Nordens Paris

Tromsø kallas för Nordens Paris eller Ishavsbyen. Den ligger på 79 grader nordlig bredd. Utanför kartan skulle de flesta säga.

Många tror namnet kommer av det stora antalet pubar, barer, krogar och byens sprudlande nöjesliv. Men detta är FEL....

Uttrycket myntades av utländska turister redan i mitten på 1800-talet. Den tidens turister utgjordes givetvis av Europeisk (främst Engelsk) överklass.

Tromsø var då som nu en synnerligen "remote place". Fast även kvinnor kunde resa hit. I vart fall enligt John Murrays resehandbok publicerad i London år 1871.

Tromsø var då som nu porten till Ishavet och Arktis. Men också porten till Ryssland. Staden var centrum för den så kallade Pomorhandeln. Här gick det att tjäna stora pengar. Därmed var staden en magnet för äventyrare från hela Europa.

På den tiden var det lite av Klondykestämning här. Och ända sedan den tiden och fram till senaste sekelskiftet har handelsmän, fiskare och sjöfarare varit de som dominerat byen och skapat stadens puls.

Med det stora antalet sjöfolk och handelsmän som fanns i Tromsø upptäckte 1800-talets turist att här var det massor av folk som varit "ute i stora världen" (= Holland, Belgien, Tyskland, Frankrike och England). Till skillnad mot Kristiania som på den tiden var en tämligen "backwards" plats.

Och som typiska Nordlänningar saltade man inte ned alla pengarna man tjänade. I stället köpte man bland annat gåvor till sina kvinnor. I form av moderna tyger och framför allt modemagasin. Där damerna kopierade de avbildade kreationerna. Kanske man någon gång köpte riktiga symönster eller en hel kreation. Men kopiering av bilder från magasinen var den huvudsakliga inspirationskällan.

Så turisterna mötte Tromsødamer som var iförda senaste modet. Precis som i Paris. Speciellt när man gick på Söndagspromenad i Storgata. Och då var det inte bara överklassens fruar som var moderiktiga. Nej - det gällde nästan alla damer i en liten "fiskarlandsby" långt bortom all ära och redlighet. Utanför kartan helt enkelt.

Därför myntades uttrycket "Nordens Paris" för 150 år sedan ........

Dess värre har sjöfolken, fiskarna och handelsfolken försvunnit från byen och ersatts med byråkrater och administratörer varav merparten direkt eller indirekt försörjer sig på vad man kallar "offentlig sektor". Plus en massa folk som lever på att ge service till de nya makthavarna. Så nu har stadens puls ändrat sig från att vara något unikt i Norge till att påminna om ett litet mini-Oslo (eller ett mini-Stockholm).

Men åter till 1800-talet. Medaljen hade givetvis en baksida. Murray skriver också: "The vice of drunkenness prevails to a fearful extent amongst the lower classes in this place....". Och just nöjeslivet har ända sedan dess varit ett av stadens speciella kännetecken. På den tiden och fram till ungefär 1990 utgjorde Tromsø en synnerligen oNorsk fristad för folk som ansåg att en stad skulle ha ett nöjesliv. Medan Norge i övrigt var ett av världens tråkigaste länder.

Det fanns till och med en omfattande internturism. Norrmän hemmahörande i Bibelbältet i söder gjorde turer till Tromsø för att roa sig och känna på hur det var att bo i ett "normalt" samhälle. Ungefär som Svenskar reste till Danmark på den tiden allt var omöjligt i Sverige.