MoDo - Brynäs

Swebank Arena, Måndag 28. Dec 2009
MoDo Hockey - Brynäs IF 4 - 2
(On Site i Arenan)

Män 4, Pojkar 2

Donkeyman hade stora planer för hockeyns uppehåll. Flera Bandymatcher stod på programmet. Men så kom väder och vind emellan. Det vill säga - Donkeyman måste hålla sig på jobbet. Så det blev lite Bandy. Men nu börjar Hockeyn igen och då är det närmare.

Och Donkeyman var inte ensam på plats. Det var utsålt. Fullspikat. Till sista plats. Inklusive en imponerande stor och röststark delegation från Gävle.

MoDo Hockey var betydligt bättre än Brynäs. Men så har vi det här lilla förargliga att man måste utnyttja ett massivt övertag. Och omvandla det i mål. Något som visade sig vara minst sagt knepigt. Och då går det som det så ofta gör - med tiden äter sig "de andra" in i matchen och det blev mycket mer spännande än nödvändigt.

Detta är en sjukdom som laget har haft hela säsongen. Det vill säga även innan "de stora grabbarna" trädde in i bilden. Mycket bra spel, mycket övertag - inga mål. Enligt rapporterna var det ungefär så det gick till nere i Timrå på Annandagen. Och den bistra verkligheten är helt enkelt att om inte MoDo får ordning på den saken så blir det inte något slutspel.

Alla lagspelen har nämligen en sak gemensam. Det gäller både Bandy, Fotboll, Hockey och allt annat. Det lag som vill komma högt på tabellen måste:

- Göra mål när man har kraftiga spelövertag
- Hålla tätt när de andra kommer i kontring eller har övertag
- Ta poäng från de lag man vill ha bakom sig i tabellen

Och den här säsongen bryter MoDo mot alla de buden. Man gör inte mål när man har spelövertag, vilket man faktiskt har i stor utsträckning. Man släpper in "skitmål" och man ger bort poäng till just de lag man "måste" slå. Vilket gör att vägen till slutspel blir en enda lång uppförsbacke. Fast å andra sidan så har alla uppförsbackar ett backkrön. Och kanske, kanske, kanske närmar vi oss det.

Varför vann då MoDo i går kväll? Svaret är enkelt. Man var helt enkelt det bättre laget. Åtmindstone där och då.

Läs även andra bloggares åsikter om hockey, modo, brynäs

En räddning

Under taben "Idrottsminnen" berättar Donkeyman om ting han har upplevt på arenorna. Och det är mycket. I stort och smått.

Donkeyman är "Bajare". Men han är också Bandyälskare. Och som ung i mitten på 60-talet fanns det mycket Bandy att se i Stockholm. Det var givetvis Hammarby som säsong efter säsong var med i toppen. Men inte helt överst. Och så var det IFK Stockholm och Djurgården som bägge hade goda lag. En säsong var även AIK med så då hade Stockholm 4 (fyra) Allsvenska lag. Så den unge Donkeyman blev minst sagt hemtam på Stockholms Stadion där matcherna spelades.

Djurgårdens lag var verkligen bra på den tiden. Till stor del var det de klassiska fotbolls- och hockeyspelarna som bar upp laget. Sådana som "Knivsta" och "Tjalle" Mild. Men det fanns även rena Bandyspelare. Bland annat hade man en vindsnabb vänsterytter som hette Olle Persson. Som inte gjorde något stort namn efter att Djurgårn åkte ur - men bra var han. Donkeyman har ännu inte glömt honom. Undrar var han tog vägen ....

Men den riktigt stora stjärnan var deras legendariske målvakt Arne Arvidsson. Som stod i Djurgårdens fotbollslag i 13 säsonger och vann 3 SM-Guld på den tiden. Plus en bunke med landskamper.

Men "Arvid" var en särdeles god Bandykeeper också. Med en reaktionsförmåga som var nära det otroliga. Och det är här som dagens Idrottsminne kommer in.

Det var en av säsongerna i mitten på 60-talet. Jag tror det var 64-65. Det året tog Arne Arvidsson över 10 straffar. Och Donkeyman minns en av de här räddningarna. Det var en underbart fin vintersöndag på Stockholms Stadion. Djurgårn' mötte Nässjö i en match som gällde en slutspelsplats. Det var många tusen åskådare i solskenet och vi fick alla se en fin och fartfylld Bandymatch. Av den riktigt klassiska sorten.

