Välj en av platserna. Detta är bara ett "pit stop" för att få något i magen. Typ en hamburgare. Bra mat på alla ställerna även om Paletten har börjat bli lite slabbig.
Varning: Håll dig undan allt av "fast food" på bensinstationer, korvkiosker (pølsebodar) eller ambulerande vagnar (pølsevogner). I Tromsø är kvaliteten på dessa helt kass. Det enda som är förstklassigt är priset.
(Och inom parentes en information. Generellt sett är det mesta av sämre kvalitet och dyrare än motsvarande produkt i andra länder. Det får man bara acceptera "as is".
Så fortsätter vi på "Lyseløypa":
4. Rogers (Stortorget). Måste besökas om det är lördag eftermiddag för att gå på eftermiddagskonserten annars kan den undvaras. Om törsten slår till på vandringen genom Storgata kan man slinka inom Solid i stället. Men det ena behöver inte ersätta det andra.
5. Verdensteatret. Långt i nord på gågatan. En bio byggd redan 1914 och som fortfarande är i drift. Numera med en liten ölservering.
6. Perez. En liten bula längst norr i "Downtown". Men ganska trevlig.
7. Rorbua. Här kan man fastna om det är "live music"
8. Skarven. Är det en solig eftermiddag kan man ta den direkt efter Ølhallen. Suverän uteservering.
9. På Byen. Musik på kvällarna. Fin uteservering men ganska dyrt. Kan undvaras dagar det inte är "live music" eller uteväder.
10. Jernbanen. Här avslutar man. Vi har inte järnväg men vi har station. Och här riskerar man att träffa på Donkeyman och hans dåliga vänner.
Detta är en "miniløypa". Det finns över 100 dörrar att välja på om man vill ha "något". Vill man minimalisera ytterligare kan man gå in på Solid och så direkt till Rorbua.
Naturligtvis finns det mycket mer att se i Tromsø. Men detta är en liten stad och Donkeyman rekommenderar just detta för ett kortare besök. Den som vill ha personlig guidning skall bara kontakta Donkeyman: donkeyman at online dot no. Eller ringa direkt "nittio sextioen sextiotvå sjuttiotvå".
Donkeyman själv bor "mitt i smeten". Det vill säga mitt emellan Ølhallen och Jernbanen. Och si så där 5 meter från "Blå Rock".....
Det är inte något tvivel om att Hurtigruten är en av de stora sevärdheterna i Tromsø. Nordgående kommer in 14.30 och går vidare 18.30. Sydgående kommer 23.45 och seglar 01.30. Det är alltid trevligt att gå ned på kajen och möta båten. Det är alltid en stor sak när Hurtigruta ankommer. Till och med mitt i vintern. Man kan också gå ombord under uppehållet och äta ombord eller bara se på båten. Med utgångspunkt i Tromsø kan man också göra ett antal trevliga kryssnignar där man reser en bit, byter båt 0ch kommer tillbaka. Klicka på rubriken så kan man studera tidtabeller och finna all info. Några korta turer från Tromsø (ut med en båt åter med en annan) är: TOS-Harstad-TOS (15 tim), TOS-Svolvær-TOS (2 nätter), TOS-Hammerfest-TOS (1 natt och 1 dag). Men som sagt, det går att snickra ihop massor med alternativ.
Fjellheisen
Åker man upp med Fjellheisen får man en helt fantastisk utsikt över Tromsø. Donkeyman brukar ofta ta upp sina besökare på fjället för utsikten. Många reser upp och fortsätter vidare på fjälltur i god Norsk stil. Speciellt på vårvintern. Donkeyman gör också detta ibland. Då åker han upp på fjället. Så promenerar han 100 meter bort så inte anläggningen syns, breder ut ett säl- eller renskinn och sitter och solar, gärna hela dagen. Eller i vart fall så länge som innehållet i picnickorgen räcker. Som följe har han gärna jourhavande fästmö och en korg som innehåller något gott. (Baguetter, sea food, vitvin och lite skumpa till exempel).
Serveringen uppe på fjället har en fantastisk utsikt men är i övrigt av karaktären "turistfälla". Där kan man bara köpa öl eller annat färdigförpackat.
På vägen till Fjellheisen kan man be droskan ta en runda runt "Ishavskatedralen". Eller Tromsdalen kirke som den egentligen heter. Ett fantastiskt vackert bygge som är infogad i landskapet på ett helt otroligt sätt. Vinter som sommar. Dag som natt. Den är bara outstanding. Men är man inte speciallt intresserad av kyrkor räcker det med att se den utifrån.
Polarmuseum
För personer med ungefär samma intressen som Donkeyman är detta bara ett måste. Ett gammaldags, traditionellt museum inrymt i ett gammalt brygghus men som innehåller ALLT man vill veta om fångsttradition, polarfärder och allt annat spännande. Donkeyman påstår bestämt att detta är ett av de museer i hela världen (och han har sett många) som han tycker är bäst. I all sin enkelhet.
VARNING. Inte blanda ihop Polarmuseum med Polaria. Detta är ett upplevelsescenter med massor av information om Arktis. Inklusive levande djur. Och Polaria är också sevärt. Man bör besöka bägge. Men om tiden är begränsad är det Polarmuseum som gäller. (Det är bara i Norge man kan komma på tanken att bygga Polaria utan att samordna det hela med Polarmuseum. Resultatet är att Polarmuseum lever på konkursens brant medan Polaria är fyllt med besökare).
Polstjerna
Många av dem som läser Donkeymans texter är intresserade av sjöfart. Och i Tromsø finns det en pärla bevarad. Som ligger just bredvid Polaria. En gammal sälfångare som sattes i glashus för bara några år sedan. Måste besökas.....
Ölhallen
Har man inte varit på Ölhallen har man inte varit i Tromsø.
Donkeyman har skrivit massor om "Hallen". Längre ned under Rubriken Tromsø kommer en lång artikel.
"Lyseløypa"
Detta kan översättas med elljusspåret. Vi talar då om den nattliga vandringen mellan byens olika pubar och utskänkningsställen. Tromsø var ända till för några få år sedan Norges nöjescentrum men tenderar numera att bli en vanlig trist småstad. Dess värre. Men fortfarande kan man gå "Lyseløypa" med behållning. En besökare måste givetvis lägga upp sitt eget lopp. Men ett förslag kan vara detta. Baserat på Donkeymans egna favoriter.
1. Ølhallen. (Allt börjar där. Men obs. De stänger redan kl 17)
2. Circa bar. Här tar man en liten stänkare "for the road" - och inte något mer. Men det är ett hipt ungdomsställe - inte något för Donkeyman.
3. Blå Rock / Mirage / Meieriet / Paletten.
Välj en av platserna. Detta är bara ett "pit stop" för att få något i magen. Typ en hamburgare. Bra mat på alla ställerna även om Paletten har börjat bli lite slabbig.
Varning: Håll dig undan allt av "fast food" på bensinstationer, korvkiosker (pølsebodar) eller ambulerande vagnar (pølsevogner). I Tromsø är kvaliteten på dessa helt kass. Det enda som är förstklassigt är priset.
(Och inom parentes en information. Generellt sett är det mesta av sämre kvalitet och dyrare än motsvarande produkt i andra länder. Det får man bara acceptera "as is".
Så fortsätter vi på "Lyseløypa":
4. Rogers (Stortorget). Måste besökas om det är lördag eftermiddag för att gå på eftermiddagskonserten annars kan den undvaras. Om törsten slår till på vandringen genom Storgata kan man slinka inom Solid i stället. Men det ena behöver inte ersätta det andra.
5. Verdensteatret. Långt i nord på gågatan. En bio byggd redan 1914 och som fortfarande är i drift. Numera med en liten ölservering.
6. Perez. En liten bula längst norr i "Downtown". Men ganska trevlig.
7. Rorbua. Här kan man fastna om det är "live music"
8. Skarven. Är det en solig eftermiddag kan man ta den direkt efter Ølhallen. Suverän uteservering.
9. På Byen. Musik på kvällarna. Fin uteservering men ganska dyrt. Kan undvaras dagar det inte är "live music" eller uteväder.
10. Jernbanen. Här avslutar man. Vi har inte järnväg men vi har station. Och här riskerar man att träffa på Donkeyman och hans dåliga vänner.
Detta är en "miniløypa". Det finns över 100 dörrar att välja på om man vill ha "något". Vill man minimalisera ytterligare kan man gå in på Solid och så direkt till Rorbua.
Naturligtvis finns det mycket mer att se i Tromsø. Men detta är en liten stad och Donkeyman rekommenderar just detta för ett kortare besök. Den som vill ha personlig guidning skall bara kontakta Donkeyman: donkeyman at online dot no. Eller ringa direkt "nittio sextioen sextiotvå sjuttiotvå".
Donkeyman själv bor "mitt i smeten". Det vill säga mitt emellan Ølhallen och Jernbanen. Och si så där 5 meter från "Blå Rock".....
Ølhallen
"Du har ikke vært i Tromsø dersom du ikke har besøkt Ølhallen !"
Ølhallen ligger i källaren på Mack-bryggeriet längst söder i Storgata. Den öppnades den 29. Februari år 1928. Alltså kunde Donkeyman tillsammans med "alla andra" fira 80-årsdag på vår kära hall härom året.
Som Donkeyman antyder i artikeln "Varför kallas Tromsø Nordens Paris" så var dryckenskapen ett stort problem här i byen i gamla tider. Men in på 20-talet hade man lyckats "städa upp" en hel del. Och nykteristerna hade en stark ställning i "bystyret". Dåvarande Mack-direktör Lauritz Bredrup kämpade i många år för att få öppna en hall där folk kunde få njuta sitt öl under organiserad kontroll i stället för att sitta runt om ute i byen.
Den gången, för 80 år sedan, hade den ovan nämnda "uppstädningen" flyttat problemen från de gamla kända platserna till nya. Sommartid var "Sørjeteen" (=södra piren) ett sådant där "bærmen sitter och dricker varvid de generar vanligt hyggligt folk". Nu 80 år senare kan man konstatera att ett av de stora problemområdena i byen sommartid är just Sørjeteen. "Där bærmen samlas och genererar vanligt hyggligt folk". Sagda pir går också under beteckningen "Norges längsta bar". Och det går ett väl upptrampat spår mellan Vinmolopolet och Sørjeteen. Så Ølhallen innebar kanske inte någon större förändring på just den punkten. Snarare var det så att den som hivades ut "i den friska luft" fortsatte till jeteen.
Men "Hallen" har varit stampub för många. Donkeyman var där första gången som turist med "Finnmarken" redan 1967. Och har varit stamgäst de senaste 25 åren. Stamplatsen är i "senilkroken", det vill säga vid de runda borden i en liten krok till höger om dörren. Gå in där, se till vänster och där sitter Donkeyman på en av de runda kaggarna med ryggen mot hörnet. Öppnar man länken till Ølhallens hemsida så ser man på första sidan rätt in i "senilkroken".
Gårsdagens firande var i vart fall vällyckat. Fullsmockad pub från tidig morgon (09) till midnatt.
Och för ovanlighetens skull var det kvällsöppet. Ølhallen har nämligen mycket ovanliga tider. Den klassiska tiden är servering mån-fre 09-17 samt lör 09-13. Men på senare tid har man utvidgat på fredag till 18 och på lördag till 15. Söndagar hålles stängt. Skälet till dessa ovanliga tider var att som villkor för att få öppna hallen sattes att man skulle hålla samma tider som "Ølutsalget" och "Vinmonopolet". Detta därför att hela hallens existens ju motiverades med att man skulle kunna sitta inne och njuta sitt öl.
I moderna tider har det blivit butiksöl och utvidgade poltider. Hallen har rätt att skänka ut öl hela kvällarna. Men bryggeriet har ändå avstått från att utvidga tiderna. Detta främst därför att man ju säljer öl till alla andra sjapp i byen och då vill man inte driva ett konkurrerande ställe. Samtidigt har Ølhallen på kvällstid blivit en mycket populär lokal för slutna fester.
