Fjällräven Center, Lördagen 30. Oktober 2010
MoDo Hockey - Frölunda HC 1 - 1
(On Site i Arenan)
Lag i medvind 1, Seriefavoriter som vaknat 1
Donkeymans matchförberedelser blev helt fel. Det förstår ju vem som helst att när man måste kasta sig från jobbet utan att duscha med fem minuter kvar till Hockeybussen så blir allt fel.
En bra match förbereds genom att Donkeyman reser till arenan i god tid. Där äter han en bit och hivar några öl i ansiktet. Samtidigt som han studerar dagens tidningar och programmet. En liten koll på uppvärmningen och så en sista pilsner och en piss innan han går in för att kolla entre och nationalsång.
Nu tvingades Donkeyman välja mellan att äta och att ta två pilsner. Mycket snabba sådana. Och det valet är ju enkelt. Maten förvandlades till en "after - game". Medan pilsnern blev "before - game" och "during - intermission".
Matchen började bra för hemmalaget. I en kvart körde man karusell inne i Frölundas zon. Medan Donkeyman undrade hur stor slutsegern skulle bli. Men man fick inte ut så mycket av övertaget. Mot slutet av första kom Frölunda igen - av bara helskotta. Därifrån och till slut blev det en kraftmätning mellan två jämnstarka topplag. Som "bröt arm" efter förmåga utan att kunna avgå med segern. En dj*****t bra hockeymatch helt enkelt.
Två bra målvakter tog det mesta. Och Donkeyman blir irriterad på "Aftonbladet" som skriver att Malek gjorde en tavla som gav en pinne till Frölunda. Det var inte någon tabbe. Pucken ändrade riktning på en klubba och ställde Malek totalt. Men våra två kvällstidningar bestämde redan i September att Malek är en sopa. Därför kommer man att söka fel hos honom hela tiden. Även när han inte gör några.
Samtidigt får MoDo fortfarande ut märkligt lite ur sina Power Plays. Man lyckades vaska fram en hel radda sådana och med lite mer precision kunde man ha avgjort matchen. Men det går för sakta. Man ställer upp boxen, kör runt pucken, "Foppa" håller i och håller i. MEN DET BLIR INTE NÅGRA SKOTT. Medan tiden går. En sjukdom som i viss mån präglar det "vanliga" spelet 5 - 5 också. Det verkar som om det inte räcker med att göra mål. Man skall göra det snyggt också.
Det som skiljer den här matchen från örton tidigare matcher under säsongen är att då har MoDo tagit kommandot, spelat bra som f***n - men man har inte fått utdelning. Sedan har de andra sakta men säkert tagit kommandot och vunnit matchen. Men den matchutvecklingen blev det slut med för någon vecka sedan. Nu har MoDo förvandlats till ett kvalitetslag. Åtmindstone så länge man möter topplagen.
Men Frölunda har också gått igenom en förvandling. Fortsätter laget i det här spåret så lär de inte bli någon "räddningsplanka" för Ö-vik. Den måste nog sökas längre norröver. Det lag som MoDo har störst chanser att "hinna ikapp" är nog Luleå. Som faller som en sten i tabellen för närvarande.
Nu är man klara med Frölunda och har ett möte kvar med var och ett av de andra lagen. MoDo har inte längre råd att frikostligt dela ut poäng till lag man önskar ha bakom sig i tabellen. Därför att då blir det inte något slutspel. Mycket avgörs redan i bortamatchen mot Luleå på torsdag.
Läs även andra bloggares åsikter om hockey, elitserien, modo, frölunda
Sunday 31 January 2010
Friday 29 January 2010
MoDo - HV
Fjellräven Center, Torsdag 28. Jan 2010
MoDo Hockey - HV 71 5 - 1
(On site i Arenan)
Mästarhockey 5, Serieledare 1
Detta var bland det svettigaste Donkeyman har sett på länge. MoDo körde över HV totalt. Från början till slut. Visserligen ledde HV med 1-0 men det var bara tillfälligtvis. Ju längre matchen gick desto mindre hade de att säga till om.
Det är sällan som ett bottenlag leder skottstatisktiken med 24-4 men det gjorde faktiskt hemmalaget vid ett tillfälle.
Superkedjan med Foppa, Susse och Mackan var just detta. En superkedja. Men de tre andra kedjorna satte upp lika mycket tryck. Och körde karusell med HV-försvaret. Som tillbringade centrala perioder av matchen i utvisningsbåset. Därför att de inte hann med i svängarna.
Backarna var betongsäkra. Nyfinnen Suhonen är en superlirare. Och sållförklarade keepern Malek är en levande vägg. Kan laget upprepa detta gång på gång så är det inte något snack. Här har vi de Svenska Mästarna.
Vilket skulle inbringa en god semesterersättning till Donkeyman eftersom han i fyllan och villan tog en rövarchans och spelade en tusing på MoDo som mästare just när "Foppa" bestämde sig i höstas. Till ett helt brutalt bra odds.
Nu är världen sådan att Donkeyman över huvud taget inte spelar men den här gången hade maltdrycker i Guldbox tagit kontrollen. Och där vettet går ut följer pengarna efter. Eller vad det nu var som de gamla gubbarna sade.
Problemet ligger väl snarare på det planet att idrottsresultat är färskvara och det är väldigt sällan som ett aldrig så bra lag kan upprepa suveräna framträdanden gång på gång på gång på gång. Men vi kan ju alltid hoppas. Och även en mer normal insats räcker väldigt långt. Därför att detta var så våldsamt överlägset och långt över vad man över huvud taget kan vänta sig.
Vilket också ger förklaringen till resultatet. MoDo var så in i h*****e mycket bättre. I vart fall den här gången.
Nu är det ny hemmamatch på lördag och Donkeyman hoppas och ber för att jobbet skall möjliggöra ett nytt besök i "Rävlyan".
Läs även andra bloggares åsikter om hockey, elitserien, modo, hv
MoDo Hockey - HV 71 5 - 1
(On site i Arenan)
Mästarhockey 5, Serieledare 1
Detta var bland det svettigaste Donkeyman har sett på länge. MoDo körde över HV totalt. Från början till slut. Visserligen ledde HV med 1-0 men det var bara tillfälligtvis. Ju längre matchen gick desto mindre hade de att säga till om.
Det är sällan som ett bottenlag leder skottstatisktiken med 24-4 men det gjorde faktiskt hemmalaget vid ett tillfälle.
Superkedjan med Foppa, Susse och Mackan var just detta. En superkedja. Men de tre andra kedjorna satte upp lika mycket tryck. Och körde karusell med HV-försvaret. Som tillbringade centrala perioder av matchen i utvisningsbåset. Därför att de inte hann med i svängarna.
Backarna var betongsäkra. Nyfinnen Suhonen är en superlirare. Och sållförklarade keepern Malek är en levande vägg. Kan laget upprepa detta gång på gång så är det inte något snack. Här har vi de Svenska Mästarna.
Vilket skulle inbringa en god semesterersättning till Donkeyman eftersom han i fyllan och villan tog en rövarchans och spelade en tusing på MoDo som mästare just när "Foppa" bestämde sig i höstas. Till ett helt brutalt bra odds.
Nu är världen sådan att Donkeyman över huvud taget inte spelar men den här gången hade maltdrycker i Guldbox tagit kontrollen. Och där vettet går ut följer pengarna efter. Eller vad det nu var som de gamla gubbarna sade.
Problemet ligger väl snarare på det planet att idrottsresultat är färskvara och det är väldigt sällan som ett aldrig så bra lag kan upprepa suveräna framträdanden gång på gång på gång på gång. Men vi kan ju alltid hoppas. Och även en mer normal insats räcker väldigt långt. Därför att detta var så våldsamt överlägset och långt över vad man över huvud taget kan vänta sig.
Vilket också ger förklaringen till resultatet. MoDo var så in i h*****e mycket bättre. I vart fall den här gången.
Nu är det ny hemmamatch på lördag och Donkeyman hoppas och ber för att jobbet skall möjliggöra ett nytt besök i "Rävlyan".
Läs även andra bloggares åsikter om hockey, elitserien, modo, hv
Wednesday 27 January 2010
Världens minsta VM
Nu pågår Bandy-VM för fullt igen. Och trots att Donkeyman älskar Bandy så orkar han inte engagera sig i VM. Därför att turneringen har ett format som knappt intresserar ens de "närmast sörjande".
Donkeyman är så gammal att han har varit med under hela turneringens historia. Och det går att dela in VM-historien i fyra delar.
1. Första VM spelades år 1957. Därifrån och fram till sent 70-tal var Sovjet totalt överlägsna. Sverige och Finland spelade om bronset. Medan Norge kom sist.
2. Men Sverige och Finland kröp sakta men säkert närmare Sovjet i spelstyrka. Och 1981 vann Sverige turneringen i Chabarovsk. Resten av 80-talet och en bit in på 90- var lagen lite mer jämnspelta. Till och med Norge kunde sticka upp då och då. 1993 tog de brons på hemmabana när VM för första gången gick inomhus i "Vikingaskipet" i Hamar. Samtidigt började ett antal nya nationer delta. Lag som inte hade någon chans mot de "fyra stora".