Men så fick Nässjö straff. De skulle skjuta mot Valhallavägen och "Arvid" gjorde sig beredd. Man kunde höra en knappnål falla på Stadion. Och straffen gick - rätt upp i krysset. Man hörde till och med en kraftig smäll. Den gången hade man måldomare i Bandy. Och flaggan åkte upp. Bara för att åka ned igen sekunder senare. Måldomaren såg för sig bollen i krysset men så var "Arvid" där med näven.

Det visade sig nämligen att Arne Arvidsson slängde sig raklång upp i högra krysset och KLISTRADE bollen. Det var smällen man hörde. Till saken hör att den gången så hade målvakterna bara vanliga tunna Bandyhandskar så det var mycket vanligare att klistra skott än vad det är i dag. Så landade han på isen och gjorde liggande ett utkast långt ut på kanten. Varpå Djurgårn hade målchans ett par sekunder efter att straffen var slagen.

Donkeyman har aldrig sett något liknande igen. Vare sig förr eller senare. Där kan man snacka om ett riktigt "Idrottsminne". Men Djurgårn förlorade matchen. Det blev inte något slutspel och nästa säsong åkte man ur serien. Något år senare var det slut för IFK Stockholm medan "Bajen" stretade med i ungefär 10 år till. Innan den 16 år långa "mörkerperioden" utan Elitseriebandy i Stockholm började. Men det är en annan historia.

Läs även andra bloggares åsikter om Bandy, Djurgården

Bandyserierna

Nu har Elitserien spelat ungefär halva serien och de båda Allsvenskorna har hunnit si så där en tredjedel. Nästa omgång blir på Annandag Jul och av tradition var det då som säsongen började förr i världen.

På något sätt känns det så än i dag. Det är nu som lagen har positionerat sig. Det är nu som det börjar bränna till. Det är nu som agnarna skall sållas från vetet. Och det är nu som de riktigt bra lagen börjar dra ifrån medan de sämre sackar efter.

Elitserien
När det gäller Elitserien så är det jämnare än på länge. Vi har levt med "fyra stora" i en hel del år nu. En kvartett som i slutänden alltid har varit med i toppen. Frågan har närmast varit vem som skall möta Edsbyn i finalen. I år sticker flera lag upp. I vart fall flera än på länge.

Men någonstans i grunden tror Donkeyman ändå att det slutar med "de gamla vanliga" högst uppe i tabellen. Både VSK och Bajen är på full fart upp genom tabellen. Skall någon spränga den här kvartetten så blir det Villa. Dessa fem lag är hur som helst gjutna på slutspelsplats redan nu.

Som Donkeyman ser saken är Sirius, Bollnäs, Vetlanda, Broberg, HT och Vänersborg ungefär jämnstarka. Det är flax och dagsform som avgör vart poängen hamnar i de interna mötena. De här lagen klarar också av att knipa en eller annan pinne från "de stora" lagen. Alla dessa kan gå till slutspel och alla kan hamna på kvalplats. Men bara tre av dem går till slutspel medan ett av lagen måste kvala för att få vara med nästa år.

Kungälv har börjat röra på sig men Donkeyman tror ändå på kvalplats för dem.

Nedflyttningsplatserna är redan gjutna. Falun och KSK har inte en chans att komma i kapp något annat lag.

Allsvenskan
Det känns någon stans som att Norrgruppens bättre lag är bättre än Södergruppens topp. Medan botten i Norr känns sämre än botten i Söder.

I Norr har Tillan och ÖSK redan gjort ett ryck och kommer antagligen att göra upp om de två topplatserna sig emellan. Skutskär och Ljusdal gör en god säsong men räcker inte till i längden. Och Kalix tycks bli årets flopp. Det är många år sedan de inte var med uppe i toppen.

I Söder rör det sig om ett spännande race mellan fem jämnstarka lag. Surte, Boltic, Gripen, GAIS och Motala. Som slår varandra huller om buller. Men som också "åker dit" mot bottengängen då och då. Inget av dem är helt enkelt tillräckligt stabila för att ta full pott mot lag nummer 6-12. Men den som tar flest pinnar mot de sämre lagen ligger bra till för en Elitserieplats.