Läs mer om "Hallen" på www.olhallen.no
Nu skall Donkeyman berätta ett par av sina många fina minnen från Ølhallen.
1) Donkeyman träffade sin hustru på Ølhallen. Det var också här som vi något senare bestämde oss för att flytta ihop. Slutligen var det här som Donkeyman många år senare tog farväl av henne. Efter begravelsen i Ishavskatedralen kungjorde prästen att: "Det blir Gravøl på Ølhallen". Och gravöl blev det med hundratalet gäster. I urgammal tradition. Halvlitrarna flöt. Och ännu mer tacksam blev Donkeyman när han fick besked om att "Hallen" står för gillet.
Efter själva begravningsakten i kyrkan skiftade Donkeyman från vit till svart slips. Och när gravölet närmade sig slutet skiftade han igen till en helt vanlig färgad slips som hustrun en gång i tiden hade köpt åt Donkeyman på en Mall i Mobile, Alabama. Varvid Donkeyman konstaterade att nu är såväl föräldrar som hustru döda så behovet för vit slips finns inte längre så den vita dumpades i en soptunna på Hallen. (Men då såg Donkeyman helt bort från möjligheten att det skulle dyka upp någon ny hustru i framtiden).
Notat till Norska läsare. I Sverige har den allra närmaste familjen vit slips vid begravning. Övriga sörjande har svart.
2. Donkeyman ärvde sin stamplats från Arne Lorentsen. Fram till mitten av 90-talet var Arne och Arnold, två stycken pensionerade hedersmän, stamgäster på Hallen. De dog nästan samtidigt och då tog Donkeyman över Arnes plats. Som han sedan har hållit varm i nästan 15 år.
Sagde Arnold spelade för övrigt en avgörande roll när det gällde att bärga livet på Donkeyman den gång han hade blodförgiftning, kallbrand och en massa andra otrevligheter för just 15 år sedan. En episod som ledde till att man måste såga av ena benet för att rädda livet. Men det är en annan historia.
3. Ølhallens Operakör hade spontankonserter i flera decennier just inne i senilkroken. Den bestod av Stein Otto Gudmundsson (pensionerad från SAS), Herman Bohne (känd aktivist på byen), Per Brøyn (lektor på Kongsbakken) och Jonny Jonsson (pensionerad rörläggare). De framförde många av operarepertoarens mest kända stycken. Med bravur. I synnerhet Jonny Jonsson hade en helt fantastisk tenorstämma. Rena Pavarotti. Tänk om han hade fått möjlighet att utveckla den när han var ung. I stället för att bli rörmokare på Svalbard. (Jonny var en särdeles nära vän av mig. Vi bodde i samma hus i 15 år. Jag är ytterst tacksam mot vännen Harald Reppesgaard som tog med sig Jonny på resor runt i Europa så att han fick besöka en lång rad av de bästa operahusen och övervara föreställningar där).
Utan att förringa de övriga var nog Jonny körens solist. Kanske jag bör lägga till för dem som inte var med den gången att Per hade en fantastisk basstämma.
Nu på jubileet var halva kören närvarande och mimrade om tider som varit. Stein Otto och Herman är fortfarande högst aktiva delar av bybilden. Per flyttade till Hønefoss efter pensioneringen och jag vet inte ens om han fortfarande lever. Medan Jonny stupade för fyra år sedan och vilar sig på Elverhøy.
4. Musik och sång har alltid varit vanligt på Ølhallen. Gud nåde dig om du kommer med en gitarr- eller dragspelslåda och inte hivar fram instrumentet och visar vad du kan. Rekordet slogs nog en gång för si så där 10 år sedan när en gäst mitt på blanka eftermiddagen monterade ihop ett flera meter långt "Alpehorn" (vete f****n vad det heter på Svenska) och avhöll konsert. Det var garanterat inte behov för någon högtalaranläggning den gången.
5. En annan som då och då luftade sitt dragspel nere på Hallen var vännen Gudbrand Paulsen. Han var 50-talets stora dragspelskung i Norge med hela 47 direktsända radiokonserter på samvetet (från Tromsø). Dess värre tystnade även hans spel för något år sedan.
6. Donkeyman flygpendlade ju till Oslo i 14 år när han jobbade på rederikontor där. Och var en av Braathens bästa kunder. Så han inviterades vart år till en "kundetreff" på just Ølhallen. Och distriktschef Knut Barmann Jensen höll tal. En gång berättade KBJ om att när Braathens höll sin första träff på Hallen så hade man övertalat dåvarande föreståndare att stänga en timme tidigare så träffen kunde börja kl 17. Men det skulle man aldrig göra om. Därför att maken till negativ reklam hade man aldrig fått. Att stänga Hallen en timme tidigare för ett privat arrangemang var helt enkelt oerhört.
Dessutom kom Braathens i dåligt sällskap. Äldre kunder hade nämligen informerat om att det bara fanns två firmor som hade orsakat att Hallen varit stängd. Visserligen bara några timmar var gång men ändå. De två firmorna var dels Gestapo och dels Braathens. Och ett sådant sällskap var man inte angelägna att hamna i.
7. Fram till senaste renoveringen gick man till kassan och köpte en bong. Där satt föreståndaren och bedömde huruvida vederbörande kunde få förtroende att köpa öl. Passerade man nålsögat så gick man med den nyinköpta bongen till tappningen där bongen byttes mot våtvaror. På den tiden fanns det bara öl och läsk att köpa. Inget kaffe, inget tilltugg, inte något annat än just öl och läsk.
Föreståndare under många år var Arne Pedersen. Donkeyman minns mycket väl en turist som stod vid kassan och bad om en kopp kaffe. Varvid Arne hasade ned brillorna på nästippen, såg över glasen rätt in i ögonen på turisten och lät meddela: "Dette er en Ølhall !!!". Det vill säga - kaffe och annat skvip gives icke.
Donkeyman minns också en gång när det utbröt slagsmål. Det blev höga röster och plötsligt for stolar och bord runt i lokalen. Så kom en person farande genom luften så kom en till. Varvid vakten rusade till och ingrep. Varefter även denne kom seglande. Då ingrep föreståndare Arne. Som var en mycket snäll och hygglig karl och långt ifrån någon slagskämpe. Men när busen gav sig på honom också hör man Arnes röst: "Djävlar.... Helvete..... Nu är det nokkkk". Varefter busen som genom ett trollslag lyftes upp från golvet och försvann ut genom dörren inom loppet av sekunder. Föreståndare Arne visade prov på krafter som inte någon hade väntat sig. Så kom han in genom dörren igen, bytte skjorta, borstade han av sig dammet och undrade om någon var skadad. Om inte så skulle kassan öppna omedelbart igen.
Så kan man hålla på och mimra. Resultatet blir bara en allt längre lista på minnen. Över det som var. Men samtidigt är det viktigt att framhålla. Ølhallen VAR INTE. Den ÄR. Alla generationer har sina minnen. De som frekventerade hallen på 30-, 50- och 70- talen hade sina minnen och episoder. Några har man hört. Men det mesta har fallit i glömska. De som är dagens stamgäster skapar sina episoder som berättas gång på gång i senilkroken. Och som glöms bort när vi faller ifrån.
That's Life......
Ølhallen ligger i källaren på Mack-bryggeriet längst söder i Storgata. Den öppnades den 29. Februari år 1928. Alltså kunde Donkeyman tillsammans med "alla andra" fira 80-årsdag på vår kära hall härom året.
Som Donkeyman antyder i artikeln "Varför kallas Tromsø Nordens Paris" så var dryckenskapen ett stort problem här i byen i gamla tider. Men in på 20-talet hade man lyckats "städa upp" en hel del. Och nykteristerna hade en stark ställning i "bystyret". Dåvarande Mack-direktör Lauritz Bredrup kämpade i många år för att få öppna en hall där folk kunde få njuta sitt öl under organiserad kontroll i stället för att sitta runt om ute i byen.
Den gången, för 80 år sedan, hade den ovan nämnda "uppstädningen" flyttat problemen från de gamla kända platserna till nya. Sommartid var "Sørjeteen" (=södra piren) ett sådant där "bærmen sitter och dricker varvid de generar vanligt hyggligt folk". Nu 80 år senare kan man konstatera att ett av de stora problemområdena i byen sommartid är just Sørjeteen. "Där bærmen samlas och genererar vanligt hyggligt folk". Sagda pir går också under beteckningen "Norges längsta bar". Och det går ett väl upptrampat spår mellan Vinmolopolet och Sørjeteen. Så Ølhallen innebar kanske inte någon större förändring på just den punkten. Snarare var det så att den som hivades ut "i den friska luft" fortsatte till jeteen.
Men "Hallen" har varit stampub för många. Donkeyman var där första gången som turist med "Finnmarken" redan 1967. Och har varit stamgäst de senaste 25 åren. Stamplatsen är i "senilkroken", det vill säga vid de runda borden i en liten krok till höger om dörren. Gå in där, se till vänster och där sitter Donkeyman på en av de runda kaggarna med ryggen mot hörnet. Öppnar man länken till Ølhallens hemsida så ser man på första sidan rätt in i "senilkroken".
Gårsdagens firande var i vart fall vällyckat. Fullsmockad pub från tidig morgon (09) till midnatt.
Och för ovanlighetens skull var det kvällsöppet. Ølhallen har nämligen mycket ovanliga tider. Den klassiska tiden är servering mån-fre 09-17 samt lör 09-13. Men på senare tid har man utvidgat på fredag till 18 och på lördag till 15. Söndagar hålles stängt. Skälet till dessa ovanliga tider var att som villkor för att få öppna hallen sattes att man skulle hålla samma tider som "Ølutsalget" och "Vinmonopolet". Detta därför att hela hallens existens ju motiverades med att man skulle kunna sitta inne och njuta sitt öl.
I moderna tider har det blivit butiksöl och utvidgade poltider. Hallen har rätt att skänka ut öl hela kvällarna. Men bryggeriet har ändå avstått från att utvidga tiderna. Detta främst därför att man ju säljer öl till alla andra sjapp i byen och då vill man inte driva ett konkurrerande ställe. Samtidigt har Ølhallen på kvällstid blivit en mycket populär lokal för slutna fester.
Läs mer om "Hallen" på www.olhallen.no
Nu skall Donkeyman berätta ett par av sina många fina minnen från Ølhallen.
1) Donkeyman träffade sin hustru på Ølhallen. Det var också här som vi något senare bestämde oss för att flytta ihop. Slutligen var det här som Donkeyman många år senare tog farväl av henne. Efter begravelsen i Ishavskatedralen kungjorde prästen att: "Det blir Gravøl på Ølhallen". Och gravöl blev det med hundratalet gäster. I urgammal tradition. Halvlitrarna flöt. Och ännu mer tacksam blev Donkeyman när han fick besked om att "Hallen" står för gillet.
Efter själva begravningsakten i kyrkan skiftade Donkeyman från vit till svart slips. Och när gravölet närmade sig slutet skiftade han igen till en helt vanlig färgad slips som hustrun en gång i tiden hade köpt åt Donkeyman på en Mall i Mobile, Alabama. Varvid Donkeyman konstaterade att nu är såväl föräldrar som hustru döda så behovet för vit slips finns inte längre så den vita dumpades i en soptunna på Hallen. (Men då såg Donkeyman helt bort från möjligheten att det skulle dyka upp någon ny hustru i framtiden).
Notat till Norska läsare. I Sverige har den allra närmaste familjen vit slips vid begravning. Övriga sörjande har svart.
2. Donkeyman ärvde sin stamplats från Arne Lorentsen. Fram till mitten av 90-talet var Arne och Arnold, två stycken pensionerade hedersmän, stamgäster på Hallen. De dog nästan samtidigt och då tog Donkeyman över Arnes plats. Som han sedan har hållit varm i nästan 15 år.