3. Resten av 1990-talet föll Norge sakta men säkert i spelstyrka. Medan antalet nya lag ökade, till stor del beroende på att tidigare Sovjetrepubliker nu började uppträda som landslag. Nu hade VM i realiteten förvandlats till tre turneringar. Ryssland, Sverige och Finland slogs om medaljerna. Medan Norge, Kazakstan och ett par nationer till slogs om platserna bakom. Slutligen fanns en handfull länder som inte har en chans mot de 7-8 bästa.
4. 2000-talet har inneburit att Ryssland och Sverige har dragit ifrån. Finland har inte hängt med i den utvecklingen. Numera gör två nationer upp om mästerskapet. Finland tar bronset medan fem nationer konkurrerar om de kvarvarande tre platserna i A-gruppen. Sedan består tävlingen av en utfyllnad som skulle förlora med minst 25 mål mot de tre bästa.
Donkeyman önskar att hela turneringens format läggs om. Han har inte något förslag till hur det skall ske men att något måste göras är helt uppenbart. Som det är i dag innehåller VM alldeles för många ointressanta matcher. Samtidigt är VM den enda chansen för de lite sämre lagen att få spela mot bättre motstånd och därmed att få utveckla sig. Så ekvationen är inte helt enkel.
Men visst är det en klar varningssignal när inte ens Donkeyman orkar bry sig om Bandy-VM.
Läs även andra bloggares åsikter om bandy, bandy-vm
Donkeyman är så gammal att han har varit med under hela turneringens historia. Och det går att dela in VM-historien i fyra delar.
1. Första VM spelades år 1957. Därifrån och fram till sent 70-tal var Sovjet totalt överlägsna. Sverige och Finland spelade om bronset. Medan Norge kom sist.
2. Men Sverige och Finland kröp sakta men säkert närmare Sovjet i spelstyrka. Och 1981 vann Sverige turneringen i Chabarovsk. Resten av 80-talet och en bit in på 90- var lagen lite mer jämnspelta. Till och med Norge kunde sticka upp då och då. 1993 tog de brons på hemmabana när VM för första gången gick inomhus i "Vikingaskipet" i Hamar. Samtidigt började ett antal nya nationer delta. Lag som inte hade någon chans mot de "fyra stora".
3. Resten av 1990-talet föll Norge sakta men säkert i spelstyrka. Medan antalet nya lag ökade, till stor del beroende på att tidigare Sovjetrepubliker nu började uppträda som landslag. Nu hade VM i realiteten förvandlats till tre turneringar. Ryssland, Sverige och Finland slogs om medaljerna. Medan Norge, Kazakstan och ett par nationer till slogs om platserna bakom. Slutligen fanns en handfull länder som inte har en chans mot de 7-8 bästa.
4. 2000-talet har inneburit att Ryssland och Sverige har dragit ifrån. Finland har inte hängt med i den utvecklingen. Numera gör två nationer upp om mästerskapet. Finland tar bronset medan fem nationer konkurrerar om de kvarvarande tre platserna i A-gruppen. Sedan består tävlingen av en utfyllnad som skulle förlora med minst 25 mål mot de tre bästa.
Donkeyman önskar att hela turneringens format läggs om. Han har inte något förslag till hur det skall ske men att något måste göras är helt uppenbart. Som det är i dag innehåller VM alldeles för många ointressanta matcher. Samtidigt är VM den enda chansen för de lite sämre lagen att få spela mot bättre motstånd och därmed att få utveckla sig. Så ekvationen är inte helt enkel.
Men visst är det en klar varningssignal när inte ens Donkeyman orkar bry sig om Bandy-VM.
Läs även andra bloggares åsikter om bandy, bandy-vm
Monday 25 January 2010
HT Bandy
Donkeyman fortsätter att gå igenom "sina" klubbar:
Haparanda Tornio Bandy...... Hur i allsin dar kan en gammal Söderkis och genuin "Bajare" komma och påstå att han har ett litet hörn i hjärtat för Happis? Svaret är enkelt. Modern kom från Tornedalen (Karungi). Barndomen och ungdomen på 50- och 60- talen medförde massor av besök där uppe. Och på den tiden var det omöjligt att inte intressera sig för Haparandabandyn.
Bandy har nämligen alltid stått mycket starkt på kuststräckan Luleå - Kalix - Haparanda - Tornio - Kemi - Uleåborg. I det här området har det i alla år funnits många starka klubbar. Och på Svensk sida var Haparanda SK/T den ledande klubben just under 50- och 60-talen. Man exporterade en radda med storspelare söderut. Roland Niva, Ingemar Aava och Matti Pohjanen är bland de mest kända.
SK/T står för Sportklubben Taktik. Laget var nämligen en sammanslagning mellan just Haparanda SK och IF Taktik. Och man var utan tvekan bäst i Norrland. 1950 blev man Norrländska mästare sedan man slagit Sandslån i final. Och laget ansågs hålla hygglig Allsvensk klass. Men på den tiden fick inte lag norr om Hälsingland delta i det nationella seriesystemet. Trots detta spelade man regelbundet mot Allsvenska lag därför att innan de konstfrusna banornas tid reste lagen söderifrån upp till Norrbotten för att komma tidigt på is.
Sedan "Norrlandsfönstret" öppnats kvalade man tre gånger till Allsvenskan och var snubblande nära avancemang. Närmast var det 1971. Den gången hade man inlett kvalet i suverän stil. Man skulle "bara" åka ned till Stockholmstrakten och "köra över" Nynäshamn. Matchen gick på Söderstadion och Donkeyman var där och såg den. Och fick se ett Haparandalag som var helt kass. Spelarna rörde sig som om man hade haft dykarskor i stället för skridskor. Och man torskade helt sensationellt.
Varefter storlaget Broberg gjorde sitt i sista omgången och därmed var Nynäs i Allsvenskan i stället för Happis. Besvikelsen i Norrbotten var fundamental och ryktena började genast surra om att spelarna gjort sig en glad kväll på byn när man nu först fick chansen att komma till Stockholm. Hur som helst blev resultatet att tyngdpunkten i den Norrländska Bandyn förskjöts till Kalixtrakten i över 30 år. Det blev också Kalix Bandy som blev det första Norrbottenslaget i högsta serien. Ett par år senare var också Karlsborgs BK uppe i finrummet ett par säsonger.
Efter sekelskiftet blev Tornio PV (Palloveikot) det ledande laget i Finland med hela 6 Finska Mästerskap. Medan HSKT inte "fick till det". Bägge lag spelade sina hemmamatcher på Gränsvallen i Haparanda.
År 2004 började ett unikt samarbete mellan de båda klubbarna med målsättning att åstadkomma ett Svenskt topplag. Under namnet Eurocity och senare HT Bandy började man jobba sig igenom det Svenska seriesystemet. Något som ledit till att laget för första gången på nästan 40 år kom före Kalixlagen och klarade kvalet till Elitserien 2009. Och i år har HT tagit Elitserien med storm. Med ett halvdussin Finska landslagsspelare och några hemflyttare går inte några lag säkra. Nu ligger HT och kämpar runt slutspelsstrecket.
De gamla lagen Tornio PV och HSKT lever vidare som rekryteringslag och ungdomsverksamhet. HT:s utvecklingslag spelar för TPV i Finska serien.
HT spelar ett helt annat spel än resten av Elitserielagen. Man pumpar hårt på med hög press och många man i anfall. Snabba skridskoåkare, tunga skyttar, improvisation och spelglädje borgar för många mål. Men man växlar om med att falla tillbaka och "vila sig" under perioder. Det är ett spelsätt som inspirerats av hur Ryssarna spelar. Och en välsignad motpol till det som har blivit "Svensk Bandy" med bollbesittande spel och hårt disciplinerad "maskinbandy" där Edsbyn är förebilden.
Några HT-länkar:
Lite om Haparandas Bandyhistoria
Gamla Bandybilder från Happis
HT Bandy Hemsida
Donkeymans Reportage från HT Bandys premiär i Elitserien
Läs även andra bloggares åsikter om Bandy, Elitserien, HT Bandy
Haparanda Tornio Bandy...... Hur i allsin dar kan en gammal Söderkis och genuin "Bajare" komma och påstå att han har ett litet hörn i hjärtat för Happis? Svaret är enkelt. Modern kom från Tornedalen (Karungi). Barndomen och ungdomen på 50- och 60- talen medförde massor av besök där uppe. Och på den tiden var det omöjligt att inte intressera sig för Haparandabandyn.
Bandy har nämligen alltid stått mycket starkt på kuststräckan Luleå - Kalix - Haparanda - Tornio - Kemi - Uleåborg. I det här området har det i alla år funnits många starka klubbar. Och på Svensk sida var Haparanda SK/T den ledande klubben just under 50- och 60-talen. Man exporterade en radda med storspelare söderut. Roland Niva, Ingemar Aava och Matti Pohjanen är bland de mest kända.
