En räddning

Under taben "Idrottsminnen" berättar Donkeyman om ting han har upplevt på arenorna. Och det är mycket. I stort och smått.

Donkeyman är "Bajare". Men han är också Bandyälskare. Och som ung i mitten på 60-talet fanns det mycket Bandy att se i Stockholm. Det var givetvis Hammarby som säsong efter säsong var med i toppen. Men inte helt överst. Och så var det IFK Stockholm och Djurgården som bägge hade goda lag. En säsong var även AIK med så då hade Stockholm 4 (fyra) Allsvenska lag. Så den unge Donkeyman blev minst sagt hemtam på Stockholms Stadion där matcherna spelades.

Djurgårdens lag var verkligen bra på den tiden. Till stor del var det de klassiska fotbolls- och hockeyspelarna som bar upp laget. Sådana som "Knivsta" och "Tjalle" Mild. Men det fanns även rena Bandyspelare. Bland annat hade man en vindsnabb vänsterytter som hette Olle Persson. Som inte gjorde något stort namn efter att Djurgårn åkte ur - men bra var han. Donkeyman har ännu inte glömt honom. Undrar var han tog vägen ....

Men den riktigt stora stjärnan var deras legendariske målvakt Arne Arvidsson. Som stod i Djurgårdens fotbollslag i 13 säsonger och vann 3 SM-Guld på den tiden. Plus en bunke med landskamper.

Men "Arvid" var en särdeles god Bandykeeper också. Med en reaktionsförmåga som var nära det otroliga. Och det är här som dagens Idrottsminne kommer in.

Det var en av säsongerna i mitten på 60-talet. Jag tror det var 64-65. Det året tog Arne Arvidsson över 10 straffar. Och Donkeyman minns en av de här räddningarna. Det var en underbart fin vintersöndag på Stockholms Stadion. Djurgårn' mötte Nässjö i en match som gällde en slutspelsplats. Det var många tusen åskådare i solskenet och vi fick alla se en fin och fartfylld Bandymatch. Av den riktigt klassiska sorten.

Men så fick Nässjö straff. De skulle skjuta mot Valhallavägen och "Arvid" gjorde sig beredd. Man kunde höra en knappnål falla på Stadion. Och straffen gick - rätt upp i krysset. Man hörde till och med en kraftig smäll. Den gången hade man måldomare i Bandy. Och flaggan åkte upp. Bara för att åka ned igen sekunder senare. Måldomaren såg för sig bollen i krysset men så var "Arvid" där med näven.

Det visade sig nämligen att Arne Arvidsson slängde sig raklång upp i högra krysset och KLISTRADE bollen. Det var smällen man hörde. Till saken hör att den gången så hade målvakterna bara vanliga tunna Bandyhandskar så det var mycket vanligare att klistra skott än vad det är i dag. Så landade han på isen och gjorde liggande ett utkast långt ut på kanten. Varpå Djurgårn hade målchans ett par sekunder efter att straffen var slagen.

Donkeyman har aldrig sett något liknande igen. Vare sig förr eller senare. Där kan man snacka om ett riktigt "Idrottsminne". Men Djurgårn förlorade matchen. Det blev inte något slutspel och nästa säsong åkte man ur serien. Något år senare var det slut för IFK Stockholm medan "Bajen" stretade med i ungefär 10 år till. Innan den 16 år långa "mörkerperioden" utan Elitseriebandy i Stockholm började. Men det är en annan historia.

Läs även andra bloggares åsikter om Bandy, Djurgården