Sagde Arnold spelade för övrigt en avgörande roll när det gällde att bärga livet på Donkeyman den gång han hade blodförgiftning, kallbrand och en massa andra otrevligheter för just 15 år sedan. En episod som ledde till att man måste såga av ena benet för att rädda livet. Men det är en annan historia.
3. Ølhallens Operakör hade spontankonserter i flera decennier just inne i senilkroken. Den bestod av Stein Otto Gudmundsson (pensionerad från SAS), Herman Bohne (känd aktivist på byen), Per Brøyn (lektor på Kongsbakken) och Jonny Jonsson (pensionerad rörläggare). De framförde många av operarepertoarens mest kända stycken. Med bravur. I synnerhet Jonny Jonsson hade en helt fantastisk tenorstämma. Rena Pavarotti. Tänk om han hade fått möjlighet att utveckla den när han var ung. I stället för att bli rörmokare på Svalbard. (Jonny var en särdeles nära vän av mig. Vi bodde i samma hus i 15 år. Jag är ytterst tacksam mot vännen Harald Reppesgaard som tog med sig Jonny på resor runt i Europa så att han fick besöka en lång rad av de bästa operahusen och övervara föreställningar där).
Utan att förringa de övriga var nog Jonny körens solist. Kanske jag bör lägga till för dem som inte var med den gången att Per hade en fantastisk basstämma.
Nu på jubileet var halva kören närvarande och mimrade om tider som varit. Stein Otto och Herman är fortfarande högst aktiva delar av bybilden. Per flyttade till Hønefoss efter pensioneringen och jag vet inte ens om han fortfarande lever. Medan Jonny stupade för fyra år sedan och vilar sig på Elverhøy.
4. Musik och sång har alltid varit vanligt på Ølhallen. Gud nåde dig om du kommer med en gitarr- eller dragspelslåda och inte hivar fram instrumentet och visar vad du kan. Rekordet slogs nog en gång för si så där 10 år sedan när en gäst mitt på blanka eftermiddagen monterade ihop ett flera meter långt "Alpehorn" (vete f****n vad det heter på Svenska) och avhöll konsert. Det var garanterat inte behov för någon högtalaranläggning den gången.
5. En annan som då och då luftade sitt dragspel nere på Hallen var vännen Gudbrand Paulsen. Han var 50-talets stora dragspelskung i Norge med hela 47 direktsända radiokonserter på samvetet (från Tromsø). Dess värre tystnade även hans spel för något år sedan.
6. Donkeyman flygpendlade ju till Oslo i 14 år när han jobbade på rederikontor där. Och var en av Braathens bästa kunder. Så han inviterades vart år till en "kundetreff" på just Ølhallen. Och distriktschef Knut Barmann Jensen höll tal. En gång berättade KBJ om att när Braathens höll sin första träff på Hallen så hade man övertalat dåvarande föreståndare att stänga en timme tidigare så träffen kunde börja kl 17. Men det skulle man aldrig göra om. Därför att maken till negativ reklam hade man aldrig fått. Att stänga Hallen en timme tidigare för ett privat arrangemang var helt enkelt oerhört.
Dessutom kom Braathens i dåligt sällskap. Äldre kunder hade nämligen informerat om att det bara fanns två firmor som hade orsakat att Hallen varit stängd. Visserligen bara några timmar var gång men ändå. De två firmorna var dels Gestapo och dels Braathens. Och ett sådant sällskap var man inte angelägna att hamna i.
7. Fram till senaste renoveringen gick man till kassan och köpte en bong. Där satt föreståndaren och bedömde huruvida vederbörande kunde få förtroende att köpa öl. Passerade man nålsögat så gick man med den nyinköpta bongen till tappningen där bongen byttes mot våtvaror. På den tiden fanns det bara öl och läsk att köpa. Inget kaffe, inget tilltugg, inte något annat än just öl och läsk.
Föreståndare under många år var Arne Pedersen. Donkeyman minns mycket väl en turist som stod vid kassan och bad om en kopp kaffe. Varvid Arne hasade ned brillorna på nästippen, såg över glasen rätt in i ögonen på turisten och lät meddela: "Dette er en Ølhall !!!". Det vill säga - kaffe och annat skvip gives icke.
Donkeyman minns också en gång när det utbröt slagsmål. Det blev höga röster och plötsligt for stolar och bord runt i lokalen. Så kom en person farande genom luften så kom en till. Varvid vakten rusade till och ingrep. Varefter även denne kom seglande. Då ingrep föreståndare Arne. Som var en mycket snäll och hygglig karl och långt ifrån någon slagskämpe. Men när busen gav sig på honom också hör man Arnes röst: "Djävlar.... Helvete..... Nu är det nokkkk". Varefter busen som genom ett trollslag lyftes upp från golvet och försvann ut genom dörren inom loppet av sekunder. Föreståndare Arne visade prov på krafter som inte någon hade väntat sig. Så kom han in genom dörren igen, bytte skjorta, borstade han av sig dammet och undrade om någon var skadad. Om inte så skulle kassan öppna omedelbart igen.
Så kan man hålla på och mimra. Resultatet blir bara en allt längre lista på minnen. Över det som var. Men samtidigt är det viktigt att framhålla. Ølhallen VAR INTE. Den ÄR. Alla generationer har sina minnen. De som frekventerade hallen på 30-, 50- och 70- talen hade sina minnen och episoder. Några har man hört. Men det mesta har fallit i glömska. De som är dagens stamgäster skapar sina episoder som berättas gång på gång i senilkroken. Och som glöms bort när vi faller ifrån.
That's Life......
Introduktion till Stockholm
På uppmaning från mina Norska läsare skall Donkeyman samla några artiklar om Stockholm. Men lägg märke till en sak. Det är Donkeymans stad som skildras. Och det är inte någon garanti för att andra tycker om det som Donkeyman gillar. Det blir en del hänvisningar till vad en resande bör se och göra för att uppleva Donkeymans stad. Med tiden skall det utvecklas till en aldrig så enkel liten resehandbok.
Donkeyman är född och uppväxt i Stockholms innerstad. På Söder närmare bestämt. Detta gör Donkeyman till en äkta "Ekenskis". Så fort som Donkeyman öppnar käften avslöjas hans ursprung. Det som kommer ut är nämligen riktig gammaldags Söderslang. Ett språk som egentligen är utdött.
Men det förstärks när Donkeyman varit några dagar i "Eken". Då händer det att det kommer fram ungdomar och ger komplimanger. "Du snackar så vackert. Det låter precis som i en pilsnerfilm från 30-talet. Samma tugget som min morfar hade......" De Svenska dialekterna är nämligen utslätade i dag. Skärgårdsdialekten till exempel som var högst levande på 60-talet är i dag helt utdöd.
På Donkeymans tid var det inte särdeles hedervärt att bo på Söder. Inte heller "Söder om Söder". Stockholm var synnerligen segregerat. När Donkeyman var barn var kvarteren fyllda av arbetare. Men det fanns också gott om fyllickar, tjuvar, skojare och horor. På den tiden var Östermalm den "fiiiinaste" adressen. Så kom i fallande skala Kungsholmen - Vasastaden - Klara och Söder.
I dag är Söder ett distrikt för "dem som har". Och de som "inte har" är deporterade till betongen. Det vill säga miljonprogrammets förorter. Som Hasse Alfredsson så pricksäkert uttalade: "Där de har ställt statarlängorna på höjden". Och som Olle Adolfsson sjunger om när han beskriver rivningshysterin. Men det finns fortfarande pärlor kvar.
Det var kollektiv barnuppfostran som gällde. Alla gifta kvinnor var hemmafruar. Barnen lekte i flock. Och kärringarna umgicks i flock. Upptäckte en av fruarna att ungarna var i färd med att göra något olämpligt så gick det storalarm. Och inom minuter var hela kärringflocken på plats och ordnade upp i det hela. Precis som i de gamla pilsnerfilmerna. Försök att få tag i en rulle med "Andersonskans Kalle" så förstår ni bättre. Det är atmosfären på Donkeymans Söder......
Fadern var droskchaffis. Eller droskbög som det hette. På fridagar gick han på Café Tjoget på Långholmsgatan tillsammans med sina kompisar. Ett klassiskt Ölcafé som moderna tiders människor har förvandlat till ett motbjudande flottyrsjapp. Men han var hårt hållen hemma så han behövde ett skäl till att gå ut. Vilket var "promenad med sonen". En promenad som gick runt hörnet till Tjoget. Så satte sig fadern bland farbröderna och försåg sonen med pengar så han kunde gå på matiné på biografen Flamman vid Hornsplan. Efter avslutad matiné kom sonen tillbaka och så gick vi hem igen. Och hade en gemensam hemlighet gentemot modern. En hemlighet som sonen aldrig har avslöjat förrän här och nu - 50 år senare.
Men det skall sägas. Bland den tidens arbetare var det ett lyft att komma in i Spårvägen, Posten, Järnvägen eller Droskorna. Därför att då var man garanterad pension. Efter 23 år som droskkusk kunde nämligen fadern avancera till droskägare. Vilket fortfarande var fint på 60-talet. Men jag minns mest sommarens semesterresor med en jätteamerikanare. Minns mest en Plymouth Savoy med jättefenor i bak. Fadern körde för August Andersson på Taxi 231. Och när DROSKÄGAREN köpte ny bil (vilket gjordes var sommar) så fick fadern disponera den som semesterbil ett par veckor. Därför att bilen måste först köras in. Och fadern körde in motorn enligt konstens alla regler. 100 mil med 50 som toppfart. 50 mil med 60 och så vidare i en stigande skala.
Modern var hemmafru. Men det var ett fulltidsjobb på den tiden. All mat lagades från grunden. Alla kläder reparerades hemma. Hon sydde dessutom mycket kläder åt hela familjen. Och även modern gick ut med sonen. Då var det shoppingtur. Kanske vi åkte med spårvagnen till någon saluhall och köpte strömming eller kött. Men det köptes också potatis, grönsaker och så vidare. Allt i olika bodar. Och kvaliteten bedömdes. Och det prutades. Och det snackades. Och sonen fick bära varor. Så kanske man måste inom en sömnadsbutik för att leta efter just de rätta knapparna till den skjortan som hon just sydde åt fadern. Eller någon detalj till den hatt som hon sydde åt sig själv. Att sköta tvätten var ett kapitel för sig. En stor helt manuell tvättstuga i källaren på hyreshuset. Där man kokade, skrubbade, torkade och manglade. Tungt arbete som tanterna gjorde kollektivt. Och där ungarna fick dra mangeln och bära tvättkorgar.
Donkeyman blir uppriktigt förb**** när han hör moderna tiders radikalfeminister göra sig breda över 50-talets husmödrar.
Modern kom från Tornedalen. Så ett par gånger om året reste familjen med "Nordpilen" från Stockholms Central till Boden. Där man bytte till ett mindre tåg som förde oss till Karungi. Där någon av moderns systrar mötte. Och i helgerna reste vi ofta med Waxholmsbåt till skärgården. Fadern var nämligen Rospigg. Så precis som alla andra hade de kommit till Stockholm på 30-talet för att finna jobb och lycka.
Faderns karriär blev springschas (=cykelbud) - massäck (=hjälpkarl på lastbil) - lastbilschaffis - droskis. Moderns karriär blev folkhögskola - kartriterska - handelsskola - kontorsråtta (maskinbokföring vilket var väldigt avancerat den gången) - hemmafru.
Och sonen blev sjöman.
I det följande kommer: Förslag till Stadsvandring, Sevärdheter, Övernattning samt Krogar och Sjapp.
Donkeyman är född och uppväxt i Stockholms innerstad. På Söder närmare bestämt. Detta gör Donkeyman till en äkta "Ekenskis". Så fort som Donkeyman öppnar käften avslöjas hans ursprung. Det som kommer ut är nämligen riktig gammaldags Söderslang. Ett språk som egentligen är utdött.