Och nostalgikern gråter över att "de gamla klassiska" Tranås och Nässjö ligger i botten.

Övrigt
En sak som också är värd att kommentera är att hallarna innebär perfekt is. Och perfekt is innebär att resultaten rusar iväg lite väl ofta. Stora siffror har det alltid varit i Bandy då och då men hallarna tycks ytterligare förstärka den här effekten.

Slutligen tycker Donkeyman att det är helt åt h****e att skrota det gamla fyrlagskvalet. Har man kunnat kvala i fyrlags dubbelserie i hur många år som helst så skulle man verkligen kunna göra det nu när man trots allt har spetsat pyramiden. Med nuvarande tabeller skulle en sådan serie ha innehållit Vänersborg, Kungälv, Örebro och Boltic. Det skulle knappast ha varit någon ruin att genomföra en sådan serie om två Elitplatser.

Och låt oss anta att samma lag ligger på samma positioner när det är dags för kval. Då skall de paras ihop enligt geografisk ordning. Vilket innebär att Vänersborg möter "norrlaget". Men vem av Boltic och Örebro är det naturliga "norrlaget"? Förra årets kval avgjordes av geografiska avgöranden. Med "den gamla" kvalordningen hade man för en gångs skull sluppit sådant.

Läs även andra bloggares åsikter om bandy, elitserien, allsvenskan,

Serietabell

Bandy är en sport som i alla år har levt med "haltande" serietabeller. Detta är nödvändigt av flera skäl. Norrlagen (i Allsvenskan i vart fall) spelar dubbelmatcher. Serier får udda antal lag av olika skäl. Men framför allt så är det många inställda matcher. Kanske inte så mycket som "in the good old days" men fortfarande en hel del.

Men de serietabeller som presenteras är uppbyggda på traditionellt vis. Man visar antalet vunna poäng. Vilket gör att lag med olika antal spelade matcher inte kan jämföras på ett rättvisande sätt. Lag med färre spelade matcher förefaller alltid ligga sämre till än vad de har potential till att göra i verkligheten.

Det finns trots allt ett alternativ. Som man kan plagiera från Tysk Fotboll som har ett likartat problem med många inställda och flyttade matcher. Där ställer man upp serietabellen utifrån hur många poäng varje lag "de facto" har förlorat. Vilket ger en mycket mer rättvisande rangering av lagen. När serien är färdigspelad eller vid situationer när alla lag har spelat lika många matcher så visar givetvis bägge tabeller samma resultat.

Ser vi till Elitserien före dagens matcher så gäller följande tabell:

1. Sandviken 22
2. Villa 19
3. Edsbyn 17
4. Bollnäs 16
5. Sirius 15
6. Hammarby 14
7. Västerås 13
8. Broberg 11
9. HaparandaTornio 11
10. Vetlanda 11
11. Vänersborg 11
12. Kungälv 8
13. Falun 2
14. KSK 0

Det borde ha sett ut så här:

1. Sandviken 2
2. Villa 3
3. Bollnäs 8
4. Hammarby 8
5. Edsbyn 9
6. Sirius 9
7. Västerås 11
8. Vetlanda 11
9. Broberg 13
10. HT 13
11. Vänersborg 15
12. Kungälv 18
13. Falun 24
14. KSK 26

Betyder detta något ?
Donkeyman tycker faktiskt det. Därför att man kan på ett betydligt bättre sätt se hur lagen ligger till i förhållande till varandra. I de aktuella tabellerna kan man konstatera att Sandviken och Villas lucka ned till de andra i verkligheten är större än vad den officiella tabellen visar. Dessutom ser man att Hammarby och Västerås ligger bättre till medan Edsbyns situation är sämre. När det gäller kvalstrecket så ligger Vänersborg och Kungälv i verkligheten sämre till än vad den officiella tabellen visar.

Och så vidare.

Detta förslag framförde Donkeyman första gången för ungefär 30 år sedan och han har upprepat det med jämna mellanrum. Men .........