SK/T står för Sportklubben Taktik. Laget var nämligen en sammanslagning mellan just Haparanda SK och IF Taktik. Och man var utan tvekan bäst i Norrland. 1950 blev man Norrländska mästare sedan man slagit Sandslån i final. Och laget ansågs hålla hygglig Allsvensk klass. Men på den tiden fick inte lag norr om Hälsingland delta i det nationella seriesystemet. Trots detta spelade man regelbundet mot Allsvenska lag därför att innan de konstfrusna banornas tid reste lagen söderifrån upp till Norrbotten för att komma tidigt på is.
Sedan "Norrlandsfönstret" öppnats kvalade man tre gånger till Allsvenskan och var snubblande nära avancemang. Närmast var det 1971. Den gången hade man inlett kvalet i suverän stil. Man skulle "bara" åka ned till Stockholmstrakten och "köra över" Nynäshamn. Matchen gick på Söderstadion och Donkeyman var där och såg den. Och fick se ett Haparandalag som var helt kass. Spelarna rörde sig som om man hade haft dykarskor i stället för skridskor. Och man torskade helt sensationellt.
Varefter storlaget Broberg gjorde sitt i sista omgången och därmed var Nynäs i Allsvenskan i stället för Happis. Besvikelsen i Norrbotten var fundamental och ryktena började genast surra om att spelarna gjort sig en glad kväll på byn när man nu först fick chansen att komma till Stockholm. Hur som helst blev resultatet att tyngdpunkten i den Norrländska Bandyn förskjöts till Kalixtrakten i över 30 år. Det blev också Kalix Bandy som blev det första Norrbottenslaget i högsta serien. Ett par år senare var också Karlsborgs BK uppe i finrummet ett par säsonger.
Efter sekelskiftet blev Tornio PV (Palloveikot) det ledande laget i Finland med hela 6 Finska Mästerskap. Medan HSKT inte "fick till det". Bägge lag spelade sina hemmamatcher på Gränsvallen i Haparanda.
År 2004 började ett unikt samarbete mellan de båda klubbarna med målsättning att åstadkomma ett Svenskt topplag. Under namnet Eurocity och senare HT Bandy började man jobba sig igenom det Svenska seriesystemet. Något som ledit till att laget för första gången på nästan 40 år kom före Kalixlagen och klarade kvalet till Elitserien 2009. Och i år har HT tagit Elitserien med storm. Med ett halvdussin Finska landslagsspelare och några hemflyttare går inte några lag säkra. Nu ligger HT och kämpar runt slutspelsstrecket.
De gamla lagen Tornio PV och HSKT lever vidare som rekryteringslag och ungdomsverksamhet. HT:s utvecklingslag spelar för TPV i Finska serien.
HT spelar ett helt annat spel än resten av Elitserielagen. Man pumpar hårt på med hög press och många man i anfall. Snabba skridskoåkare, tunga skyttar, improvisation och spelglädje borgar för många mål. Men man växlar om med att falla tillbaka och "vila sig" under perioder. Det är ett spelsätt som inspirerats av hur Ryssarna spelar. Och en välsignad motpol till det som har blivit "Svensk Bandy" med bollbesittande spel och hårt disciplinerad "maskinbandy" där Edsbyn är förebilden.
Några HT-länkar:
Lite om Haparandas Bandyhistoria
Gamla Bandybilder från Happis
HT Bandy Hemsida
Donkeymans Reportage från HT Bandys premiär i Elitserien
Läs även andra bloggares åsikter om Bandy, Elitserien, HT Bandy
Friday 22 January 2010
MoDo - Timrå
Fjällräven Center, Torsdag 21. Jan 2010
MoDo Hockey - Timrå IK 3 - 4 (e förl)
(On Site i Arenan)
Drömmer om slutspel 3, Drömmer också om slutspel 4
Detta var kvällen när alla väntade på "Alavirta - effekten". Som uteblev. MoDo spelade trots allt bra. Bättre än Timrå. Men i Hockey är det målen som räknas och inte stilpoäng så TIK avgick med segern ändå.
MoDo gick direkt in och visade Energi, Koncentration och Vilja. Man satte Full Fart Framåt och körde tidvis karusell inne i TIK-zonen. Medan publiken gjorde sin del av jobbet, det var högoktanigt tryck inne i "Rävlyan".
Men så var det den där lilla detaljen som handlar om att göra mål när man får möjlighet. Det gjorde TIK. Det gjorde inte MoDo. Därmed stod det 0-2. Å andra sidan behövdes bara 2 minuter med lite medflyt i 2. perioden så stod det 2-2. Därifrån och ut var det en match som hade allt som behövdes av nerv och fart. Supporters slets mellan hopp och förtvivlan. Men det blev till slut TIK som drog vinstlotten i en match som kunde slutat hur som helst.
Varför vann inte MoDo ?
Den här matchen hade på sitt sätt samma ingredienser som så många tidigare MoDo-matcher den här säsongen. Laget hade övertag i spelet. Laget "borde" ha vunnit. Men lik förb***** gör man det inte. Jag ser tre direkta orsaker:
1. Man gör inte mål trots övertag i spel. Alla lag har goda perioder under en match. MoDo hade den här gången väldigt långa och goda perioder. Under dessa brände man 3-4 solklara chanser och hade 2 puckar i stolpen.
2. Man släpper in id****tmål. Varje match ger laget bort ett eller ett par bonusmål som handicap åt motståndarna. Man uppvisar nonchalans i egen zon och gör felpassningar. Speciellt den unge herr Sondell på backplats har den här säsongen gett bort poäng som skulle räcka till slutspelsplats. Det var också han som bäddade för situationen som gav 0-2 i går.
3. Man drar på sig utvisningar i "fel" situationer. Som i går när Sundström tar en tvåminuters i slutskedet av matchen. Som går över till ett 3-4 spel i förlängning där också segermålet föll.
Målvakterna
Det har skrivits spaltkilometrar om MoDo:s dåliga målvakter. Jag tycker det är direkt orättvist. Visst kan en "levande vägg" kompensera för dåligt försvarsspel. Och visst hade en riktig toppkeeper hållit laget en bit högre upp i tabellen. Men merparten av de onödiga baklängesmålen den här säsongen får backarna ta ansvaret för. Inte målvakterna.
Och den unge Svedberg är utan tvivel föreningens framtid. Han växer sakta men säkert. Plötsligt kommer han att vara en stormålvakt även om han inte är där ännu.
Roman Malek däremot har behandlats otroligt illa. Han har över huvud taget inte gjort bort sig de få gånger han har fått spela. Däremot har han lojalt stått i båset och stöttat laget. Och varit professionell nog att inte klaga offentligt. Senast mot Luleå gjorde han en toppmatch. Men petades sedan omedelbart. I pressen beskrivs han som ett såll. Men hur många av hockeyjournalisterna har egentligen sett honom spela? Han får ju inte chansen.
Man beskyller Malek för att spela "gammaldags". Men vad f****n spelar det för roll om han tar puckarna. Och "modernt målvaktsspel", dvs när keeper står på knä som i innebandy resulterar i andra farligheter. Till exempel när Svedberg gav sig ut på simtur på skott och lät TIK plocka upp sargreturen och peta in den "köksvägen" till 2 - 3. En "gammaldags" keeper håller sig på fötterna och limmar igen utmed stolpen.
Här är ett gott tips till alla sportchefer. MoDo har en klasskeeper som man antagligen kan få loss till budgetpris. Eller gratis. För övrigt vill jag påminna om att Krijan som fortfarande är stadens store keeperhjälte också var ganska darrig i början av sin vistelse i Ö-vik. Men han fick chansen att spela sig in. Vilket alltså inte Malek har fått.
Förhållandet till kvalspel
Resultaten i går gjorde att Rögle kom ytterligare en poäng längre bak medan SSK tog sig två poäng närmare. Och TIK gick förbi.
Förhållandet till slutspel
Skall MoDo komma till slutspel så är det ett absolut krav att hålla TIK bakom sig. Men nu fortsatte man med sin givmilda politik gentemot lagen man vill ha bakom sig och delade ut två pinnar så de kunde gå förbi. Lyckligtvis förlorade Frölunda och Brynäs så MoDo tjänade trots allt en poäng på dem. Medan Luleå och SAIK vann och seglade ännu längre bort.
Donkeymans kommentar:
Ser man till kommentarer och intervjuer genom hela säsongen så slås man som oberoende iakttagare av en sak. Alla spelare, tränare och andra företrädare för klubben går runt i en optimistisk ton som kan kokas ned till: "Vi är alldeles för bra för att missa slutspelet."
Donkeyman tror att Alavirtas arbete bör inriktas på att förmå dem att inse en helt annan sak, nämligen: "Vi är så pass dåliga att vi kan hamna i kvalserien". Hotet bakifrån är större än möjligheten att avancera. Det är dags att börja ta det hotet på allvar.
Läs även andra bloggares åsikter om hockey, elitserien, modo, timrå
MoDo Hockey - Timrå IK 3 - 4 (e förl)
(On Site i Arenan)
Drömmer om slutspel 3, Drömmer också om slutspel 4
Detta var kvällen när alla väntade på "Alavirta - effekten". Som uteblev. MoDo spelade trots allt bra. Bättre än Timrå. Men i Hockey är det målen som räknas och inte stilpoäng så TIK avgick med segern ändå.