Men det förstärks när Donkeyman varit några dagar i "Eken". Då händer det att det kommer fram ungdomar och ger komplimanger. "Du snackar så vackert. Det låter precis som i en pilsnerfilm från 30-talet. Samma tugget som min morfar hade......" De Svenska dialekterna är nämligen utslätade i dag. Skärgårdsdialekten till exempel som var högst levande på 60-talet är i dag helt utdöd.
På Donkeymans tid var det inte särdeles hedervärt att bo på Söder. Inte heller "Söder om Söder". Stockholm var synnerligen segregerat. När Donkeyman var barn var kvarteren fyllda av arbetare. Men det fanns också gott om fyllickar, tjuvar, skojare och horor. På den tiden var Östermalm den "fiiiinaste" adressen. Så kom i fallande skala Kungsholmen - Vasastaden - Klara och Söder.
I dag är Söder ett distrikt för "dem som har". Och de som "inte har" är deporterade till betongen. Det vill säga miljonprogrammets förorter. Som Hasse Alfredsson så pricksäkert uttalade: "Där de har ställt statarlängorna på höjden". Och som Olle Adolfsson sjunger om när han beskriver rivningshysterin. Men det finns fortfarande pärlor kvar.
Det var kollektiv barnuppfostran som gällde. Alla gifta kvinnor var hemmafruar. Barnen lekte i flock. Och kärringarna umgicks i flock. Upptäckte en av fruarna att ungarna var i färd med att göra något olämpligt så gick det storalarm. Och inom minuter var hela kärringflocken på plats och ordnade upp i det hela. Precis som i de gamla pilsnerfilmerna. Försök att få tag i en rulle med "Andersonskans Kalle" så förstår ni bättre. Det är atmosfären på Donkeymans Söder......
Fadern var droskchaffis. Eller droskbög som det hette. På fridagar gick han på Café Tjoget på Långholmsgatan tillsammans med sina kompisar. Ett klassiskt Ölcafé som moderna tiders människor har förvandlat till ett motbjudande flottyrsjapp. Men han var hårt hållen hemma så han behövde ett skäl till att gå ut. Vilket var "promenad med sonen". En promenad som gick runt hörnet till Tjoget. Så satte sig fadern bland farbröderna och försåg sonen med pengar så han kunde gå på matiné på biografen Flamman vid Hornsplan. Efter avslutad matiné kom sonen tillbaka och så gick vi hem igen. Och hade en gemensam hemlighet gentemot modern. En hemlighet som sonen aldrig har avslöjat förrän här och nu - 50 år senare.
Men det skall sägas. Bland den tidens arbetare var det ett lyft att komma in i Spårvägen, Posten, Järnvägen eller Droskorna. Därför att då var man garanterad pension. Efter 23 år som droskkusk kunde nämligen fadern avancera till droskägare. Vilket fortfarande var fint på 60-talet. Men jag minns mest sommarens semesterresor med en jätteamerikanare. Minns mest en Plymouth Savoy med jättefenor i bak. Fadern körde för August Andersson på Taxi 231. Och när DROSKÄGAREN köpte ny bil (vilket gjordes var sommar) så fick fadern disponera den som semesterbil ett par veckor. Därför att bilen måste först köras in. Och fadern körde in motorn enligt konstens alla regler. 100 mil med 50 som toppfart. 50 mil med 60 och så vidare i en stigande skala.
Modern var hemmafru. Men det var ett fulltidsjobb på den tiden. All mat lagades från grunden. Alla kläder reparerades hemma. Hon sydde dessutom mycket kläder åt hela familjen. Och även modern gick ut med sonen. Då var det shoppingtur. Kanske vi åkte med spårvagnen till någon saluhall och köpte strömming eller kött. Men det köptes också potatis, grönsaker och så vidare. Allt i olika bodar. Och kvaliteten bedömdes. Och det prutades. Och det snackades. Och sonen fick bära varor. Så kanske man måste inom en sömnadsbutik för att leta efter just de rätta knapparna till den skjortan som hon just sydde åt fadern. Eller någon detalj till den hatt som hon sydde åt sig själv. Att sköta tvätten var ett kapitel för sig. En stor helt manuell tvättstuga i källaren på hyreshuset. Där man kokade, skrubbade, torkade och manglade. Tungt arbete som tanterna gjorde kollektivt. Och där ungarna fick dra mangeln och bära tvättkorgar.
Donkeyman blir uppriktigt förb**** när han hör moderna tiders radikalfeminister göra sig breda över 50-talets husmödrar.
Modern kom från Tornedalen. Så ett par gånger om året reste familjen med "Nordpilen" från Stockholms Central till Boden. Där man bytte till ett mindre tåg som förde oss till Karungi. Där någon av moderns systrar mötte. Och i helgerna reste vi ofta med Waxholmsbåt till skärgården. Fadern var nämligen Rospigg. Så precis som alla andra hade de kommit till Stockholm på 30-talet för att finna jobb och lycka.
Faderns karriär blev springschas (=cykelbud) - massäck (=hjälpkarl på lastbil) - lastbilschaffis - droskis. Moderns karriär blev folkhögskola - kartriterska - handelsskola - kontorsråtta (maskinbokföring vilket var väldigt avancerat den gången) - hemmafru.
Och sonen blev sjöman.
I det följande kommer: Förslag till Stadsvandring, Sevärdheter, Övernattning samt Krogar och Sjapp.
Stadsvandring
Turistsäsongen är inte slut ännu. Och Donkeymans bekanta brukar resa runt vid alla tider på året. Så här ger Donkeyman tips om en Stockholmsvandring. Med ett par längre och kortare varianter. Stockholm är ju ganska stort så det finns mycket att se.
Norra Slingan
1. Utgå från Slussens T-banestation. Med ryggen mot tunnelbanan söker du dig mot Norr över torget och genom trafiken så du passerar Karl Johansslussen i riktning Kornhamnstorg. När man passerar slussen kan man ofta få god underhållning när småbåtsägare skall passera genom Slussen. Manövermetoder som garanterat inte står i läroboken uppvisas för öppen ridå. Här har många äktenskap avslutats.
2. Gå ned till hörnet vid Triewaldsgränd. Passera puben Engelen och gå in i gränden fram till Järntorget.
3. Flanera genom Västerlånggatan mot Norr. Upplev Gamla Stan. Låt dig lockas in i någon butik och köp något onyttigt.
4. Tag Storkyrkobrinken till höger. Du kommer nu till Storkyrkan. Detta är det medeltida Stockholms centrum. Tag Trångsund till höger. Vik vänster och gå över Stortorget. Det var här som Stockholms Blodbad ägde rum en gång i tiden.
5. Gå Källargränd till vänster och kom fram till Slottsbacken. Titta in på Yttre och Inre Borggården och kom tillbaka till Slottsbacken. Har du "timat" din vandring perfekt så är det nu dags för vaktparaden och vaktavlösningen. Är det så dags skall du stanna och titta även om du är aldrig så antimilitaristisk.
6. Gå ned för Slottsbacken till Skeppsbron. Här får du nu två varianter:
Kort variant:
7. För den som inte orkar gå så långt. Tag Skeppsbron till höger. Stoppa när du kommer till Zum Franciskaner. Hoppa fram till punkt 12.
Lång variant:
8. Tag Skeppsbron mot vänster. Gå över Strömbron. Fortsätt genom Kungsträdgården mot Norr. Se på Almarna och téhuset. Det var här som Almstriden stod den gången för 40 år sedan. När folk flest tyckte att rivningsraseriet gått för långt och gjorde uppror. Gamla fiiiina Östermalmstanter gjorde gemensam sak med unga världsförbättrare. Träden skulle väck för att ge plats för tunnebanestationen. T-banan byggdes och träden står kvar än i dag....
9. Tag höger på Hamngatan och gå in på Norrmalmstorg. Här låg den berömda banken där dramat som ledde till upptäckten av Stockholmssyndromet skedde. Nu skall vi fuska lite grand. Tag museispårvägen härifrån till Djurgården. Upplev en gammaldags spårvägsresa. Har du flax är det ett ordentligt gammalt tåg som kör. På värsta vintermånaderna kör inte tricken. Då kan du i stället ta vanlig SL-buss.
10. Gå av tricken vid Allmänna Gränd, Skansen, Gröna Lund (samma hållplats). Gå ned för Allmänna gränd mot Djurgårdsfärjan eller stanna på någon av sevärdheterna. De är många....
11. Tag Djurgårdsfärjan över till Slussen. När färjan landat gå tvärs över Skeppsbron till Zum Franciskaner.
Gemensam vandring igen.
12. Nu skall du belöna dig med en pils. Som intages på Zumma Frasse. Gärna tillsammans med en sexa iskall besk. Här kan man också äta vanliga Svenska favoriträtter som "Stekt Strömming", "Pytt i Panna", "Isterband" och så vidare.
13. Gå ut från Zummen och fortsätt tillbaka upp på Slussen och lägg ut på den Södra slingan.
Södra Slingan
14. Gå upp för Katarinavägen. Fortsätt upp till krysset med Fjällgatan. Gå in på Fjällgatan. Efter ett par hundra meter finns en fantastisk utsiktsplats med en uteservering. Här ligger hela Stockholm under dina fötter.
15. Från utsiktsplatsen tar du Sista Styverns Trappor upp till Stigbergsgatan och beundrar den gamla Sjöbefälsskolan. (Där Donkeyman läste i tre år). Högst uppe i tornet finns en av världens få bevarade tidkulor.
16. Gå Stigbergsgatan förbi Norska kyrkan och tag trapporna ned till Renstjernas Gata.
Kort variant:
17. Gå tvärs över Renstjernas Gata till Tjärhovsgatan. Gå denna fram till Götgatan. Hoppa fram till punkt 21. Det kan också vara inbjudande att sticka in på Katarina kyrkogård och se på Cornelis Vreeswijks grav eller att göra en liten utvikning upp till Mosebacke. En utflykt som inte är så lång från den långa vandringen heller. Stanna på "Kvarnen" och vila ut.
Lång variant:
18. Fortsätt Renstjernas ned till Skånegatan. Tag den ned till Gotlandsgatan. Gå denna fram till Katarina Bangata. Tag så Katarina Ban fram till nr 42. Beundra minnesmärket över Sveriges och Söders största fotbollsspelare Nacka Skoglund "Nackas Hörna".
19. Gå vidare på Katarina Ban. Tag Östgötagatan till vänster och Blekingegatan till höger. På södra sidan ligger krogen Pelikan. Gå in där och intag din middag. Eller i vart fall en färdpils.
20. Gå ut från krogen och tag de få meterna till Götgatan. Tag Götgatan mot norr. Det är Söders huvudgata. Gå fram till krysset vid Tjärhovsgatan. Slink in på "Kvarnen" och mal ett tag.
Varning. Inte ha några fotbollseffekter som inte är grön/vita.
Gemensam vandring igen.
21. Fortsätt Götgatan norröver till Slussen. Den vetgirige kan slinka in på Stadsmuseum. Annars avslutas vandringen framför T-banan igen.
Förlängt alternativ.
22. Den som vill gå några meter till tar i stället vänster på Sankt Paulsgatan och går fram till Mariatorget. Du kan göra en avstickare upp vid Maria kyrka och se på Evert Taubes grav. Gå över torget och korsa Hornsgatan (den andra huvudgatan på Söder). Gå så Blecktornsgränd upp och leta dig tillbaka Österut på någon av Brännkyrkagatan, Tavastgatan eller Bastugatan allt efter eget val. Ta dig ned på Hornsgatan igen och gå ned till Slussen där du avslutar vandringen.
Annat alternativ.
23. Från Tjärhovsgatan tar man Östgötagatan upp till Mosebacke så går man ned till Götgatan mot slussen.
24. En lämplig plats att ta en avslutande pilsner eller matbit på är Blå Dörren på Södermalmstorg 6. Samma hus som Evert Taube bodde i en gång i tiden......
