MoDo - Luleå

Swebank Arena, Ö-vik, Torsdag 19.Nov 2009
MoDo Hockey - Lule HC 4 - 0
(On site i Arenan)

Ett nytt lag 4, Räckte inte till 0

Men det finns två sorters genier. De ena som är så bra att de måste ha den absoluta eliten runt sig för att själva prestera stora ting. De andra som är så bra att de lyfter omgivningen, även om den är av betydligt sämre kvalitet.

Donkeyman minns mycket väl pianospelaren Jacup Thomssen som bodde i Tromsø för ungefär 10 år sedan. Han kunde "spela skjortan" av vem som helst. Både som konsertpianist och som barpianist. Klassisk, jazz, rock'n roll, dansmusik - you name it. Jacup var bäst. Och han spelade ofta (=i stort sett var kväll) som "reserv" i olika band. Eller i olika tillfälligt sammansatta kombinationer ute på byens pubar och klubbar.

Det som var speciellt med Jacup var att när han var med så lyfte han de andra musikerna till en nivå som de aldrig annars var i närheten av. De vågade sig på att göra saker som de knappt tordes ens på övning. Medan många andra goda musiker i samma situation dräpte omgivningen bara därför att de var så mycket bättre.

En parallell till detta upplevde Donkeyman i en oförglömlig afton på "Swebank" i Ö-vik i går kväll. Foppa hade nypremiär på hemmaplan och lyfte hela MoDo-laget till en nivå vi inte sett tidigare den här säsongen.

Tonen sattes redan när Foppas kedja kom in första gången efter några minuter. Först kom våldsamma publikovationer, sedan tog Foppa pucken och avancerade ......... Han drog två Lulespelare och gjorde tunnel på en tredje innan han blev stoppad med en hakning. Därmed skapade han kaos hos Lule och fixade ett Power Play i första anfallet.

I går spelade MoDo kyligt och förnuftigt. Man manövererade ut ett bra Lulelag. Första målet kom genom en snygg framspelning från Foppa till Magnus Häggström som drog iväg ett perfekt skott. Och taket lyfte när Foppa själv producerade två högklassiga mål.

Unge Häggström är också värd en kommentar. Förra året spelade han div-1 hockey och jobbade som snickare. I år har han spelat i samma kedja som Foppa i fem matcher och gjort succé. Så har han spelat utan Foppa i 16 matcher utan att märkas. Här har vi ett bra exempel på hur geniet lyfter omgivningen. Jämför man å andra sidan Foppa med Zlatan så tvivlar jag starkt på att Zlatan lyfter ett halvdåligt lag. Tvärtom - han måste ha medspelare på samma nivå för att själv prestera sitt bästa. Medan Foppa lyfter ett helt lag bara med sin närvaro.

Glädjande nog var MoDo-spelarna kyliga nog att inte dras in i tumultet när Chris Abbot bjöd upp till baluns så han fick vara ensam om sitt matchstraff. För två veckor sedan hade garanterat en eller annan rödtröjad hetsporre gjort honom sällskap av banan.

Stämningen var minst sagt hög på Arenan. Sista minuterna var det stående ovationer fram till slutsignalen. Elitseriens kassörer torde gnugga händerna av glädje. Och snart kommer Näslund och Sundström. Och Dan Hinote. Och någon till ...... Det blir kanske festligt i Ö-vik i vinter.

Någon säger att MoDo redan ligger alldeles för långt efter. Struntprat säger Donkeyman som kikat lite på förra årets tabell. Efter 21 omgångar låg MoDo den gången på andra plats och föll ned till nionde innan serien var slut. Medan Frölunda låg på nionde och avancerade till tredje. Och Frölunda tog 24 poäng mer än MoDo på de sista 33 matcherna. De tog för övrigt 31 poäng mer än SSK som slutade på sista plats i tabellen. Ett överskott på 24 poäng skulle föra MoDo förbi alla lag i dagens serie. Så här behöver man inte samla yxor för sjökastning. Inte än i vart fall.

Läs även andra bloggares åsikter om hockey, foppa, modo, luleå hockey

+++++
Donkeyman Filosoferar på www.nordens-paris.blogspot.com