MoDo gick direkt in och visade Energi, Koncentration och Vilja. Man satte Full Fart Framåt och körde tidvis karusell inne i TIK-zonen. Medan publiken gjorde sin del av jobbet, det var högoktanigt tryck inne i "Rävlyan".
Men så var det den där lilla detaljen som handlar om att göra mål när man får möjlighet. Det gjorde TIK. Det gjorde inte MoDo. Därmed stod det 0-2. Å andra sidan behövdes bara 2 minuter med lite medflyt i 2. perioden så stod det 2-2. Därifrån och ut var det en match som hade allt som behövdes av nerv och fart. Supporters slets mellan hopp och förtvivlan. Men det blev till slut TIK som drog vinstlotten i en match som kunde slutat hur som helst.
Varför vann inte MoDo ?
Den här matchen hade på sitt sätt samma ingredienser som så många tidigare MoDo-matcher den här säsongen. Laget hade övertag i spelet. Laget "borde" ha vunnit. Men lik förb***** gör man det inte. Jag ser tre direkta orsaker:
1. Man gör inte mål trots övertag i spel. Alla lag har goda perioder under en match. MoDo hade den här gången väldigt långa och goda perioder. Under dessa brände man 3-4 solklara chanser och hade 2 puckar i stolpen.
2. Man släpper in id****tmål. Varje match ger laget bort ett eller ett par bonusmål som handicap åt motståndarna. Man uppvisar nonchalans i egen zon och gör felpassningar. Speciellt den unge herr Sondell på backplats har den här säsongen gett bort poäng som skulle räcka till slutspelsplats. Det var också han som bäddade för situationen som gav 0-2 i går.
3. Man drar på sig utvisningar i "fel" situationer. Som i går när Sundström tar en tvåminuters i slutskedet av matchen. Som går över till ett 3-4 spel i förlängning där också segermålet föll.
Målvakterna
Det har skrivits spaltkilometrar om MoDo:s dåliga målvakter. Jag tycker det är direkt orättvist. Visst kan en "levande vägg" kompensera för dåligt försvarsspel. Och visst hade en riktig toppkeeper hållit laget en bit högre upp i tabellen. Men merparten av de onödiga baklängesmålen den här säsongen får backarna ta ansvaret för. Inte målvakterna.
Och den unge Svedberg är utan tvivel föreningens framtid. Han växer sakta men säkert. Plötsligt kommer han att vara en stormålvakt även om han inte är där ännu.
Roman Malek däremot har behandlats otroligt illa. Han har över huvud taget inte gjort bort sig de få gånger han har fått spela. Däremot har han lojalt stått i båset och stöttat laget. Och varit professionell nog att inte klaga offentligt. Senast mot Luleå gjorde han en toppmatch. Men petades sedan omedelbart. I pressen beskrivs han som ett såll. Men hur många av hockeyjournalisterna har egentligen sett honom spela? Han får ju inte chansen.
Man beskyller Malek för att spela "gammaldags". Men vad f****n spelar det för roll om han tar puckarna. Och "modernt målvaktsspel", dvs när keeper står på knä som i innebandy resulterar i andra farligheter. Till exempel när Svedberg gav sig ut på simtur på skott och lät TIK plocka upp sargreturen och peta in den "köksvägen" till 2 - 3. En "gammaldags" keeper håller sig på fötterna och limmar igen utmed stolpen.
Här är ett gott tips till alla sportchefer. MoDo har en klasskeeper som man antagligen kan få loss till budgetpris. Eller gratis. För övrigt vill jag påminna om att Krijan som fortfarande är stadens store keeperhjälte också var ganska darrig i början av sin vistelse i Ö-vik. Men han fick chansen att spela sig in. Vilket alltså inte Malek har fått.
Förhållandet till kvalspel
Resultaten i går gjorde att Rögle kom ytterligare en poäng längre bak medan SSK tog sig två poäng närmare. Och TIK gick förbi.
Förhållandet till slutspel
Skall MoDo komma till slutspel så är det ett absolut krav att hålla TIK bakom sig. Men nu fortsatte man med sin givmilda politik gentemot lagen man vill ha bakom sig och delade ut två pinnar så de kunde gå förbi. Lyckligtvis förlorade Frölunda och Brynäs så MoDo tjänade trots allt en poäng på dem. Medan Luleå och SAIK vann och seglade ännu längre bort.
Donkeymans kommentar:
Ser man till kommentarer och intervjuer genom hela säsongen så slås man som oberoende iakttagare av en sak. Alla spelare, tränare och andra företrädare för klubben går runt i en optimistisk ton som kan kokas ned till: "Vi är alldeles för bra för att missa slutspelet."
Donkeyman tror att Alavirtas arbete bör inriktas på att förmå dem att inse en helt annan sak, nämligen: "Vi är så pass dåliga att vi kan hamna i kvalserien". Hotet bakifrån är större än möjligheten att avancera. Det är dags att börja ta det hotet på allvar.
Läs även andra bloggares åsikter om hockey, elitserien, modo, timrå
Thursday 21 January 2010
Spekulation
Nu gör Elitserien i Bandy två veckors uppehåll för VM. Med undantag för några få uppskjutna matcher som kommer att spelas. Samtidigt kan man konstatera att det verkar bli "som vanligt". Det vill säga SAIK, Bajen och Edsbyn lägger beslag på de främsta platserna. Medan Villa som länge legat i toppen har fallit lite nedöver sedan man tydligen tappat formen.
Längst ned är KSK och Falun sedan länge nedflyttade och Kungälv är klara för kvalspel. Medan Vänersborg har hittat formen och börjat klättra i tabellen. Detta gör att vi har en klunga på sju lag som slåss om en kvalplats och fyra slutspelsplatser. De här lagen har 6, 7 eller 8 matcher kvar att spela. Och den stora mängden av matcher går mot de andra lagen i samma "klunga".
Donkeyman har försökt sig på en liten analys av situationen.
1. Vi börjar med dagens tabellsituation. Siffrorna representerar poäng / matcher kvar att spela.
Broberg 23/6
Sirius 23/7
VSK 22/8
Bollnäs 21/7
HT 19/7
Vetlanda 19/6
Vänersborg 19/6
2. Men så har dessa lag lite olika motståndare kvar. Låt oss anta att de vinner alla matcher mot KSK, FBS och Kungälv. Då ser tabellen ut som följer:
Bollnäs 27/4
VSK 26/6
Broberg 25/5
Sirius 25/6
HT 21/6
Vetlanda 21/5
Vänersborg 19/6
3. Nu gör jag det äventyrliga experimentet att jag anser att "de tre stora" + VSK är starkare än de andra lagen. Alltså antar jag att de vinner sina matcher mot de här lagen. Och kommer före hela det här gänget. Då blir tabellen så här:
Bollnäs 27/3
Broberg 25/2
Sirius 25/2
HT 21/5
Vetlanda 21/2
Vänersborg 19/4
Vad kan man så läsa ut av detta. Jo, sedan de "lätta" matcherna har krediterats och de "värsta" matcherna nollats så innebär det att lagen har olika antal matcher mot lag i samma skikt för att klättra uppöver i tabellen. Jag tror inte att Villa återfinner sin kanonform från tidigare i vinter utan jag räknar med att de har ungefär samma spelstyrka som de här lagen framöver.
Visst kan man slå de bästa och visst kan man förlora mot de sämsta. Och i slutet av en serie brukar lag som behöver poäng vinna "omöjliga" matcher men ........... Donkeyman tror trots detta att Vetlanda har den brantaste uppförsbacken och tvingas kvala för att hänga kvar.
När det gäller de två sista slutspelsplatserna tror jag det blir mer spännande än vad supporters i Uppsala och Söderhamn sätter pris på. Sirius har det klart svettigaste programmet av de fyra inblandade lagen men både Broberg och Vänersborg har "värre" matcher kvar än HT som är färdiga med de "fyra stora". Därför håller Donkeyman nog en polett på just HT som slutspelslag på Sirius bekostnad.
Sedan finns det ytterligare en faktor som man inte kan värdera. Efter ett serieuppehåll brukar det alltid vara något lag som går betydligt bättre än innan medan något annat plötsligt tappat formen helt.
Men visst är det kul att spekulera och analysera.
Läs även andra bloggares åsikter om bandy, elitserien
Längst ned är KSK och Falun sedan länge nedflyttade och Kungälv är klara för kvalspel. Medan Vänersborg har hittat formen och börjat klättra i tabellen. Detta gör att vi har en klunga på sju lag som slåss om en kvalplats och fyra slutspelsplatser. De här lagen har 6, 7 eller 8 matcher kvar att spela. Och den stora mängden av matcher går mot de andra lagen i samma "klunga".
Donkeyman har försökt sig på en liten analys av situationen.