Norra Slingan
1. Utgå från Slussens T-banestation. Med ryggen mot tunnelbanan söker du dig mot Norr över torget och genom trafiken så du passerar Karl Johansslussen i riktning Kornhamnstorg. När man passerar slussen kan man ofta få god underhållning när småbåtsägare skall passera genom Slussen. Manövermetoder som garanterat inte står i läroboken uppvisas för öppen ridå. Här har många äktenskap avslutats.
2. Gå ned till hörnet vid Triewaldsgränd. Passera puben Engelen och gå in i gränden fram till Järntorget.
3. Flanera genom Västerlånggatan mot Norr. Upplev Gamla Stan. Låt dig lockas in i någon butik och köp något onyttigt.
4. Tag Storkyrkobrinken till höger. Du kommer nu till Storkyrkan. Detta är det medeltida Stockholms centrum. Tag Trångsund till höger. Vik vänster och gå över Stortorget. Det var här som Stockholms Blodbad ägde rum en gång i tiden.
5. Gå Källargränd till vänster och kom fram till Slottsbacken. Titta in på Yttre och Inre Borggården och kom tillbaka till Slottsbacken. Har du "timat" din vandring perfekt så är det nu dags för vaktparaden och vaktavlösningen. Är det så dags skall du stanna och titta även om du är aldrig så antimilitaristisk.
6. Gå ned för Slottsbacken till Skeppsbron. Här får du nu två varianter:
Kort variant:
7. För den som inte orkar gå så långt. Tag Skeppsbron till höger. Stoppa när du kommer till Zum Franciskaner. Hoppa fram till punkt 12.
Lång variant:
8. Tag Skeppsbron mot vänster. Gå över Strömbron. Fortsätt genom Kungsträdgården mot Norr. Se på Almarna och téhuset. Det var här som Almstriden stod den gången för 40 år sedan. När folk flest tyckte att rivningsraseriet gått för långt och gjorde uppror. Gamla fiiiina Östermalmstanter gjorde gemensam sak med unga världsförbättrare. Träden skulle väck för att ge plats för tunnebanestationen. T-banan byggdes och träden står kvar än i dag....
9. Tag höger på Hamngatan och gå in på Norrmalmstorg. Här låg den berömda banken där dramat som ledde till upptäckten av Stockholmssyndromet skedde. Nu skall vi fuska lite grand. Tag museispårvägen härifrån till Djurgården. Upplev en gammaldags spårvägsresa. Har du flax är det ett ordentligt gammalt tåg som kör. På värsta vintermånaderna kör inte tricken. Då kan du i stället ta vanlig SL-buss.
10. Gå av tricken vid Allmänna Gränd, Skansen, Gröna Lund (samma hållplats). Gå ned för Allmänna gränd mot Djurgårdsfärjan eller stanna på någon av sevärdheterna. De är många....
11. Tag Djurgårdsfärjan över till Slussen. När färjan landat gå tvärs över Skeppsbron till Zum Franciskaner.
Gemensam vandring igen.
12. Nu skall du belöna dig med en pils. Som intages på Zumma Frasse. Gärna tillsammans med en sexa iskall besk. Här kan man också äta vanliga Svenska favoriträtter som "Stekt Strömming", "Pytt i Panna", "Isterband" och så vidare.
13. Gå ut från Zummen och fortsätt tillbaka upp på Slussen och lägg ut på den Södra slingan.
Södra Slingan
14. Gå upp för Katarinavägen. Fortsätt upp till krysset med Fjällgatan. Gå in på Fjällgatan. Efter ett par hundra meter finns en fantastisk utsiktsplats med en uteservering. Här ligger hela Stockholm under dina fötter.
15. Från utsiktsplatsen tar du Sista Styverns Trappor upp till Stigbergsgatan och beundrar den gamla Sjöbefälsskolan. (Där Donkeyman läste i tre år). Högst uppe i tornet finns en av världens få bevarade tidkulor.
16. Gå Stigbergsgatan förbi Norska kyrkan och tag trapporna ned till Renstjernas Gata.
Kort variant:
17. Gå tvärs över Renstjernas Gata till Tjärhovsgatan. Gå denna fram till Götgatan. Hoppa fram till punkt 21. Det kan också vara inbjudande att sticka in på Katarina kyrkogård och se på Cornelis Vreeswijks grav eller att göra en liten utvikning upp till Mosebacke. En utflykt som inte är så lång från den långa vandringen heller. Stanna på "Kvarnen" och vila ut.
Lång variant:
18. Fortsätt Renstjernas ned till Skånegatan. Tag den ned till Gotlandsgatan. Gå denna fram till Katarina Bangata. Tag så Katarina Ban fram till nr 42. Beundra minnesmärket över Sveriges och Söders största fotbollsspelare Nacka Skoglund "Nackas Hörna".
19. Gå vidare på Katarina Ban. Tag Östgötagatan till vänster och Blekingegatan till höger. På södra sidan ligger krogen Pelikan. Gå in där och intag din middag. Eller i vart fall en färdpils.
20. Gå ut från krogen och tag de få meterna till Götgatan. Tag Götgatan mot norr. Det är Söders huvudgata. Gå fram till krysset vid Tjärhovsgatan. Slink in på "Kvarnen" och mal ett tag.
Varning. Inte ha några fotbollseffekter som inte är grön/vita.
Gemensam vandring igen.
21. Fortsätt Götgatan norröver till Slussen. Den vetgirige kan slinka in på Stadsmuseum. Annars avslutas vandringen framför T-banan igen.
Förlängt alternativ.
22. Den som vill gå några meter till tar i stället vänster på Sankt Paulsgatan och går fram till Mariatorget. Du kan göra en avstickare upp vid Maria kyrka och se på Evert Taubes grav. Gå över torget och korsa Hornsgatan (den andra huvudgatan på Söder). Gå så Blecktornsgränd upp och leta dig tillbaka Österut på någon av Brännkyrkagatan, Tavastgatan eller Bastugatan allt efter eget val. Ta dig ned på Hornsgatan igen och gå ned till Slussen där du avslutar vandringen.
Annat alternativ.
23. Från Tjärhovsgatan tar man Östgötagatan upp till Mosebacke så går man ned till Götgatan mot slussen.
24. En lämplig plats att ta en avslutande pilsner eller matbit på är Blå Dörren på Södermalmstorg 6. Samma hus som Evert Taube bodde i en gång i tiden......
Sevärdheter
Detta är några ting som Donkeyman tycker man skall se i Stockholm.
Fjällgatan
Den som tycker om utsikter går från Slussen upp för Katarinavägen och fortsätter in på Fjällgatan. Där har man hela Stockholm under sina fötter.
Ångbåtarna. Stockholm har en mängd med unika ångbåtar som är runt 100 år gamla. En skärgårdstur med en sådan är en upplevelse. Men Donkeyman vill påpeka två ting. Dels finns det ett antal båtar som kallar sig "traditionsbåtar" eller något liknande. Det är inte äkta vara. Dessutom bör man resa på en riktig tur i linjetrafik. Inte någon ren utflykt. Är det "off season" så bör man i stället göra en resa med någon annan skärgårdsbåt. De båtar Donkeyman rekommenderar just nu är "Storskär", "Norrskär", "Mariefred" och "Blidösund". Upplysningar får man på Waxholmsbolaget eller Blidösundsbolaget .
Sjöfartsmuseum och Wasavarvet
Dessa ligger inte riktigt på samma ställe men all information är samlat på samma länk som leder till Statens Maritima Museer. För den riktigt intresserade ligger också några andra gamla och intressanta fartyg bredvid Wasavarvet. Bland annat Stockholms gamla isbrytare S:t Erik.
Tekniska Museet
Detta ligger "vägg i vägg" med Sjöfartsmuseum. Men två så stora och goda museer på en dag blir för mycket.
Vin och Sprithistoriska Museet
Detta är ett mycket intressant museum som Donkeymans vänner har stor glädje av.
Spårvägsmuseet
Ett måste för den som är intresserad av lokaltrafik.
Vaktparaden
Precis som alla andra gamla stormaktshuvudstäder har även Stockholm ett högtidligt vaktskifte. Speciellt sådana dagar som det är beriden högvakt är pampiga. Detta bör man passa på att se och känna historiens vingslag.
Nalen
Gata Regerings 74 var i sin tid en av Stockholms mest kända adresser. Danspalatset National var platsen där gräddan av världens musiker spelade. Ända till dess att stadens politruker bestämde att huset skulle rivas. Varvid Nalen stängde och huset förvandlades till bönehus i avvaktan på rivning. Men det blev aldrig någon rivning och efter 20 år flyttade de religiösa ut och Nalen återuppstod. Och - under över alla under - alla de flotta väggmålningarna fanns kvar. När man gjorde om till bönehus skruvade man bara upp panel över. Så det var "bara" att få ned panelen och inviga danspalatset igen. Är det bra musik så har man här något att gå till på kvällen.
Stampen
Detta är en jazzpub där det också spelas rythm and blues, rockabilly och rock'n roll. Allt i lite äldre tradition. I källaren ligger nattklubben Gamlingen med samma musikval. Samma biljett till bägge ställena.
Hammarbymatch
Om "Bajen" spelar när man är i stan så är det obligatoriskt att gå på match. Fotboll Bandy Handboll eller Speedway. Allt efter säsong. Före och efter kamp går man gärna på Kvarnen, Pelikan eller någon annan Söderkrog. Se artikeln om Krogar och Sjapp i Stockholm.
Och så en liten utflykt till minnesmärket över den störste av dem alla "Nacka" Skoglund beläget på Katarina Bangata. Nackas Hörna.
Fjällgatan
Den som tycker om utsikter går från Slussen upp för Katarinavägen och fortsätter in på Fjällgatan. Där har man hela Stockholm under sina fötter.
Ångbåtarna. Stockholm har en mängd med unika ångbåtar som är runt 100 år gamla. En skärgårdstur med en sådan är en upplevelse. Men Donkeyman vill påpeka två ting. Dels finns det ett antal båtar som kallar sig "traditionsbåtar" eller något liknande. Det är inte äkta vara. Dessutom bör man resa på en riktig tur i linjetrafik. Inte någon ren utflykt. Är det "off season" så bör man i stället göra en resa med någon annan skärgårdsbåt. De båtar Donkeyman rekommenderar just nu är "Storskär", "Norrskär", "Mariefred" och "Blidösund". Upplysningar får man på Waxholmsbolaget eller Blidösundsbolaget .
Sjöfartsmuseum och Wasavarvet
Dessa ligger inte riktigt på samma ställe men all information är samlat på samma länk som leder till Statens Maritima Museer. För den riktigt intresserade ligger också några andra gamla och intressanta fartyg bredvid Wasavarvet. Bland annat Stockholms gamla isbrytare S:t Erik.
Tekniska Museet
Detta ligger "vägg i vägg" med Sjöfartsmuseum. Men två så stora och goda museer på en dag blir för mycket.
Vin och Sprithistoriska Museet
Detta är ett mycket intressant museum som Donkeymans vänner har stor glädje av.
Spårvägsmuseet
Ett måste för den som är intresserad av lokaltrafik.
Vaktparaden
Precis som alla andra gamla stormaktshuvudstäder har även Stockholm ett högtidligt vaktskifte. Speciellt sådana dagar som det är beriden högvakt är pampiga. Detta bör man passa på att se och känna historiens vingslag.
Nalen
Gata Regerings 74 var i sin tid en av Stockholms mest kända adresser. Danspalatset National var platsen där gräddan av världens musiker spelade. Ända till dess att stadens politruker bestämde att huset skulle rivas. Varvid Nalen stängde och huset förvandlades till bönehus i avvaktan på rivning. Men det blev aldrig någon rivning och efter 20 år flyttade de religiösa ut och Nalen återuppstod. Och - under över alla under - alla de flotta väggmålningarna fanns kvar. När man gjorde om till bönehus skruvade man bara upp panel över. Så det var "bara" att få ned panelen och inviga danspalatset igen. Är det bra musik så har man här något att gå till på kvällen.