Läs även andra bloggares åsikter om Bandy, Elitserien

Hockeypaus

Hockeysäsongen består av fyra perioder med paus mellan. I år kom först en inledning med 16 matcher, så blev det landskampspaus på 10 dagar. Så kom höstsäsongen med 15 matcher med ett väldigt intensivt matchschema. Och nu står vi inför julpausen på lite drygt två veckor.

Framför oss kommer vintersäsongen med 17 matcher med ett något lägre tempo än hösten och så blir det nästan tre veckors paus för OS. Så kommer en slutspurt med 7 matcher följt av slutspelet med matcher var annan dag.

Precis som i alla andra idrotter visar det sig att lagens spelstyrka förändras under speluppehållen. Och det visar sig tydligt i årets Elitserie i hockey.

Vid första uppehållet var HV och Färjestad i särklass. Medan Skellefte, Lule, Linköping, Djurgårn, Frölunda, Rögle, Brynäs och SSK utgjorde en mittzon. Så var Timrå och MoDo en klar bottengrupp.

När vi nu har spelat den andra delen av serien så har ställningen kastats om ganska radikalt. Man kan konstatera att de lag som har förbättrat sin spelstyrka har varit Linköping, MoDo, Timrå och Djurgården. De lag som är ungefär oförändrade är Brynäs, Färjestad och Frölunda. Medan de lag som försämrats är HV, Luleå, Skellefteå, Rögle och SSK.

Vilket också givit uttryck i tabellen. Linköping är nästan i kapp HV. De två ligger klart före de andra. Så kommer en grupp med Färjestad och Djurgården som i sin tur ligger före nästa grupp so mutgörs av Frölunda, Skellefteå och Luleå. Men inte långt därefter kommer Brynäs, Timrå och MoDo. Medan Rögle och SSK har börjat att sladda.

Nu blir det ett par veckors juluppehåll innan serien startar igen. Men då blir det lite långsammare tempo än under hösten. När det gäller fortsättningen så tror Donkeyman att när vi kommer fram till OS-pausen så kommer det att ha utkristalliserat sig en toppgrupp med Linköping, HV, Färjestad och Frölunda. Precis som alla trodde innan säsongen började.

Bakom de "fyra stora" kommer det att ske stora förändringar. Djurgården kommer säkert att hålla sig högt uppe men dit kommer också MoDo att klättra. Även Timrå klättrar i tabellen om än inte lika långt medan Skellefteå, Luleå och Brynäs stagnerar. Rögle däremot kommer att klättra i kapp det gänget. Och Södertälje faller ner till att bli ett deciderat bottenlag.

Läs även andra bloggares åsikter om hockey, elitserien, modo

MoDo - Frölunda

Swebank Arena, Ö-vik, Torsdag 10. Dec 2009
MoDo Hockey - Frölunda HC 3 - 3
(On Site i arenan)

Goa Gubbar 3, Dyra spelare 3

Gårdagens möte i Arenan blev spännande. Precis som alla andra matcher som MoDo är inblandade i. "Foppa" var med från start och laget satte en dj*****a fart. Man skapade en mängd chanser första minuterna. Men "Foppa" höll inte mer än 10 minuter och sedan gick matchen in i ett gnetstadium som förde upp Frölunda till 1-3 en bit in i tredje perioden.

Det var inte något stort spel och båda lag skapade ungefär lika många chanser så resultatet kan sägas vara rättvist. Även om det kändes som om Frölunda hade tre poäng i fickan en bit in i tredje perioden.

Men MoDo bet ihop och jobbade än en gång fram en kvittering och fixade en pinne. Till Frölundas stora besvikelse. Deras lucka upp till topptrion ökade ännu mer tack vare detta. Medan MoDo förstärkte sin position. Frågan är när det börjar rulla huvuden hos Göteborgarna. Man hade inte räknat med den här tabellpositionen efter 30 spelade matcher.

Det var god underhållning men inte något minnesvärt. Hela kvällen kändes efteråt som en avslagen pilsner. På något sätt verkade det som om både spelare och publik höll på att påbörja julledigheten.

Och Donkeyman unnade sig ett par pilsner mer än den vanliga "matchransonen". Något som kändes när det var dags att kliva upp vid sexblecket i morse.