1. Vi börjar med dagens tabellsituation. Siffrorna representerar poäng / matcher kvar att spela.
Broberg 23/6
Sirius 23/7
VSK 22/8
Bollnäs 21/7
HT 19/7
Vetlanda 19/6
Vänersborg 19/6
2. Men så har dessa lag lite olika motståndare kvar. Låt oss anta att de vinner alla matcher mot KSK, FBS och Kungälv. Då ser tabellen ut som följer:
Bollnäs 27/4
VSK 26/6
Broberg 25/5
Sirius 25/6
HT 21/6
Vetlanda 21/5
Vänersborg 19/6
3. Nu gör jag det äventyrliga experimentet att jag anser att "de tre stora" + VSK är starkare än de andra lagen. Alltså antar jag att de vinner sina matcher mot de här lagen. Och kommer före hela det här gänget. Då blir tabellen så här:
Bollnäs 27/3
Broberg 25/2
Sirius 25/2
HT 21/5
Vetlanda 21/2
Vänersborg 19/4
Vad kan man så läsa ut av detta. Jo, sedan de "lätta" matcherna har krediterats och de "värsta" matcherna nollats så innebär det att lagen har olika antal matcher mot lag i samma skikt för att klättra uppöver i tabellen. Jag tror inte att Villa återfinner sin kanonform från tidigare i vinter utan jag räknar med att de har ungefär samma spelstyrka som de här lagen framöver.
Visst kan man slå de bästa och visst kan man förlora mot de sämsta. Och i slutet av en serie brukar lag som behöver poäng vinna "omöjliga" matcher men ........... Donkeyman tror trots detta att Vetlanda har den brantaste uppförsbacken och tvingas kvala för att hänga kvar.
När det gäller de två sista slutspelsplatserna tror jag det blir mer spännande än vad supporters i Uppsala och Söderhamn sätter pris på. Sirius har det klart svettigaste programmet av de fyra inblandade lagen men både Broberg och Vänersborg har "värre" matcher kvar än HT som är färdiga med de "fyra stora". Därför håller Donkeyman nog en polett på just HT som slutspelslag på Sirius bekostnad.
Sedan finns det ytterligare en faktor som man inte kan värdera. Efter ett serieuppehåll brukar det alltid vara något lag som går betydligt bättre än innan medan något annat plötsligt tappat formen helt.
Men visst är det kul att spekulera och analysera.
Läs även andra bloggares åsikter om bandy, elitserien
Saturday 16 January 2010
MoDo - Luleå
Fjellräven Arena, Lördag 16. Jan 2010
MoDo Hockey - Luleå HC 4 - 1
(On site i Arenan)
Ville verkligen vinna 4, Hade just vunnit 1
Den här kvällen kunde supporters välja om man ville vara optimister eller pessimister. Optimisterna hoppades fortfarande på slutspel och ville att Rögle skulle piska Brynäs. Medan pessimisterna var livrädda för kvalserie och hoppades att Brynäs skulle köra över Rögle. Vilket också skedde.
Samtidigt fick Luleå vad som på Engelska skulle beskrivas som "a stuffing" i Ö-vik. Medan omgångens sammantagna resultat blev att MoDo fick en 6p lucka till kvalserien medan man inte kom något närmare slutspel. Dit är det fortfarande 8 pinnar.
Matchen fick ett förlopp som inte är så ovanligt. Laget som åkt dit ganska försmädligt ett par gånger på rad reser sig som ett nytt lag. Medan laget som just vunnit ett par bragdsegrar inte orkar en gång till när man "bara" möter ett bottenlag.
Samtidigt så kan man konstatera att matchen fick en inledning som vi har upplevt 100 gånger förr den här säsongen. MoDo inleder i stor stil. MoDo spelar ut de andra. MoDo tar ledningen. Men i andra perioden tar det plötsligt stopp. Och de andra kommer igen - av bara helskotta.
Skillnaden var att den här matchen höll MoDo färgen långt in i andra perioden. Sedan blev det fullt kaos ett tag. Men man höll undan och lyckades återta initiativet i tredje. För ovanlighetens skulle kunde man alltså profitera på en suverän matchinledning.
Donkeyman har förundrat sig över detta MoDolag. Man spelar tidvis fullständigt glimrande hockey. För att rätt vad det är släppa in motståndaren i matchen och övergå i fullt kaos. Medan de andra kommer i kapp och tar ledningen. Hade man "hållit färgen" lite bätte genom matcherna skulle man ha legat betydligt högre upp i tabellen. (Och Donkeyman undrar om det möjligen kan vara så att spelarna är dåligt tränade rent fysiskt. Det skulle i vart fall kunna vara en förklaring).
Vid jul låg laget två pinnar från slutspel. Och var i en positiv trend sedan man tidigare legat långt efter. Donkeyman var tvärsäker på att man skulle fortsätta klättra i tabellen. Men nu har det blivit tvärtom. MoDo har frikostligt delat med sig av poängen till alla lag som man vill ha bakom sig. Och ramlat ned till 8 pinnar från slutspel.
Donkeyman ser tre tänkbara scenarier. Antingen går MoDo till slutspel och då kan man mycket väl göra "rent hus" och gå ända till final. Och till och med vinna finalen. Eller så åker man ned i kvalserien och då kan det mycket väl gå riktigt illa.
Men det mest sannolika är att säsongen är över efter 55 omgångar. Med luft nedåt till kvalseriestrecket och luft uppåt mot slutspelet. Skall laget kravla sig över slutspelsstrecket så krävs nämligen två ting. För det första så måste MoDo vinna de flesta matcherna och framför allt ta trepoängare på löpande band. Och inte släppa någon enda pinne till de lag man önskar ha bakom sig i tabellen. Men dessutom måste ett av de närmaste lagen ovanför strecket kollapsa och få rejält dålig utdelning. Och det verkar inte direkt stå på dagordningen.
Den som lever får se. Men jag tror att en slutspelsplats ligger så långt borta att Donkeyman kommer att berätta om den upplevelsen många gånger i framtiden om så sker. Som ett av hans mest osannolika idrottsminnen.
Och tanken att Ö-vik skulle invaderas av "Black Army" med si så där 1500 huliganer som dominerar stan hela dagen och sedan med lätthet överröstar hemmapubliken samtidigt som deras lag spelar rak och enkel "raggarhockey" med massor av hjärta och kampglöd är inte helt festlig. Därför att i hockey är det ganska vanligt att vilja slår klass.
Och det är inte bara AIK som är i den situationen. Kvalserien kommer att innehålla flera andra lag som inte heller har något som helst att förlora. Men en dj*****a massa att vinna. Och även om blir de sist i kvalserien men har slagit MoDo så har de något att leva på i flera år framöver. Donkeyman tror att det är mest hälsosamt att hålla sig långt undan den serien. Även om fem utsålda hus skulle innebära välkomna intäkter. Men jag tror inte man skall vingla runt på avgrundens kant ihop med klubbar som är i den zonen år efter år.
Men som Donkeyman skrivit tidigare. Årets upplaga av MoDo är så "upp och ned" att man inte vet vad man skall tro. Det briljanta blandas med det eländiga. Och vi kommer närmare och närmare facit. Paradiset eller Domedagen. Vi får se.
Läs även andra bloggares åsikter om hockey, modo, luleå
MoDo Hockey - Luleå HC 4 - 1
(On site i Arenan)
Ville verkligen vinna 4, Hade just vunnit 1
Den här kvällen kunde supporters välja om man ville vara optimister eller pessimister. Optimisterna hoppades fortfarande på slutspel och ville att Rögle skulle piska Brynäs. Medan pessimisterna var livrädda för kvalserie och hoppades att Brynäs skulle köra över Rögle. Vilket också skedde.
Samtidigt fick Luleå vad som på Engelska skulle beskrivas som "a stuffing" i Ö-vik. Medan omgångens sammantagna resultat blev att MoDo fick en 6p lucka till kvalserien medan man inte kom något närmare slutspel. Dit är det fortfarande 8 pinnar.
Matchen fick ett förlopp som inte är så ovanligt. Laget som åkt dit ganska försmädligt ett par gånger på rad reser sig som ett nytt lag. Medan laget som just vunnit ett par bragdsegrar inte orkar en gång till när man "bara" möter ett bottenlag.
Samtidigt så kan man konstatera att matchen fick en inledning som vi har upplevt 100 gånger förr den här säsongen. MoDo inleder i stor stil. MoDo spelar ut de andra. MoDo tar ledningen. Men i andra perioden tar det plötsligt stopp. Och de andra kommer igen - av bara helskotta.
Skillnaden var att den här matchen höll MoDo färgen långt in i andra perioden. Sedan blev det fullt kaos ett tag. Men man höll undan och lyckades återta initiativet i tredje. För ovanlighetens skulle kunde man alltså profitera på en suverän matchinledning.
Donkeyman har förundrat sig över detta MoDolag. Man spelar tidvis fullständigt glimrande hockey. För att rätt vad det är släppa in motståndaren i matchen och övergå i fullt kaos. Medan de andra kommer i kapp och tar ledningen. Hade man "hållit färgen" lite bätte genom matcherna skulle man ha legat betydligt högre upp i tabellen. (Och Donkeyman undrar om det möjligen kan vara så att spelarna är dåligt tränade rent fysiskt. Det skulle i vart fall kunna vara en förklaring).