Stampen
Detta är en jazzpub där det också spelas rythm and blues, rockabilly och rock'n roll. Allt i lite äldre tradition. I källaren ligger nattklubben Gamlingen med samma musikval. Samma biljett till bägge ställena.
Hammarbymatch
Om "Bajen" spelar när man är i stan så är det obligatoriskt att gå på match. Fotboll Bandy Handboll eller Speedway. Allt efter säsong. Före och efter kamp går man gärna på Kvarnen, Pelikan eller någon annan Söderkrog. Se artikeln om Krogar och Sjapp i Stockholm.
Och så en liten utflykt till minnesmärket över den störste av dem alla "Nacka" Skoglund beläget på Katarina Bangata. Nackas Hörna.
Övernattning
Stockholm är en stad som har ett stort problem när det gäller hotelrum. Det är tidvis helt omöjligt att få rum. Och därmed kostar det en förmögenhet. Donkeyman har inte så många förslag till boende men det finns trots allt några. Klicka på de färgade titlarna så länkas du till hemsidan för de olika ställena.
Sjöfartshotellet
I gamla tider var detta det självklara valet för Donkeyman. Och för den som har gällande Svensk sjöfartsbok är det fortfarande det enda tänkbara. En aktiv sjöman bor för lite drygt 300 spänn natten. Men för alla andra kostar det numera skjortan. Så det var med trist hjärta som "yours truly" cuttade ut hotellet för si så där 15 år sedan.
Men om man vill bo på "vanligt" hotell och betala för sig så är fortfarande Sjöfartshotellet det givna alternativet. Det ligger ett stenkast från Slussen. Mitt i stan. Och en sak är säker. Även lopphotellen kostar ungefär lika mycket.
Men en gång i tiden var detta den naturliga träffpunkten för allt Sveriges sjöfolk. Då slank man in i sjömansavdelningen just till höger om ingången till krogen. Där presiderade kyparen Ture. Som kände "alla" med både namn och vilka båtar man seglade i. Inredningen kom från den gamla Waxholmsbåten "Express I".
Men det finns trots allt lite nostalgi i huset. Går man ut genom hotellentrén och si så där 50 meter upp i backen så ligger Sjöfartsklubben där med en del av den gamla krogen uppmonterad. Så man kan fortfarande träffa likasinnade "on site".
Malmen
Gamla Stockholmare minns helst Malmen som ett av stadens större danspalats. Men den tiden är historia. Fast Malmen är också ett hotell som har ett suveränt läge. Vid Medborgarplatsen just i krysset Götgatan / Folkungagatan. 50 meter från t-banan. Och inom några hundra meters radie finns absolut ALLT. Donkeyman använder gärna Malmen just därför.
Detta är hotellet för den urbane. Visst är det ett helt vanligt Scandichotell. Ganska gammalt och lite slitet. Men helt ok prismässigt. Fast den som inte tål fylleskrål, biltrafik, ambulanser och alla andra urbana ljud skall hålla sig långt undan.
På bakgatorna runt om finns också ett antal småhotell och apartement.
Rygerfjord
Detta använder också Donkeyman ibland. Speciellt om kassan är lite slak. En gammal Norsk kustbåt som har blivit hotell och vandrarhem. Här kan man övernatta till valfritt pris. Man kan lyxa sig tillsammans med hustrun i ett riktigt hotellrum med bad, sovhytt och dagrum till mindre pris än man betalar för en garderob på Sjöfartshotellet. Och så finns det alternativ i fallande skala ända ned till vandrarhem för noll och niks.
Rygerfjord ligger centralt vid Söder Mälarstrand och man har ett annex förtöjt bredvid. Utsikten är över Riddarfjärden och allt ligger inom bekvämt promenadavstånd. Ombord finns också en enklare restaurang och pub / bar.
Det finns också en handfull andra hotell / vandrarhem belägna på båtar. Men som sagt - detta har varit härbärge för Donkeyman de senaste 15 åren.
Bredäng Camping
Detta är ett prisvärt och bra alternativ. Men då hamnar man ute i betongen. Man åker med Sydvästra Tunnelbanan till Bredängs station och går därifrån. Campingen har stugor med 2 och 4 bäddar. De har dessutom vandrarhem.
I själva Bredängs Centrum finns ett urval av vanliga butiker och en handfull med pizzaliknande invandrarsjapp. Här kan man göra en aktuell social studie av livet ute i Betongen. Bredäng är nämligen urtypen för en förort byggd under "Miljonprogrammet" på 70-talet.
Waxholms Hotel
Vill man bo lite längre bort är Waxholms Hotel ett mycket bra alternativ. När Donkeyman var ung var Waxholm lååååååångt från Stockholm. Det var en stad som var centrum för skärgården. Och i Waxholm satte sig skärgårdsborna på Strand när man väntade på båten hem. Nu har Strand gått hädan för si så där 20 år sedan. Men den lyxigare varianten Waxholms hotel lever ännu. Och man åker med Waxholmsbåt till centrala Stockholm på en timme. Bussen tar något mindre tid och går flera gånger i timmen i stort sett dygnet runt.
Det händer att Donkeyman tar in på Waxholms Hotel och nostalgerar.
Sjöfartshotellet
I gamla tider var detta det självklara valet för Donkeyman. Och för den som har gällande Svensk sjöfartsbok är det fortfarande det enda tänkbara. En aktiv sjöman bor för lite drygt 300 spänn natten. Men för alla andra kostar det numera skjortan. Så det var med trist hjärta som "yours truly" cuttade ut hotellet för si så där 15 år sedan.
Men om man vill bo på "vanligt" hotell och betala för sig så är fortfarande Sjöfartshotellet det givna alternativet. Det ligger ett stenkast från Slussen. Mitt i stan. Och en sak är säker. Även lopphotellen kostar ungefär lika mycket.
Men en gång i tiden var detta den naturliga träffpunkten för allt Sveriges sjöfolk. Då slank man in i sjömansavdelningen just till höger om ingången till krogen. Där presiderade kyparen Ture. Som kände "alla" med både namn och vilka båtar man seglade i. Inredningen kom från den gamla Waxholmsbåten "Express I".
Men det finns trots allt lite nostalgi i huset. Går man ut genom hotellentrén och si så där 50 meter upp i backen så ligger Sjöfartsklubben där med en del av den gamla krogen uppmonterad. Så man kan fortfarande träffa likasinnade "on site".
Malmen
Gamla Stockholmare minns helst Malmen som ett av stadens större danspalats. Men den tiden är historia. Fast Malmen är också ett hotell som har ett suveränt läge. Vid Medborgarplatsen just i krysset Götgatan / Folkungagatan. 50 meter från t-banan. Och inom några hundra meters radie finns absolut ALLT. Donkeyman använder gärna Malmen just därför.
Detta är hotellet för den urbane. Visst är det ett helt vanligt Scandichotell. Ganska gammalt och lite slitet. Men helt ok prismässigt. Fast den som inte tål fylleskrål, biltrafik, ambulanser och alla andra urbana ljud skall hålla sig långt undan.
På bakgatorna runt om finns också ett antal småhotell och apartement.
Rygerfjord
Detta använder också Donkeyman ibland. Speciellt om kassan är lite slak. En gammal Norsk kustbåt som har blivit hotell och vandrarhem. Här kan man övernatta till valfritt pris. Man kan lyxa sig tillsammans med hustrun i ett riktigt hotellrum med bad, sovhytt och dagrum till mindre pris än man betalar för en garderob på Sjöfartshotellet. Och så finns det alternativ i fallande skala ända ned till vandrarhem för noll och niks.
Rygerfjord ligger centralt vid Söder Mälarstrand och man har ett annex förtöjt bredvid. Utsikten är över Riddarfjärden och allt ligger inom bekvämt promenadavstånd. Ombord finns också en enklare restaurang och pub / bar.
Det finns också en handfull andra hotell / vandrarhem belägna på båtar. Men som sagt - detta har varit härbärge för Donkeyman de senaste 15 åren.
Bredäng Camping
Detta är ett prisvärt och bra alternativ. Men då hamnar man ute i betongen. Man åker med Sydvästra Tunnelbanan till Bredängs station och går därifrån. Campingen har stugor med 2 och 4 bäddar. De har dessutom vandrarhem.
I själva Bredängs Centrum finns ett urval av vanliga butiker och en handfull med pizzaliknande invandrarsjapp. Här kan man göra en aktuell social studie av livet ute i Betongen. Bredäng är nämligen urtypen för en förort byggd under "Miljonprogrammet" på 70-talet.
Waxholms Hotel
Vill man bo lite längre bort är Waxholms Hotel ett mycket bra alternativ. När Donkeyman var ung var Waxholm lååååååångt från Stockholm. Det var en stad som var centrum för skärgården. Och i Waxholm satte sig skärgårdsborna på Strand när man väntade på båten hem. Nu har Strand gått hädan för si så där 20 år sedan. Men den lyxigare varianten Waxholms hotel lever ännu. Och man åker med Waxholmsbåt till centrala Stockholm på en timme. Bussen tar något mindre tid och går flera gånger i timmen i stort sett dygnet runt.
Det händer att Donkeyman tar in på Waxholms Hotel och nostalgerar.
Krogar och Sjapp
Här presenterar Donkeyman några favoriter om man skall äta och dricka i Stockholm. Men Donkeyman vill varna. Han får spykänslor när man nämner Stureplan, Café Opera, Vickan och liknande. Låt turisterna gå dit och se på det vackra folket. Så sitter Donkeyman och filosoferar på sina egna smultronställen.
Det värsta är att merparten av Donkeymans krogar och ölsjapp har gått hädan. Och förvandlats till trendiga innesyltor eller äckliga flottyrsjapp. Men det finns fortfarande några klassiska vattenhål i huvudstaden
Gyllene Freden
På Österlånggatan helt nere vid Järntorget ligger "Den Gyldene Freden". Det är en guldkrog och det är den enda guldkrog som Donkeyman vill rekommendera. Här kan man känna historiens vingslag. Det är ett sjapp som funnits i flera hundra år. Här har alla de stora konstnärerna suttit och supit. Till exempel Donkeymans favoriter från sekelskiftet runt 1900. Sådana som Albert Engström, Zorn, Heidenstam, Fröding - you name it.
Men här har Donkeyman också tillbringat en minnesvärd - och fuktig - afton ihop med Evert Taube. När sagde trubadur under en 6 timmars seans berättade minnen. Här har Donkeyman supit ihop med Cornelis Vreeswijk. Här har Donkeyman.........
Anslå ett par lusentappar och spendera en helkväll på din älskade. Donkeyman inviterade jourhavande fästmö dit förra året. Varvid dama blev helt lyrisk. Här sitter hela den Svenska kulturhistorien i väggarna.
Zum Franciskaner
Bara några meter undan "Freden" finner man "Zumma Frasse". Den ligger i södra änden av Skeppsbron. Det är Stockholms enda kvarvarande "Bierhall". Som lyckligtvis renoverades någorlunda smakfullt av nuvarande ägarfamilj för si så där 30 år sedan. Och därmed räddades väl lokalen till eftervärlden. Även om jag tycker de skall ta fram det fantastiska klinkergolv som ligger under det nuvarande smaklösa golvet.
På "Frasse" köper man lämpligen Svensk Husmanskost. Till exempel stekt strömming, isterband, pytt i panna eller något liknande. Till detta dricker man öl (tyskt) och besk (krögaren kryddar sin besk själv med malört från egen odling).