Läs även andra bloggares åsikter om hockey, modo, frölunda

The Damned Utd

David Peace
The Damned Utd
Faber and Faber, London 2006
Paperback, ISBN 978-0-571-22433-3

Donkeyman har läst en bok som har fått honom i hundra. Han var faktiskt tvungen att läsa boken två gånger i rad för att smälta den. Och det utan tvivel den absolut bästa idrottsroman som han någonsin har läst.

Boken handlar om en av den Brittiska fotbollens stora legender. En person som samtidigt ansågs som genial och som ofattbart provocerande och kontroversiell.

Vi får följa Brian Clough, legendarisk klubbmanager genom första delen av hans karriär. Vi får vara med över allt, styrelsens rum, omklädningsrummet, lagledarbänken, träningsfältet, signerandet av nya spelare. Och vi får lära känna Clough, hur han tänkte och hur han var. Fast i romanens form.

Självfallet har boken blivit kritiserad av en del av dem "som var med". Men den har också blivit rosad av kritikerna. Och filmatiserad. Märkligt nog är den inte översatt till Svenska trots det stora intresset för Engelsk fotboll här i landet. Men samtidigt är den nog svår att översätta. Var hittar man en översättare som har fotbollens själ i kroppen och som kan formulera Engelsk dialekt till modern Svenska ?

Vi får inte bara följa med Clough. Vi får också lära känna hans partner och vapendragare genom (nästan) hela managerkarriären Peter Taylor. Det sägs - vilket också framgår av boken - att det var Taylor som fann talangerna som Clough sedan formade till toppspelare. Och att det var Clough som inspirerade och motiverade laget medan Taylor stod för det mesta av det trista planerandet och den dagliga driften.

Som en av två parallella handlingar får vi följa paret Clough / Taylor genom karriären: De började med att lyfta Hartlepool till höjder klubben aldrig hade nått tidigare. Sedan tog de över Derby County, drog upp klubben i högsta serien, vann denna och gick till semifinal i Europacupen. Innan Cloughs attityd och självständighet blev för mycket och paret fick sparken. Och kom till Brighton där de inte gjorde någon större lycka.

Den andra parallella handlingen som är bokens huvudspår handlar om Cloughs 44 dagar som manager i Leeds United. Klubben som då var bäst i England och bäst i Europa. Där han tog över efter sin värsta konkurrent Don Revie, som hade byggt upp laget genom många år. Skuggan efter Revie fanns hela tiden kvar och Clough lyckades aldrig göra Leeds till "sitt" lag. Samtidigt får vi följa hans saknad över Peter Taylor som inte följde med till Leeds.

Slutligen fick Clough sparken i Leeds och blev utköpt från sitt kontrakt för en för den tiden helt astronomisk summa.

Vi som är fotbollsintresserade vet att paret Clough / Taylor förenades snart igen. Då i Nottingham Forest. En klubb som de förde upp till högsta serien och som de vann Europacupen två gånger med. En klubb som Clough stannade hos i 18 år. Och vi som har läst boken förvånar oss inte över att Clough faktiskt söp ihjäl sig. Mannen som misslyckades i Leeds står i dag staty i andra städer och har fått gator uppkallade efter sig.

Boken ger en trovärdig skildring från insidan av Engelsk fotboll på den tiden som det stora intresset för denna byggdes upp i Sverige genom lördagens tipsmatcher. Samtidigt skildrar den en tid som är förbi. En aldrig så genial manager, typ Mourinho, har inte en nubbechans att ta över en klubb i the Championship och bygga upp ett lag som vinner Premier League och Europacupen på några få år. Därför att i dag är det i än större grad de ekonomiska resurserna som gäller och inte något annat.

Donkeyman rekommenderar den här boken till alla som har något litet intresse av Engelsk fotboll. Och om den inte kommer i Svensk översättning inom kort så vete fanen om inte Donkeyman själv känner sig manad att göra en insats.

Läs även andra bloggares åsikter om fotboll, premier league, derby, leeds, nottingham, böcker

MoDo - Färjestad

Swebank Arena, Ö-vik, Lördag 5. Dec 2009
MoDo Hockey - Färjestad BK 3 - 3
(On site i arenan)

På poängjakt 3, Topplag 3

Förra gången Färjestad var i Ö-vik körde de enkelt och elegant över MoDo. De gav en uppvisning i hur hockey kan vara på toppnivå. Men det var innan "Foppa", "Susse" och "Mackan" kom tillbaka. Den här gången var MoDo lika bra. Fast utan "Foppa".