Vid jul låg laget två pinnar från slutspel. Och var i en positiv trend sedan man tidigare legat långt efter. Donkeyman var tvärsäker på att man skulle fortsätta klättra i tabellen. Men nu har det blivit tvärtom. MoDo har frikostligt delat med sig av poängen till alla lag som man vill ha bakom sig. Och ramlat ned till 8 pinnar från slutspel.
Donkeyman ser tre tänkbara scenarier. Antingen går MoDo till slutspel och då kan man mycket väl göra "rent hus" och gå ända till final. Och till och med vinna finalen. Eller så åker man ned i kvalserien och då kan det mycket väl gå riktigt illa.
Men det mest sannolika är att säsongen är över efter 55 omgångar. Med luft nedåt till kvalseriestrecket och luft uppåt mot slutspelet. Skall laget kravla sig över slutspelsstrecket så krävs nämligen två ting. För det första så måste MoDo vinna de flesta matcherna och framför allt ta trepoängare på löpande band. Och inte släppa någon enda pinne till de lag man önskar ha bakom sig i tabellen. Men dessutom måste ett av de närmaste lagen ovanför strecket kollapsa och få rejält dålig utdelning. Och det verkar inte direkt stå på dagordningen.
Den som lever får se. Men jag tror att en slutspelsplats ligger så långt borta att Donkeyman kommer att berätta om den upplevelsen många gånger i framtiden om så sker. Som ett av hans mest osannolika idrottsminnen.
Och tanken att Ö-vik skulle invaderas av "Black Army" med si så där 1500 huliganer som dominerar stan hela dagen och sedan med lätthet överröstar hemmapubliken samtidigt som deras lag spelar rak och enkel "raggarhockey" med massor av hjärta och kampglöd är inte helt festlig. Därför att i hockey är det ganska vanligt att vilja slår klass.
Och det är inte bara AIK som är i den situationen. Kvalserien kommer att innehålla flera andra lag som inte heller har något som helst att förlora. Men en dj*****a massa att vinna. Och även om blir de sist i kvalserien men har slagit MoDo så har de något att leva på i flera år framöver. Donkeyman tror att det är mest hälsosamt att hålla sig långt undan den serien. Även om fem utsålda hus skulle innebära välkomna intäkter. Men jag tror inte man skall vingla runt på avgrundens kant ihop med klubbar som är i den zonen år efter år.
Men som Donkeyman skrivit tidigare. Årets upplaga av MoDo är så "upp och ned" att man inte vet vad man skall tro. Det briljanta blandas med det eländiga. Och vi kommer närmare och närmare facit. Paradiset eller Domedagen. Vi får se.
Läs även andra bloggares åsikter om hockey, modo, luleå
Thursday 14 January 2010
AFC Wimbledon
I serien om de klubbar som Donkeyman känner för kommer nu den ena av hans båda Engelska fotbollklubbar........
Donkeyman är en "Womble". Han håller nämligen på "the Dons". Det vill säga imbledon. Som den ena av hans bägge Engelska fotbollsklubbar.
Bakgrunden är att Donkeyman jobbade en hel del i London och i England för en del år sedan. Då bodde han för det mesta på "Merchant Navy Hotel" som låg vägg i vägg med "The Football Association" på Lancaster Gate. Men många kollegor bodde i Wimbledon och Kingston. Därmed vistades han en hel del där ute också.
Och där hette fotbollaget Wimbledon FC. Det var en klubb med gamla traditioner. Sedan 1909 hade man spelat seriespel. Men man valdes inte in i Fotbollsligan förrän år 1977. Därifrån gick det sakta men säkert uppåt och man nådde Premier League år 1986.
Den mest remarkabla segern var givetvis när man vann FA Cupen år 1988. Samt att man över huvud taget klarade att hänga kvar på toppnivå ända till år 2000. Därför att det var mycket som talade mot klubben. Inte minst ekonomin.
Först och främst förlorade man sin stadion "Plough Lane" i Wimbledon sedan området skulle exploateras och stadion rivas. Något som också gjorde att Englands genom tiderna kanske mest segerrika speedwayklubb blev hemlös. Klubben tvingades spela sina hemmamatcher på Crystal Palaces hemmabana Selhurst Park i många år. Långt från den naturliga hemorten. Men trots dålig ekonomi och liten publik höll man koken i år efter år.
Det var en turbulent tid med några ägarskiften. Men supporters började tidigt organisera sig därför att ägarna hade iönskemål om att flytta hela klubben till någon mer lönsam plats. Därmed skapades WISA, Wimbledon Independent Supporters Association. Som än i dag lever.
Bland annat var flytt till Dublin på förslag. Och med tiden blev det 2002 flyttning till Milton Keynes. Och 2004 döptes laget om till MK Dons.
År 2002 börjar en ny period i klubbens historia. Lagets supporters startade då AFC Wimbledon som startade om i lägsta serien. Sedan dess har man vid fyra tillfällen blivit uppflyttade och spelar nu i det som brukar kallas "Nationwide Conference", det vill säga ligan närmast under Football League.
Och det är inte småtterier man har klarat av på den tiden. Man har skapat ett lag med en solid supporterskara och en professionell organisation. Man har klättrat upp igenom seriesystemet och har bland de största publiktalen utanför Football League. Man har köpt och utvecklat sin egen stadionanläggning, visserligen belägen i Norbiton, Kingston men trots detta ganska nära Wimbledon. Och man har gjort klubben till en aktiv del av samhället Wimbledon.
Samtidigt ägs och drivs klubben av sina supporters. Men med en helt proffesionell ledning. Alla pilar pekar uppåt och antagligen är det bara en tidsfråga innan man går över till helproffesionell fotboll och tar steget upp till division 2. Donkeyman är i vart fall över och ser ett par matcher varje år. Och gläds åt framstegen. Dessutom är han en av många andelsägare i "The Dons Trust".
Edit: Vid genomläsning ser Donkeyman att han har glömt en viktig information. Det blev några års öppet "krig" mellan AFC Wimbledon och MK Dons. Ett krig där AFC fick stöd från merparten av andra klubbars supporters. Som inte heller accepterade att man helt enkelt "stal" en klubb och flyttade den från sina supporters och från dess naturliga hemort. Men med tiden har de båda klubbarna kommit överens om att AFC Wimbledon är fortsättningen av Wimbledon FC och alla WFC:s priser och memorablia har överförts till AFC W. Medan MKD i det avseendet skall räknas som en ny förening. Utan att känslorna för den skull har svalnat. Man kan väl säga att man numera accepterar varandra men inte mer.
Några AFC Wimbledonlänkar:
Officiell hemsida
En av många supportersidor
Ägarstiftelsen
WISA
Supporterägda klubbars sida
Läs även andra bloggares åsikter om fotboll, afc wimbledon
Donkeyman är en "Womble". Han håller nämligen på "the Dons". Det vill säga imbledon. Som den ena av hans bägge Engelska fotbollsklubbar.
Bakgrunden är att Donkeyman jobbade en hel del i London och i England för en del år sedan. Då bodde han för det mesta på "Merchant Navy Hotel" som låg vägg i vägg med "The Football Association" på Lancaster Gate. Men många kollegor bodde i Wimbledon och Kingston. Därmed vistades han en hel del där ute också.
Och där hette fotbollaget Wimbledon FC. Det var en klubb med gamla traditioner. Sedan 1909 hade man spelat seriespel. Men man valdes inte in i Fotbollsligan förrän år 1977. Därifrån gick det sakta men säkert uppåt och man nådde Premier League år 1986.
Den mest remarkabla segern var givetvis när man vann FA Cupen år 1988. Samt att man över huvud taget klarade att hänga kvar på toppnivå ända till år 2000. Därför att det var mycket som talade mot klubben. Inte minst ekonomin.
Först och främst förlorade man sin stadion "Plough Lane" i Wimbledon sedan området skulle exploateras och stadion rivas. Något som också gjorde att Englands genom tiderna kanske mest segerrika speedwayklubb blev hemlös. Klubben tvingades spela sina hemmamatcher på Crystal Palaces hemmabana Selhurst Park i många år. Långt från den naturliga hemorten. Men trots dålig ekonomi och liten publik höll man koken i år efter år.
Det var en turbulent tid med några ägarskiften. Men supporters började tidigt organisera sig därför att ägarna hade iönskemål om att flytta hela klubben till någon mer lönsam plats. Därmed skapades WISA, Wimbledon Independent Supporters Association. Som än i dag lever.
Bland annat var flytt till Dublin på förslag. Och med tiden blev det 2002 flyttning till Milton Keynes. Och 2004 döptes laget om till MK Dons.
År 2002 börjar en ny period i klubbens historia. Lagets supporters startade då AFC Wimbledon som startade om i lägsta serien. Sedan dess har man vid fyra tillfällen blivit uppflyttade och spelar nu i det som brukar kallas "Nationwide Conference", det vill säga ligan närmast under Football League.