I Donkeymans ungdom snackade alla kypare Tyska. De hade vit rock med fläckar och handduk över armen. Ofta var de i olika grad av rus eller bakrus. Och de kunde med bravur skälla ut en turist på flytande Bayertyska. Men den tiden är förbi. Dess värre. Frasse var i många år samlingspunkt för stadens sjöfarare. Den andra fasta punkten var tredjeklasshörnan på Sjöfartshotellet. Där Donkeymans namne Ture (en av landets bättre schackspelare) serverade. Den tiden är dess värre också förbi.
Pelikan (Port Arthur)
På Blekingegatan just vid krysset med Götgatan ligger Pelikan. Pelikan har långa anor. Samma har Port Arthur. Och dessa klassiska sjapp ingick en symbios i nya lokaler för över 100 år sedan. Pelikan blev namnet på krogen och Port Arthur (=Pottan) namnet på tredjeklassavdelningen.
Se det inrökta taket. Se de inrökta väggarna. Slink in på eftermiddagen och käka gott. Upplev riktiga proffesionella servitriser. Riktiga gammaldags krogsubbor. Sådana som är en utrotad ras.
Hit gick Donkeyman som litet barn tillsammans med föräldrarna och käkade söndagsmiddag när familjen slog på stort. Här har Donkeyman gått sedan han blev stor nog för att passera som 18-åring under spritkassörskans vassa blickar.
Och hit skall den som vill uppleva Donkeymans Stockholm gå.
Kvarnen
Ligger på Tjärhovsgatan vid Medis (Medborgarplatsen). Ännu en Söderkrog. Och en klassisk sådan. Detta är "Hammarbyland". Gå inte in här med AIK eller Djurgårdseffekter. Då hamnar du i stora problem. Här är man grönvit - punkt och slut.
Sjappet har moderniserats en hel del på senare tid (dess värre). Men vi får vara glada att det finns kvar. För 20 år sedan köptes Kvarnen av en kändiskrögare som vill "skapa ett modernt och fräscht alternativ på Söder". Han räknade inte med att bli centralpunkt för en folkstorm. Man spydde ned karln verbalt i alla tidningarna. Och under över alla under - efter att ha varit stängt något år så öppnade sjappet igen. Kändisen insåg att det inte var bra för ryktet att förstöra ett av Stockholms mest kända sjapp.
Skall man på Bajenmatch i Fotboll, Bandy, Handboll, Hockey, Speedway eller något annat så börjar och slutar man gärna här.
Löwenbräu
Ligger på Drottningholmsvägen. Från Fridhemsplan går man förbi den gamla biografen Draken så finner man Löwet lite bortgömt på vägen västerut. Löwet är en klassisk gammal Klarakrog som flyttades från Klara upp till Kungsholmen när man rev Klara.
Här har Donkeyman suttit många gånger och läst sina tidningar i goda vänners lag. I många år bodde den unge Donkeyman i kvarteret bakom.
Beställ en "Biff Löwen". Till detta krävs en helliter "Löwenbräu" starköl samt en besk.
Tennstopet
Finner man i krysset Dalagatan / Odengatan. Ännu en klassiker som flyttade upp från Klara. När man kommer in genom dörren så har man "vita duken" till höger och puben till vänster. Ännu ett sjapp där man käkar Svensk husmanskost. Det finns god mat i puben men om man vill ha en lite mer formell middag så väljer man "vita duken".
Här följer man säsongen väldigt bra. Donkeyman brukar till exempel smälla i sig kräftor här om han är i Eken i samband med kräftpremiären.
Östra Station
Serveringen på Stockholms Östra vid Valhallavägen.
En gång i tiden var Donkeyman förvisad till Åkersberga i några år. Dit åkte man med Roslagsbanan som på den tiden körde med gamla tåg från anno kallt. Och medan man väntade på tåget slank man in på hyllan där och smällde i sig en pilsner, eller åtta. Samt drog i sig en macka eller någon klassisk maträtt. Hela sjappet är en ren njutning. Det ser ut som om klockan stannade på 30-talet någon gång och så har den aldrig startat igen.
Bortsett från att man har utvidgat med en liten pub i ena änden. Måtte aldrig någon modern krogaktör få fingrarna på detta stället. Trots att detta är blårandigaste Djurgårdsland så går Donkeyman hit då och då. Men han är lite försiktig med dialekten. Här bör man helst snacka med långa iiiii.
Engelen
Nere vid Munkbron i närheten av Kornhamnstorg finner man puben Engelen med nattklubben Kolingen. Och här finns en av stadens mer hemliga krogar.
Går man in genom publokalen, förbi garderoben och in genom en gång så hittar man en alldeles utmärkt krog. Med massor av spännande rätter. Prisvärt dessutom. Här har man hållit stilen i 30 år och Donkeyman hoppas man håller koken länge till. Man har helt avstått från att "poppa upp" det hela och göra det modernt.
Tycker man (mot förmodan) inte om stuket så ligger ovan nämnda "Freden" och "Frasse" bara 100 meter bort.
Det värsta är att merparten av Donkeymans krogar och ölsjapp har gått hädan. Och förvandlats till trendiga innesyltor eller äckliga flottyrsjapp. Men det finns fortfarande några klassiska vattenhål i huvudstaden
Gyllene Freden
På Österlånggatan helt nere vid Järntorget ligger "Den Gyldene Freden". Det är en guldkrog och det är den enda guldkrog som Donkeyman vill rekommendera. Här kan man känna historiens vingslag. Det är ett sjapp som funnits i flera hundra år. Här har alla de stora konstnärerna suttit och supit. Till exempel Donkeymans favoriter från sekelskiftet runt 1900. Sådana som Albert Engström, Zorn, Heidenstam, Fröding - you name it.
Men här har Donkeyman också tillbringat en minnesvärd - och fuktig - afton ihop med Evert Taube. När sagde trubadur under en 6 timmars seans berättade minnen. Här har Donkeyman supit ihop med Cornelis Vreeswijk. Här har Donkeyman.........
Anslå ett par lusentappar och spendera en helkväll på din älskade. Donkeyman inviterade jourhavande fästmö dit förra året. Varvid dama blev helt lyrisk. Här sitter hela den Svenska kulturhistorien i väggarna.
Zum Franciskaner
Bara några meter undan "Freden" finner man "Zumma Frasse". Den ligger i södra änden av Skeppsbron. Det är Stockholms enda kvarvarande "Bierhall". Som lyckligtvis renoverades någorlunda smakfullt av nuvarande ägarfamilj för si så där 30 år sedan. Och därmed räddades väl lokalen till eftervärlden. Även om jag tycker de skall ta fram det fantastiska klinkergolv som ligger under det nuvarande smaklösa golvet.
På "Frasse" köper man lämpligen Svensk Husmanskost. Till exempel stekt strömming, isterband, pytt i panna eller något liknande. Till detta dricker man öl (tyskt) och besk (krögaren kryddar sin besk själv med malört från egen odling).
I Donkeymans ungdom snackade alla kypare Tyska. De hade vit rock med fläckar och handduk över armen. Ofta var de i olika grad av rus eller bakrus. Och de kunde med bravur skälla ut en turist på flytande Bayertyska. Men den tiden är förbi. Dess värre. Frasse var i många år samlingspunkt för stadens sjöfarare. Den andra fasta punkten var tredjeklasshörnan på Sjöfartshotellet. Där Donkeymans namne Ture (en av landets bättre schackspelare) serverade. Den tiden är dess värre också förbi.
Pelikan (Port Arthur)
På Blekingegatan just vid krysset med Götgatan ligger Pelikan. Pelikan har långa anor. Samma har Port Arthur. Och dessa klassiska sjapp ingick en symbios i nya lokaler för över 100 år sedan. Pelikan blev namnet på krogen och Port Arthur (=Pottan) namnet på tredjeklassavdelningen.
Se det inrökta taket. Se de inrökta väggarna. Slink in på eftermiddagen och käka gott. Upplev riktiga proffesionella servitriser. Riktiga gammaldags krogsubbor. Sådana som är en utrotad ras.
Hit gick Donkeyman som litet barn tillsammans med föräldrarna och käkade söndagsmiddag när familjen slog på stort. Här har Donkeyman gått sedan han blev stor nog för att passera som 18-åring under spritkassörskans vassa blickar.
Och hit skall den som vill uppleva Donkeymans Stockholm gå.
Kvarnen
Ligger på Tjärhovsgatan vid Medis (Medborgarplatsen). Ännu en Söderkrog. Och en klassisk sådan. Detta är "Hammarbyland". Gå inte in här med AIK eller Djurgårdseffekter. Då hamnar du i stora problem. Här är man grönvit - punkt och slut.
Sjappet har moderniserats en hel del på senare tid (dess värre). Men vi får vara glada att det finns kvar. För 20 år sedan köptes Kvarnen av en kändiskrögare som vill "skapa ett modernt och fräscht alternativ på Söder". Han räknade inte med att bli centralpunkt för en folkstorm. Man spydde ned karln verbalt i alla tidningarna. Och under över alla under - efter att ha varit stängt något år så öppnade sjappet igen. Kändisen insåg att det inte var bra för ryktet att förstöra ett av Stockholms mest kända sjapp.
Skall man på Bajenmatch i Fotboll, Bandy, Handboll, Hockey, Speedway eller något annat så börjar och slutar man gärna här.
Löwenbräu
Ligger på Drottningholmsvägen. Från Fridhemsplan går man förbi den gamla biografen Draken så finner man Löwet lite bortgömt på vägen västerut. Löwet är en klassisk gammal Klarakrog som flyttades från Klara upp till Kungsholmen när man rev Klara.
Här har Donkeyman suttit många gånger och läst sina tidningar i goda vänners lag. I många år bodde den unge Donkeyman i kvarteret bakom.
Beställ en "Biff Löwen". Till detta krävs en helliter "Löwenbräu" starköl samt en besk.
Tennstopet
Finner man i krysset Dalagatan / Odengatan. Ännu en klassiker som flyttade upp från Klara. När man kommer in genom dörren så har man "vita duken" till höger och puben till vänster. Ännu ett sjapp där man käkar Svensk husmanskost. Det finns god mat i puben men om man vill ha en lite mer formell middag så väljer man "vita duken".
Här följer man säsongen väldigt bra. Donkeyman brukar till exempel smälla i sig kräftor här om han är i Eken i samband med kräftpremiären.
Östra Station
Serveringen på Stockholms Östra vid Valhallavägen.
En gång i tiden var Donkeyman förvisad till Åkersberga i några år. Dit åkte man med Roslagsbanan som på den tiden körde med gamla tåg från anno kallt. Och medan man väntade på tåget slank man in på hyllan där och smällde i sig en pilsner, eller åtta. Samt drog i sig en macka eller någon klassisk maträtt. Hela sjappet är en ren njutning. Det ser ut som om klockan stannade på 30-talet någon gång och så har den aldrig startat igen.
Bortsett från att man har utvidgat med en liten pub i ena änden. Måtte aldrig någon modern krogaktör få fingrarna på detta stället. Trots att detta är blårandigaste Djurgårdsland så går Donkeyman hit då och då. Men han är lite försiktig med dialekten. Här bör man helst snacka med långa iiiii.
Engelen
Nere vid Munkbron i närheten av Kornhamnstorg finner man puben Engelen med nattklubben Kolingen. Och här finns en av stadens mer hemliga krogar.
Går man in genom publokalen, förbi garderoben och in genom en gång så hittar man en alldeles utmärkt krog. Med massor av spännande rätter. Prisvärt dessutom. Här har man hållit stilen i 30 år och Donkeyman hoppas man håller koken länge till. Man har helt avstått från att "poppa upp" det hela och göra det modernt.
Tycker man (mot förmodan) inte om stuket så ligger ovan nämnda "Freden" och "Frasse" bara 100 meter bort.
Inverting the Pyramid
Jonathan Wilson
Inverting the Pyramid
A History of Football Tactics
Orion Books, London (2008)
ISBN 978 0 7528 8995 5 (Hardcover)
Åter har Donkeyman läst en bok som hamnar på hedersplats i biblioteket. Detta är helt enkelt den bästa bok om fotboll som han någonsin har öppnat.