Donkeyman tycker att MoDo spelade så pass bra att de mycket väl kunde ha vunnit matchen. Men nu blev det inte så. Lite oflax och lite slarv skapade ett underläge med 1-3.

Men då visade "Mackan" sin storhet.

Kvitteringen var nämligen något man sällan får se. "Mackan" gör en lyftning från egen zon i underläge 4/5. Pucken undviker att träffa jumbotronen och kommer ner i anfallszon. Där "Svarten" tar hand om den och smäller in den. Ett konststycke från två stora spelare.

Och det är detta som kännetecknar dagens MoDo. Stora spelare som gör ting man inte väntar sig.

Donkeyman spelar aldrig. Därför att han bara förlorar. Men i höst har han gjort ett undantag och slängt in en "lusentapp" på MoDo som Svenska Mästare. Det gjordes i samma ögonblick som ryktena började gå "på byn" att "Foppa" och "Mackan" skulle ställa upp. Och det blev ett in i h*****e bra odds på det spelet. Men det var en annan faktor som avgjorde saken. Donkeyman har nämligen en högt uppdriven förmåga att "vara där" när det händer. Och i år är han i Ö-vik över vintern och har säsongkort. Så allt talar för att det omöjliga blir möjligt.

MoDo tar nu poäng hela tiden. Men klättrar inte märkbart i tabellen, i huvudsak därför att resten av bottenlagen också tar poäng hela tiden. Men det betyder bara att tabellen trycks ihop. Potentiellt sett så är det fortfarande 81 poäng kvar att spela om men samtidigt är det bara 24 poäng mellan topp och botten i tabellen så det behövs inte så våldsamma ting för att kasta om placeringarna ganska dramatiskt.

Och Donkeyman tror att det kommer att hända ting framöver.

Läs även andra bloggares åsikter om hockey, modo, färjestad

MoDo - Skellefteå

Swebank Arena, Ö-vik, Tisdag 1. Dec. 2009 MoDo Hockey - Skellefteå AIK 3 - 2
(On site i arenan)

Gamla hjältar 3, Framtidens stjärnor 2

Det finns tillfällen när man inser hur trista vintriga fotbollsmatcher är. Kallt, blåsigt, lera, regn och händelsefattigt. En vanlig match består av 88 minuter när det inte händer något spännande alls och 2 minuter när allt avgörs.

Så kan man jämföra med en hockeymatch. Där det hela tiden händer något. Och så är det inomhus. Utan blåst, lera och kyla. Och för det mesta händer något hela tiden. Sedan är det vissa matcher som är mer dramatiska än andra. Som gårdagens möte mellan MoDo och Skellefteå. Vilken match .....

Skellefteå visade varför man ligger högt i tabellen. Effektivt och välorganiserat försvarsspel och giftigt anfallsspel. Unga och hungriga spelare. MoDo gick ut i ett rasande tempo och dominerade första perioden. Utan att lyckas göra mål. Med tiden gick matchen sakta över till Skellefte som var mer effektiva och gick upp till 2-1 ledning i sista.

Men MoDo gav inte upp. Man kämpade som lejon för en kvittering. Med två minuter kvar tog man ut keeper och fick spela 6 mot 5. Och lyckades bita sig fast i anfallszon och pressade på för kvittering. När matchuret stod på 19:58 dundrade lagkapten Svartvadet in pucken. Två hela sekunder kvar på matchen. Och därmed hade man fixat en poäng.

Så kom Sudden Death i spel 4 mot 4 om extrapinnen. Men efter 33 sekunder blev det en dubbelutvisning och därmed spel 3 mot 3. Med Näslund och "Foppa" på isen blev det "rått parti" som man säger i Norge. Pucken gick "Foppa" - "Mackan" - "Foppa" och - tjopp - rätt in. Publikvrålet var obeskrivligt och laget hyllades igen med stående ovationer.

Och Donkeyman börjar undra om han inte håller på att uppleva något historiskt här uppe i tassemarkerna.

Läs även andra bloggares åsikter om hockey, modo, skellefteå aik