Och det är inte småtterier man har klarat av på den tiden. Man har skapat ett lag med en solid supporterskara och en professionell organisation. Man har klättrat upp igenom seriesystemet och har bland de största publiktalen utanför Football League. Man har köpt och utvecklat sin egen stadionanläggning, visserligen belägen i Norbiton, Kingston men trots detta ganska nära Wimbledon. Och man har gjort klubben till en aktiv del av samhället Wimbledon.
Samtidigt ägs och drivs klubben av sina supporters. Men med en helt proffesionell ledning. Alla pilar pekar uppåt och antagligen är det bara en tidsfråga innan man går över till helproffesionell fotboll och tar steget upp till division 2. Donkeyman är i vart fall över och ser ett par matcher varje år. Och gläds åt framstegen. Dessutom är han en av många andelsägare i "The Dons Trust".
Edit: Vid genomläsning ser Donkeyman att han har glömt en viktig information. Det blev några års öppet "krig" mellan AFC Wimbledon och MK Dons. Ett krig där AFC fick stöd från merparten av andra klubbars supporters. Som inte heller accepterade att man helt enkelt "stal" en klubb och flyttade den från sina supporters och från dess naturliga hemort. Men med tiden har de båda klubbarna kommit överens om att AFC Wimbledon är fortsättningen av Wimbledon FC och alla WFC:s priser och memorablia har överförts till AFC W. Medan MKD i det avseendet skall räknas som en ny förening. Utan att känslorna för den skull har svalnat. Man kan väl säga att man numera accepterar varandra men inte mer.
Några AFC Wimbledonlänkar:
Officiell hemsida
En av många supportersidor
Ägarstiftelsen
WISA
Supporterägda klubbars sida
Läs även andra bloggares åsikter om fotboll, afc wimbledon
Tuesday 12 January 2010
Bajendrag
Nu spelar "Bajen" mästarbandy. Samtidigt som SAIK och VSK hackar lite grand. Medan Edsbyn är "som vanligt", dvs dj***t bra. Sedan har vi ju Villa som i realiteten fortfarande leder Elitserien även om förbundet inte kör med real tabell. (Se tidigare inlägg från Donkeyman). Men serie är serie. Sedan kommer slutspelet och då börjar alla med "blanka ark".
Donkeyman glädjer sig åt de fem finalbiljetter som han köpte samma morgon som de släpptes för ungefär 6 veckor sedan. Han skall gå på final med sina gamla trogna finalkompisar "Kalle" och "Bert". Dessutom skal vi ha med oss Kalles fru samt OP. Dvs "Okänd Person". I utgångspunkten hade Donkeyman räknat med "jourhavande fästmö" men hon avgick dess värre med döden i julas så biljetten måste dess värre erbjudas en eller annan ny finalgångare.
Och vi skall förbereda med halvfuktig tågresa till Uppsala. Sedan skall det bli fuktig förberedelse på sjapp i Uppsala. Följt av vandring upp till Studan.
Och vi skall ha klassisk Bandyfortfölj med lätt spetsad glögg till damerna och tungt spetsad glögg till herrarna. Precis som vi har haft som tradition sedan 60-talet. Sedan kan moderna tiders moralmänniskor anse vad de vill. Antingen vill man ha oss som betalande publik och då har vi portfölj. Eller så vill man inte ha oss. Och då betalar vi inte heller.
Slagordet är helt enkelt: "Fuck Göranson Arena" i Sandviken. Åt h****e med slipsgänget. Bandyn är en så smal idrott att "den gamla klassiska publiken" och "den moderna tidens publik" måste kunna samsas på samma arena. Men jag vet väldigt väl att den gången någon missunnar mig att ta med mig en portfölj med alkoholhaltiga varor in på finalarenan så bryts en över 40-årig tradition. För gott. Då har jag sett min sista final. Och det vore så plågsamt att jag inte ens vill tänka tanken.
Men till trevligare tankar. Den här gången känner Donkeyman draget. Den här gången blir Bajen bara bättre och bättre. Den här gången skall vi förb***** mig vinna. Donkeyman har sett nog med förlorade finaler nu. Någon gång måste Guldet komma. Och det blir i år. Sanna mina ord. Vem som blir finalmotståndare betyder inte så mycket. Vi skall köra över vem det vara månde. Nu är det färdigt. Nu är det vår tur.
Men så måste Donkeyman också erkänna att han har ett andralag som han också håller på. Det är HT Bandy. Eller "Happis" som man säger på orten. Poängmässigt är de snubblande nära en slutspelsplats. Samtidigt som det inte är så långt ned till Vänersborg och kval. Men "Happis" kommer mer och mer. Och OM de tar sig till slutspel så kommer de helt säkert att få möta tabellfyran. Därför att jag tvivlar starkt på att något av de tre första lagen väljer "Happis" som sin finalmotståndare. De är lite för "läbbiga" för det. Och kommer de först till slutspel så vete fasen vad som kan hända . De har kapacitet till att göra sensation ..........
Läs även andra bloggares åsikter om bandy, hammarby, bajen
Donkeyman glädjer sig åt de fem finalbiljetter som han köpte samma morgon som de släpptes för ungefär 6 veckor sedan. Han skall gå på final med sina gamla trogna finalkompisar "Kalle" och "Bert". Dessutom skal vi ha med oss Kalles fru samt OP. Dvs "Okänd Person". I utgångspunkten hade Donkeyman räknat med "jourhavande fästmö" men hon avgick dess värre med döden i julas så biljetten måste dess värre erbjudas en eller annan ny finalgångare.
Och vi skall förbereda med halvfuktig tågresa till Uppsala. Sedan skall det bli fuktig förberedelse på sjapp i Uppsala. Följt av vandring upp till Studan.
Och vi skall ha klassisk Bandyfortfölj med lätt spetsad glögg till damerna och tungt spetsad glögg till herrarna. Precis som vi har haft som tradition sedan 60-talet. Sedan kan moderna tiders moralmänniskor anse vad de vill. Antingen vill man ha oss som betalande publik och då har vi portfölj. Eller så vill man inte ha oss. Och då betalar vi inte heller.
Slagordet är helt enkelt: "Fuck Göranson Arena" i Sandviken. Åt h****e med slipsgänget. Bandyn är en så smal idrott att "den gamla klassiska publiken" och "den moderna tidens publik" måste kunna samsas på samma arena. Men jag vet väldigt väl att den gången någon missunnar mig att ta med mig en portfölj med alkoholhaltiga varor in på finalarenan så bryts en över 40-årig tradition. För gott. Då har jag sett min sista final. Och det vore så plågsamt att jag inte ens vill tänka tanken.
Men till trevligare tankar. Den här gången känner Donkeyman draget. Den här gången blir Bajen bara bättre och bättre. Den här gången skall vi förb***** mig vinna. Donkeyman har sett nog med förlorade finaler nu. Någon gång måste Guldet komma. Och det blir i år. Sanna mina ord. Vem som blir finalmotståndare betyder inte så mycket. Vi skall köra över vem det vara månde. Nu är det färdigt. Nu är det vår tur.
Men så måste Donkeyman också erkänna att han har ett andralag som han också håller på. Det är HT Bandy. Eller "Happis" som man säger på orten. Poängmässigt är de snubblande nära en slutspelsplats. Samtidigt som det inte är så långt ned till Vänersborg och kval. Men "Happis" kommer mer och mer. Och OM de tar sig till slutspel så kommer de helt säkert att få möta tabellfyran. Därför att jag tvivlar starkt på att något av de tre första lagen väljer "Happis" som sin finalmotståndare. De är lite för "läbbiga" för det. Och kommer de först till slutspel så vete fasen vad som kan hända . De har kapacitet till att göra sensation ..........
Läs även andra bloggares åsikter om bandy, hammarby, bajen
Thursday 7 January 2010
Bandyserierna
Tack vare ett antal inställda matcher börjar serietabellerna se ut som "in the good old days". Det vill säga lagen har spelat olika antal matcher och tabellerna "haltar". Vilket också gör att en vanlig tabell där man redovisar antalet inspelade poäng blir missvisande om man vill värdera de olika lagens chanser.
I artikeln Serietabeller visade Donkeyman för några veckor sedan hur tabellerna borde ställas upp. Den "rättvisande" tabellen för Elitserien ser då ut som följer:
Villa 5 p
SAIK 8 p
Hammarby 9 p
Edsbyn 11 p
VSK 11 p
Bollnäs 12 p
Sirius 13 p
Broberg 15 p
--------------
HT 16 p
Vetlanda 17 p
--------------
Vänersborg 21 p
Kungälv 24 p
--------------
Falun 28 p
KSK 34 p
Och då kan man konstatera det som "alla" har sett för länge sedan. Falun och KSK är redan nedflyttade. De har inte en chans att komma i kapp. Dessutom tyder alla tecken på att Vänersborg och Kungälv får kvalspela mot de Allsvenska tvåorna.
Sedan slåss fem lag om tre slutspelsplatser. Vilka som vinner fram här är inte gott att säga. De här lagen verkar vara jämnstarka. Dagsform, tillfälligheter och flax kommer att avgöra. Ett par skador eller ett par oturliga matchstraff blir sannolikt skillnaden mellan slutspel och "ingenmansland". Jag har däremot svårt att se att vare sig Vänersborg eller Kungälv har någon realistisk chans att hinna i kapp något av de här lagen.