Då skall sägas att Donkeyman är gammal elittränare i Bandy och älskar taktik, formationer och coachning. Att fördjupa sig i lagspelets intrikata mysterier är själva idrottens själ hos honom. Donkeyman ställer sig alltid frågan: Varför blev det mål och Varför gick det som det gick? Till en grad som irriterar omvärlden.
Den här boken ger den historiska bakgrunden. Hur fotbollens taktik har utvecklats genom 150 år.
De första raderna i boken säger ganska mycket om fortsättningen. En grupp journalister diskuterar Englands taktik under Euro 2004. En Engelsman säger: "What's the difference. They're the same players. The formation isn't that important. It's not worth writing about." Medan en Argentinare svarar: "The formation is the only thing that's important. It's not worth writing about anything else".
Ganska snart ställer Wilson upp två motsatsförhållanden. Estetik kontra Resultat samt Teknik kontra Fysik. Och så börjar en lång resa genom fotbollshistorien. Illustrerad med hundratals med laguppställningar och formationer från de viktiga matcherna genom historien.
Vet ni att den ursprungliga offsideregeln krävde tre man mellan mottagaren och målet. Vilket gjorde att man i huvudsak angrep genom dribbling. Den vanliga uppställningen kan beskrivas som 2-2-6 som man också spelade i den första landskampen år 1886. Scotland 0 England 0.
Med tiden upplevde publiken den fotbollen som trist. Det blev för lätt att sätta upp en offsidefälla. Spelet rörde sig huvudsakligen kring mittlinjen. Vilket gjorde att man ändrade regeln år 1925. Något som skapade dagens offsideregel. Och ett system som levde kvar till långt in på 1950-talet. Det så kallade W-M systemet, eller 3-2-2-3 i modern terminologi.
Har ni hört om Jimmy Hogan och Viktor Maslov. Inte. Ni borde ha gjort det. Det är de två tränare som anses ha varit mest inflytelsesrika i fotbollshistorien.
Hogan var aktiv från tidigt 1900-tal och till upp mot WW2. Han var den förste som införde moderna träningsmetoder som taktiktavla, formationsträning, personlig träning och en mängd andra ting som vi ser som naturliga. På den tiden ansågs sådant som "sludder" i England så han verkade nästan hela sin karriär på kontinenten. Han anses som fadern till Ungersk, Österrikisk och Tysk fotboll. Och han var lärare till dem som skapade de stora 50-talslagen i Ungern och Brasilien. Men Engelska FA ville inte ha med honom att göra ens på slutet.
Maslov var mannen som uppfann press, zonmarkering, utvecklade organisation och fysisk styrka, täta positionsskiften och mycket annat. Han införde också tanken att ha olika approach till olika motståndare.
Men vi får lära känna många andra stora män genom tiderna. Bland dessa:
Herbert Chapman som var den förste moderne managern och lade grunden till hur moderna fotbollsklubbar organiseras (Huddersfield och Arsenal).
Pozzi från Italien som införde markeringsspelet. Han gjorde fotbollen till en fråga inte bara om att spela sitt eget spel men att hindra motståndaren att spela sitt. Han ändrade också systemet till WW, dvs 2-3-2-3 som andra spelade som 2-3-5.
Det görs utflykter till Argentina och Brasilien. En lång presentation av deras banbrytande 4-2-4 och den så kallade Sambafotbollen. Med rötter hos Jimmy Hogan.
Alf Ramsay och hans VM-vinnande Engelska lag analyseras. Han spelade 4-3-3 mot svagare lag och chockerade med ett 4-1-3-2 upplägg i slutet av turneringen när man stötte på de starka lagen. "I'm employed to win football matches, that's all". Men fotbollen under de närmaste åren beskrevs av andra som: "Cautios, joyless football. Scarcely bearable even while it brings victories. When it brings defeat there can only be one reaction".
Gippo Viani som skapade den moderna Italienska fotbollen
You name it..... Listan är lång och intressant
Författaren presenterar också Charles Reep, statistikern som sedan 1950 analyserat matcher och uppställningar. Principer som användes till att skapa lag som Watford och Wimbledon och med tiden gjordes till officiell Engelsk taktik av Hughes. Detta var ett sätt att se på fotboll som slutligen drogs ut till det extrema av "Drillo" när han skapade det framgångsrika Norska laget på 1990-talet.
Givetvis har även "Drillo" ett avsnitt i boken. Författaren menar dock att den taktiken har avsevärda begränsningar. Den fungerar utmärkt tills du möter ett bra lag som vet vad som väntar dem och som har tillräckligt god teknik för att hålla bollen även under press. Gör sedan omständigheterna (bana, klimat etc) det omöjligt att hålla en konstant press blir bristerna bara ännu mer uppenbara.
Vad syftar då boktiteln på. Jo, trebackslinjen som användes av Västtyskland 1990, Argentina 1994 och Croatia 1998. Argentinas 1986-lag spelade 4-4-2 i gruppspelet men gick över till trebackslinje och 3-5-2 i slutspel där man chockerade motståndarna med ett totalt oväntat spelsätt. Varvid man vänt på de tidigare pyramiderna 2-2-6 och 2-3-5.
Ovan är bara en liten smak på vad denna fascinerande bok innehåller. Den är det uppenbara resultatet av ett ofattbart omfattande reseach. En "måste ha" - bok.
Detta är en bok som innehåller ofattbart mycket för en fotbollsintresserad. Men den som inte förut har fördjupat sig i formationer och fotbollens taktik kanske skall börja med att läsa en enkel och mästerlig införing i detta tema innan han/hon ger sig på Wilsons bok. Jag rekommenderar då:
Ola Andersson
Så funkar fotboll
Prisma Förlag, ISBN 13:978-91-518-4543-2 och ISBN 10:91-518-4543-1
Läs även andra bloggares åsikter om fotboll, böcker
Inverting the Pyramid
A History of Football Tactics
Orion Books, London (2008)
ISBN 978 0 7528 8995 5 (Hardcover)
Åter har Donkeyman läst en bok som hamnar på hedersplats i biblioteket. Detta är helt enkelt den bästa bok om fotboll som han någonsin har öppnat.
Då skall sägas att Donkeyman är gammal elittränare i Bandy och älskar taktik, formationer och coachning. Att fördjupa sig i lagspelets intrikata mysterier är själva idrottens själ hos honom. Donkeyman ställer sig alltid frågan: Varför blev det mål och Varför gick det som det gick? Till en grad som irriterar omvärlden.
Den här boken ger den historiska bakgrunden. Hur fotbollens taktik har utvecklats genom 150 år.
De första raderna i boken säger ganska mycket om fortsättningen. En grupp journalister diskuterar Englands taktik under Euro 2004. En Engelsman säger: "What's the difference. They're the same players. The formation isn't that important. It's not worth writing about." Medan en Argentinare svarar: "The formation is the only thing that's important. It's not worth writing about anything else".
Ganska snart ställer Wilson upp två motsatsförhållanden. Estetik kontra Resultat samt Teknik kontra Fysik. Och så börjar en lång resa genom fotbollshistorien. Illustrerad med hundratals med laguppställningar och formationer från de viktiga matcherna genom historien.
Vet ni att den ursprungliga offsideregeln krävde tre man mellan mottagaren och målet. Vilket gjorde att man i huvudsak angrep genom dribbling. Den vanliga uppställningen kan beskrivas som 2-2-6 som man också spelade i den första landskampen år 1886. Scotland 0 England 0.
Med tiden upplevde publiken den fotbollen som trist. Det blev för lätt att sätta upp en offsidefälla. Spelet rörde sig huvudsakligen kring mittlinjen. Vilket gjorde att man ändrade regeln år 1925. Något som skapade dagens offsideregel. Och ett system som levde kvar till långt in på 1950-talet. Det så kallade W-M systemet, eller 3-2-2-3 i modern terminologi.
Har ni hört om Jimmy Hogan och Viktor Maslov. Inte. Ni borde ha gjort det. Det är de två tränare som anses ha varit mest inflytelsesrika i fotbollshistorien.
Hogan var aktiv från tidigt 1900-tal och till upp mot WW2. Han var den förste som införde moderna träningsmetoder som taktiktavla, formationsträning, personlig träning och en mängd andra ting som vi ser som naturliga. På den tiden ansågs sådant som "sludder" i England så han verkade nästan hela sin karriär på kontinenten. Han anses som fadern till Ungersk, Österrikisk och Tysk fotboll. Och han var lärare till dem som skapade de stora 50-talslagen i Ungern och Brasilien. Men Engelska FA ville inte ha med honom att göra ens på slutet.
Maslov var mannen som uppfann press, zonmarkering, utvecklade organisation och fysisk styrka, täta positionsskiften och mycket annat. Han införde också tanken att ha olika approach till olika motståndare.
Men vi får lära känna många andra stora män genom tiderna. Bland dessa:
Herbert Chapman som var den förste moderne managern och lade grunden till hur moderna fotbollsklubbar organiseras (Huddersfield och Arsenal).
Pozzi från Italien som införde markeringsspelet. Han gjorde fotbollen till en fråga inte bara om att spela sitt eget spel men att hindra motståndaren att spela sitt. Han ändrade också systemet till WW, dvs 2-3-2-3 som andra spelade som 2-3-5.
Det görs utflykter till Argentina och Brasilien. En lång presentation av deras banbrytande 4-2-4 och den så kallade Sambafotbollen. Med rötter hos Jimmy Hogan.
Alf Ramsay och hans VM-vinnande Engelska lag analyseras. Han spelade 4-3-3 mot svagare lag och chockerade med ett 4-1-3-2 upplägg i slutet av turneringen när man stötte på de starka lagen. "I'm employed to win football matches, that's all". Men fotbollen under de närmaste åren beskrevs av andra som: "Cautios, joyless football. Scarcely bearable even while it brings victories. When it brings defeat there can only be one reaction".
Gippo Viani som skapade den moderna Italienska fotbollen
You name it..... Listan är lång och intressant
Författaren presenterar också Charles Reep, statistikern som sedan 1950 analyserat matcher och uppställningar. Principer som användes till att skapa lag som Watford och Wimbledon och med tiden gjordes till officiell Engelsk taktik av Hughes. Detta var ett sätt att se på fotboll som slutligen drogs ut till det extrema av "Drillo" när han skapade det framgångsrika Norska laget på 1990-talet.
Givetvis har även "Drillo" ett avsnitt i boken. Författaren menar dock att den taktiken har avsevärda begränsningar. Den fungerar utmärkt tills du möter ett bra lag som vet vad som väntar dem och som har tillräckligt god teknik för att hålla bollen även under press. Gör sedan omständigheterna (bana, klimat etc) det omöjligt att hålla en konstant press blir bristerna bara ännu mer uppenbara.
Vad syftar då boktiteln på. Jo, trebackslinjen som användes av Västtyskland 1990, Argentina 1994 och Croatia 1998. Argentinas 1986-lag spelade 4-4-2 i gruppspelet men gick över till trebackslinje och 3-5-2 i slutspel där man chockerade motståndarna med ett totalt oväntat spelsätt. Varvid man vänt på de tidigare pyramiderna 2-2-6 och 2-3-5.
Ovan är bara en liten smak på vad denna fascinerande bok innehåller. Den är det uppenbara resultatet av ett ofattbart omfattande reseach. En "måste ha" - bok.
Detta är en bok som innehåller ofattbart mycket för en fotbollsintresserad. Men den som inte förut har fördjupat sig i formationer och fotbollens taktik kanske skall börja med att läsa en enkel och mästerlig införing i detta tema innan han/hon ger sig på Wilsons bok. Jag rekommenderar då:
Ola Andersson
Så funkar fotboll
Prisma Förlag, ISBN 13:978-91-518-4543-2 och ISBN 10:91-518-4543-1
Läs även andra bloggares åsikter om fotboll, böcker
Subscribe to:
Posts (Atom)