Och så kommer då "de fyra stora". Som vanligt. Men årets riktigt stora glädjeämne är att Villa klarar av att hålla en säker tätplats.
Går man till Allsvenskan så blir det ett race mellan ÖSK och Tillberga om 1:a och 2:a platserna i Norr. Inget annat lag gör sig besvär där. Medan Söderserien är det getingbo som alla har tippat. Boltic, Gripen, GAIS, Ale-Surte och Motala slår varandra kors och tvärs. Men Motala tycks börja sacka efter lite grand. Det laget som inte förlorar fler poäng mot lagen på längre ner i tabellen ligger sannolikt bra till.
Mitt tips är ÖSK och Boltic direkt till Elitserien. Så blir det kval Vänersborg - Tillberga och Kungälv - GAIS.
Vilket åter för fram funderingar om det rättvisa kring geografiskt kval. Donkeyman vill ha 14-lags Elitserie även i framtiden. Men han vill att topplagen i Allsvenskan skall spela sig upp. Ungefär som i Ishockey. Problemet är bara hur man skall lösa detta. Det blir inte helt lätt om man dessutom vill ge tvåorna i Allsvenskan en chans. Därför att en sexlags kvalserie om två platser måste rimligen spelas som enkelserie om man skall "hinna med". Dessutom får du inte nog bonus av att vinna en serie om tvåan behandlas lika.
Skall man behålla nedflyttning / kval enligt årets modell så borde man spela en fyrlags dubbelserie om två platser i stället för parvis kval. Precis som man gjort i många år tidigare.
Det här är något som Donkeyman menar bör diskuteras framöver. Den nuvarande lösningen är inte bra.
Läs även andra bloggares åsikter om elitserien, bandy
I artikeln Serietabeller visade Donkeyman för några veckor sedan hur tabellerna borde ställas upp. Den "rättvisande" tabellen för Elitserien ser då ut som följer:
Villa 5 p
SAIK 8 p
Hammarby 9 p
Edsbyn 11 p
VSK 11 p
Bollnäs 12 p
Sirius 13 p
Broberg 15 p
--------------
HT 16 p
Vetlanda 17 p
--------------
Vänersborg 21 p
Kungälv 24 p
--------------
Falun 28 p
KSK 34 p
Och då kan man konstatera det som "alla" har sett för länge sedan. Falun och KSK är redan nedflyttade. De har inte en chans att komma i kapp. Dessutom tyder alla tecken på att Vänersborg och Kungälv får kvalspela mot de Allsvenska tvåorna.
Sedan slåss fem lag om tre slutspelsplatser. Vilka som vinner fram här är inte gott att säga. De här lagen verkar vara jämnstarka. Dagsform, tillfälligheter och flax kommer att avgöra. Ett par skador eller ett par oturliga matchstraff blir sannolikt skillnaden mellan slutspel och "ingenmansland". Jag har däremot svårt att se att vare sig Vänersborg eller Kungälv har någon realistisk chans att hinna i kapp något av de här lagen.
Och så kommer då "de fyra stora". Som vanligt. Men årets riktigt stora glädjeämne är att Villa klarar av att hålla en säker tätplats.
Går man till Allsvenskan så blir det ett race mellan ÖSK och Tillberga om 1:a och 2:a platserna i Norr. Inget annat lag gör sig besvär där. Medan Söderserien är det getingbo som alla har tippat. Boltic, Gripen, GAIS, Ale-Surte och Motala slår varandra kors och tvärs. Men Motala tycks börja sacka efter lite grand. Det laget som inte förlorar fler poäng mot lagen på längre ner i tabellen ligger sannolikt bra till.
Mitt tips är ÖSK och Boltic direkt till Elitserien. Så blir det kval Vänersborg - Tillberga och Kungälv - GAIS.
Vilket åter för fram funderingar om det rättvisa kring geografiskt kval. Donkeyman vill ha 14-lags Elitserie även i framtiden. Men han vill att topplagen i Allsvenskan skall spela sig upp. Ungefär som i Ishockey. Problemet är bara hur man skall lösa detta. Det blir inte helt lätt om man dessutom vill ge tvåorna i Allsvenskan en chans. Därför att en sexlags kvalserie om två platser måste rimligen spelas som enkelserie om man skall "hinna med". Dessutom får du inte nog bonus av att vinna en serie om tvåan behandlas lika.
Skall man behålla nedflyttning / kval enligt årets modell så borde man spela en fyrlags dubbelserie om två platser i stället för parvis kval. Precis som man gjort i många år tidigare.
Det här är något som Donkeyman menar bör diskuteras framöver. Den nuvarande lösningen är inte bra.
Läs även andra bloggares åsikter om elitserien, bandy
Saturday 2 January 2010
MoDo - SSK
Fjällräven Center, Lördag 2. Jan 2010
MoDo Hockey - Södertälje SK 6 - 3
(On Site i Arenan)
Stjärnor på halvfart 6, Medelmåttor 3
Först och främst skall Donkeyman be om ursäkt för att han inte har varit "på hugget" och skrivit mer trots att det har skett mycket intressant över helgerna. Men den som följt med på hans allmänna blogg www.nordens-paris.blogspot.com vet att det har hänt tråkiga ting i hans liv under helgen.
Men nu var det åter match i Ö-vik och Donkeyman tog sig dit. För att se en "måstematch" om MoDo har tänkt sig att undvika Kvalserien och kanske ta sig till Slutspel.
Det här var en märklig match. Skall man snacka Engelska så var MoDo på väg att ge SSK en ordentlig "stuffing". Och samtidigt förbättra målskillnaden radikalt. Men så plötsligt lättade man på gasen och släppte in SSK i matchen. Utan att för den skull låta dem komma i närheten av oavgjort.
Norske Skrøder gjorde tre mål, Norske Forsberg gjorde ett och så fixade Näslund och Steen var sitt. Näslunds mål var lite kul. Donkeyman gick runt och sade åt alla efteråt att det visade klart och tydligt att man inte behövde panga på så in i h****e, huvudsaken var att träffa rätt. Medan omgivningen påstod att det var en miss. Donkeyman vill hellre tro att han har rätt - det var en väl avvägd fösare .......
Det märkliga skedde också att det blev oavgjort i skottstatistiken samtidigt som det ena laget i praktiken var överkörda. Samtidigt var inte SSK så dåliga och MoDo var inte heller så bra. Det var bara siffrorna som rann i väg. Med en annan fördelning av flax kontra oflax kunde det ha blivit mer spännande än vi skulle ha uppskattat.
Hur som helst var det här nyttigt för MoDo:s tabellposition. Skall man klättra upp till slutspelsplats så måste man ta trepoängare mot lagen man vill ha bakom sig i tabellen. Något som man har avstått ifrån den här säsongen.
Läs även andra bloggares åsikter om hockey, modo, södertälje
MoDo Hockey - Södertälje SK 6 - 3
(On Site i Arenan)
Stjärnor på halvfart 6, Medelmåttor 3
Först och främst skall Donkeyman be om ursäkt för att han inte har varit "på hugget" och skrivit mer trots att det har skett mycket intressant över helgerna. Men den som följt med på hans allmänna blogg www.nordens-paris.blogspot.com vet att det har hänt tråkiga ting i hans liv under helgen.
Men nu var det åter match i Ö-vik och Donkeyman tog sig dit. För att se en "måstematch" om MoDo har tänkt sig att undvika Kvalserien och kanske ta sig till Slutspel.
Det här var en märklig match. Skall man snacka Engelska så var MoDo på väg att ge SSK en ordentlig "stuffing". Och samtidigt förbättra målskillnaden radikalt. Men så plötsligt lättade man på gasen och släppte in SSK i matchen. Utan att för den skull låta dem komma i närheten av oavgjort.
Norske Skrøder gjorde tre mål, Norske Forsberg gjorde ett och så fixade Näslund och Steen var sitt. Näslunds mål var lite kul. Donkeyman gick runt och sade åt alla efteråt att det visade klart och tydligt att man inte behövde panga på så in i h****e, huvudsaken var att träffa rätt. Medan omgivningen påstod att det var en miss. Donkeyman vill hellre tro att han har rätt - det var en väl avvägd fösare .......
Det märkliga skedde också att det blev oavgjort i skottstatistiken samtidigt som det ena laget i praktiken var överkörda. Samtidigt var inte SSK så dåliga och MoDo var inte heller så bra. Det var bara siffrorna som rann i väg. Med en annan fördelning av flax kontra oflax kunde det ha blivit mer spännande än vi skulle ha uppskattat.
Hur som helst var det här nyttigt för MoDo:s tabellposition. Skall man klättra upp till slutspelsplats så måste man ta trepoängare mot lagen man vill ha bakom sig i tabellen. Något som man har avstått ifrån den här säsongen.
Läs även andra bloggares åsikter om hockey, modo, södertälje
Subscribe to:
Posts (Atom)